Ikväll har vi rykt ihop. Jäkla tjafs, retstickor båda två, så fort kompisarna gått och de blir själva. De som alltid varit bästisar. Men inser att det hör till syskonskap. Minns själv att pappa stannade bilen på motorvägen och hotade med att kasta ut oss alla tre :O
När tålamodet tryter ryter jag, men jag sansar mig snabbt. Är inte långsint, det rinner av mig i stundens hetta. Så fick jag en toppenidé, tycker jag själv. Vi tog fram alla kort på dem som minismå. Där kramas de på var och varannan bild. De första 2 veckorna slog lilla H lille O ständigt på huvudet, sen vände det. Han blev hennes. Och han avgudar henne.
Många av dessa syskonbilder som vi delade upp broderligt och systerligt ser man ett barn i varsinn hörna. På väg åt olika håll. Vi skrattade, mindes (vad de minns!) och delade upp. Här ska äntligen sättas in i album. När de var små var det en omöjlig uppgift för mig som jagade lille O som gick vid 9 månader och hans syster som då var 2 år. Jag somnade med dem vid deras säng varenda kväll. Om inte maken nattade. Då somnade jag i soffan istället.
Efter syskontjafset och återfunnen syskonglädje var det läggdags. Lille O är grymt mörkrädd. Det har jag respekt för. Jag ser också monster i mörkret. Åtminstonde hör jag dem. Där runt hörnan lurar de, eller utanför fönstret. Eller i badrummet. Pannrummet. Ja ni förstår. Lille O frågade sin syster om han fick sova bredvid henne. Hon svarade - Här kom O, du får sova innerst om du vill.
Sen gick jag upp och torkade en tår. Precis som ett monster kan jag väl tänka mig att äta upp dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så är mina också. De bästa vänner medan kompisarna är med. Just nu bråkar de faktiskt rätt mycket, men det verkar gå över snabbt – sekunden efteråt fnittrar de ihop...
Syskonkärlek. Antar jag. (Jag var 12 när jag fick mina första syskon.)
Känner igen mig så väl! Både syskonkärleken, nattandet och monster i mörkret :) Men så kul det är att se så skoj de har när vi är på semester. Inga kompisar i närheten, utan de har bara varandra och stojar och skojar hela tiden. Värmer ;)
Sara - Det pendlar mellan himmel och kanske inte hell men pendlar iaf :)
Jessika - Ah, våra är också bästisar på resor!
Att det vänder på en femöring, från vänskap till fullt krig och tillbaka igen förvånar mig ständigt. Men vem ska man testa gränserna på om inte på dem man älskar, och som älskar tillbaka...
God Kvällsingen!!!
Japp, mina tre är ständigt i luven på varann...men när det sååå gäller så...då finns allt kärleken där!!
Ha en go kväll!!
~~♥ Mille Mamman ♥~~
Syskonkärlek är underbart... Hann uppleva det under de korta åren vi fick. Men får tårar i ögonen när jag minns lillebror uppkrupen i storebrors säng. Liggande tätt intill, lägger en napp i storebrors mun så allt ska bli lika... *ler*
Njut av detta...
Bamsekramar
Syskonkärlek är härligt och besvärligt. Vi slog som bara den när jag var liten, nu är vi dock såta vänner mina storebröder och jag :)
Anna - Du har helt rätt...
Mamma Millan - Hej! Kul att du lämnar avtryck! Ja när det verkligen gäller då är de som lejonhonor båda två, rätt...
Dubbelörnen - Håll kvar i det fina minnena. Jag får tårar här hos mig...Så fint gjort.
Annie - Ja vi med, och nu är vi tajta iaf :) Har också bröder, ha ha. Vann att inta brottningsmattan :) Så har jag också bott i London, som dig och varit lucia på IKEA, var för liten att minnas deras svenska shop doc k ; )
Skicka en kommentar