Snuttefilt

Jag har ingen tid. Men imorgon har jag massor av tid. Måste komma ihåg det. Det väger upp. Lille O är sjuk hemma idag och imorgon ska vi flyga. Jag inser att jag kommer jobba minst 2 timmar per dag på semestern samt till midnatt minst i natt. Men, hellre flexibel med eget bolag än inget jobb alls. Här på alptoppen kan man ju annars öppna ett litet hotell. Om man tänker sig vara entreprenör, eller jobba öht. Jag har sån tur, som får jobba här i egen regi, med något jag verkligen gillar.

Jag har kärat ner mig totalt i ett par gröna mocka gympadojjor ifrån PRADA, på outleten, dessutom till kanonpris. Jag måste imorgon före planet bara stanna till och köpa dem. De med gula revärer. De vill inte ur mitt minne. Armani på outleten på väg till Italien och Malpensa har jag aldrig tidigare fäst mig vid. Men förra veckan när jag inte köpte något eller var på shoppinghumör hade dem de finaste randiga vårtröjor till makalösa priser, i finaste kvalité, såklart. Tyg. Jag skulle kunna känna på kashmir och annat i evighet. En kashmir tröja är som att bära en snuttefilt.

Just nu kan jag behöva en snuttefilt. Min ena bror ska ta med sig sin familj på obestämd tid till andra sidan jordklotet. Det glädjer mig, för deras skull. Och det smärtar mig samtidigt.