Jag förstår henne inte alltid. Hon är skön. Jag har att lära ifrån henne. Men det insåg jag redan den där stormiga sommardagen då hon föddes. Då jag för första såg hennes fantastiskt vackra lilla ansikte. De djupa stora mörkblå ögonen som fängslade min blick. Hon är vis. Jag rös, och tittade för en sekund bort. Det är en flicka ropade barnmorskan. De orden nådde mina öron långt senare. Blicken, jag var fast i hennes blick. Det kändes som om hon talade till min själ, genom att bara se in i mina ögon. Jag var stundom rädd för hennes blick. Det gjorde ont. En ögonblick senare insåg jag att det kallas att älska, ovillkorligt.
Vi tog nyss ett bad. Vi tände som alltid ljusen i fönstret, bestämde gemensamt efter en stunds funderande vilken badolja vi ville ha. Hon sjöng som alltid både utanför och i badet. Berättade små episoder ifrån dagen. På kanten av karet står massa små plastgubbar, inte en enda har hon valt eller ställt dit. Hon leker helt enkelt inte med plast. Som om hon inte ens visste att det fanns. Hennes rum är rent ifrån plast. Sånär som på någon liten pryl. Mest papper och pennor, gitarr,böcker och pyssel.
-Cara, vad önskar du dig?
-Fyller jag snart år mamma!?!
-Nja du vet ju när du fyller år, nej det var inte till din födelsedag jag tänkte på.
-Nej för det är ju bara mars tok mamma!
-Jo.... men vi har lovat din lillebror en scatescooter, då alla runt om huset drar runt på sådana och du har ju en, så tänkte vi köpa en till lille O. Tänkte att du skulle få nya rollerblades kanske att rusa runt i? Om du vill det.
-Nej, mina passar än mamma. Jag testade dem igår.
Tyst.
-Och det är inget annat du önskar dig?
-Nej tack. En boklåda bara. När får jag den, du lovade mig för länge sedan, kommer du ihåg?
-Jo, förlåt min skatt. Vi åker till IKEA du och jag, och du väljer en då.
Lilla vän. Ett barn som verkligen inte önskar sig något. Det är hon. En boklåda alltså. Det är ju också en önskan, precis som alla andra. Inser jag nu.
Vi har ett barn som önskar sig allt. Precis allt. Och en som får tvinga sig till att önska sig fler saker än en till sina födelsedagar och julafton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Så fascinerande att syskon kan vara så otroligt olika ... Det är ju samma människor som gjort dem.
Det där du skriver om blicken... det är magiskt!
Camilla - visst är det konstigt...
Sara - Ja:)
Jag är tillbaks! Knepigt det är lika hos oss - två som vet exakt vad de vill ha och en som får värka fram sin önskelista...
Två syskon, samma gener och så olika utfall. Samma sak ser jag här hemma, en som begär och en som helt stilla köper det han vill ha för egna pengar (och det mycket sällan).
Jessika - Jippie :) Kikar snart in. Det är svårt att tackla, önskar att båda va ha gamar ; )
Anna- intressant...då är vi fler....svårt tycker jag att det är, ibland.
Det är samma sak med mina enäggingar – så olika! Och de har ju liksom samma DNA... Själen är nåt annat. :-)
Sara - Japp själen är något annat....Lilla H är en gammal vis själ, det ser jag tydligt! Lille O är en ny nyfiken liten världen är min själ ; )
Så fint du beskriver dina barn! Och vad speciellt, fast bra speciell,t att du liksom får fråga henne"är det verlkligen ingenting du vill ha"! Ingen materialist där inte, jag bli avundsjuk. Min son är nog mer som din son-han önskar sig också allt!
Jag älskar ditt inlägg. En njutning att läsa dina välformulerade, varma ord fulla av känsla och insikt!
Underbart inlägg! Vår dotter är likadan. Jag frågade vad hon helst ville ha att fika (vi var på stan och skulle gå på konditori). Efter en lång stund kom hon fram till "ett päron...".
Man vill bara krama om dem.
Det är underbart det du beskriver om den där första blicken o känslan...
Vilken mysig tjej, en boklåda... *ler*. Fast det förändras också fr dessa långa önskelistor o villhaallt till att nu konstatera att "Nej, jag behöver ingenting, har allt jag behöver" *skrattar*
Kramar o ha en skön helg
Petra - Tack!
Ankie - Vad glad jag blir av ditt inlägg! *varm kram*
Lox- Tack igen:) Det kunde faktiskt vara lilla H, fast helst plommon!
Dubbelörnen - Ja den där första blicken, varar bara en stund men finns i minnet för alltid...Med boklåda tror jag hon menar bokhylla....
Skicka en kommentar