Maken ringer ifrån Milano lyrisk, det smittar av sig. Sekunden efter det att vi lägger på och jag försäkrat mig om att han tagit med sig "den ubergoda restaurangens" kort, somnar jag. 04.00 vaknar jag. Kick kick kick, kramp i vaden. Får bita i kudden för att inte skrika rakt ut. Somnade aldrig om. Tänkte på halsbrännan som blivit min nattliga vän just nu. Onda tankar.
Körde barnen till skolan. Kom på att det är fredag. Ingen fredagskänsla än, bara jag är skittrött känslor. Mötte en flyttbil a la väldigt lång på väg upp för berget. La i backen. Insåg att jag fick backa nedför branta kurviga berget med hjälp av sidospeglarna. Jag kan faktiskt inte vända mig om längre. Magen är för stor.
Lastbilschaffisen skrek åt mig. SENORA JAG HJÄLPER DIG! Men hur DÅ!!? Skrek jag tillbaka. Tänkte han liksom lägga i handbromsen på den stora tunga bilen i den branta kurvan? Han drog upp axlarna och skickade hjärtan till mig. Jag sa ett uppgivet fuck, men det hörde han inte.
Det där ordet måste jag sluta säga.
Jag är verkligen hög gravid just nu. No doubt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
:o)
Du skriver så fint om så onda tankar!
Styrke- och fredagskramar från mig.
Ingen fredagskänsla här heller, men den kommer nog.
Kramp i vaden är heeeemmmmskt!
Halsbränna också. Kram!
Usch, det låter farligt med backning ner för berget! Han kunde hjälpa dig med att själv backa uppför berget och låta dig passera!
Snart, snart är Juno ute :)
Anna - ingen anledning att ge dem mer utrymme ;) Kram
Smultron - Usch ja dessa kramper är olidliga när de väcker en! Halsbränna yack. Kram till dig och krya på er.
Petra - Det är nog omöjligt, ha ha, med så stor lång och bred last!
Halsbränna är hemskt! De tre sista månaderna när jag väntade tvillingarna fick jag sitta upp och soffa. Allt annat var omöjligt. Tyvärr kom halsbrännan för att stanna. Om än inte så mycket som under graviditeterna.
Kram till dig, nu är det inte lång tid kvar!
Menar förstås sitta upp och SOVA. Inte soffa. Visserligen sov jag i soffan, men ändå... :D
Stackare. Förstår att det är stort, tungt och jobbigt sista tiden. En av mina vänner knaprade på mandlar, det hjälpte mot halsbrännan. Kramar sötnosen...
Hu, din stackare. Tur att det verkligen är nedräkning nu. Inte lång tid kvar nu!
Håll ut sista tiden. Bästa belöningen väntar ;)
Sara - men nu är den underligt nog borta och absolut inte välkommen tillbaka!
Camilla - mandlar ska jag införskaffa för när den kommer tillbaka! Tack! Kram
Kajsa - Nej inte så lång tid kvar alls.......*hjälp* :O
Fröet - Yes, det är ju så......och så overkligt :)
Skicka en kommentar