Jag visade lilla H den sensaste profilbilden vår BM tog häromdagen. Hon tittar leendes.
-Mamma huvudet ligger ju nedåt, vid snippan.
-Ja.
-Så det jag ser runt om huvudet är insidan av snippan?
-Nej, det är bla bla bla.
-Tänkte väl det, att ett ljud inte kan se så bra! Fast det är ultra bra!
Så sprang hon iväg och ställde sig på huvudet. Hennes värld är just nu lika upp och ner som Junos. Hon står helt enkelt på huvudet hela tiden, eller så fort hon kan.
-Är världen fin sådär upp och ner? Undrade jag som tänkte att hon kanske ville fråga mer om ultraljud.
-Självklart är den det! Ultrafin. E bello essere una bambina mamma! Det sa hon kanske för att undrstryka ultra. Men det fick mig att le stort. Sen satt vi där i soffan, två med huvet ner, en med huvet upp. Vi drack te tills vi nästan sprack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så mycket fint du skriver. Jag känner lung och harmoni när jag läser och det verkar som om du upplever det också, även om du har killarna på SPA.
Ha en riktigt mysig helg tillsammans med dottern!
Underbara inlägg! jag blir lycklig inombords :)
Kram!
härligt! jag har kanske skrivit det förr, men jag tycker det är så himla cool med namnet juno! :D
Underbara är dom, de små barnen :)
Zäta - tack :)
Smultron - lovely :)
Linka K - och eftersom vi inte enas om ngt annat så blir det nog Juno sen med :)
Fröet - Eller hur!
Skicka en kommentar