En bara vara dag

Fast jag uträttat massa ärenden. Men det har känts som en nuet dag, en lyx dag. Fördelen med att vara egen, man planerar tiden själv. Först nu har jag gått igenom dagens mail.

Idag har jag och barnen varit i nuet och gått gått gått. Lämning på skolan. En lång te. En timme senare lämnar en av nunnorna lille O till mig på skolan. Vi knatade 20 minuters promenad till il dottore. Hälsokontroll och vaccination som inte blev av. Vi insåg att vi hade olika vaccinationsprogram. Vi knatade tillbaka, lämnade lille O på skolan. Jag köpte vatten, det är +26, jag handlade t shirts till lilla H som växer så det knakar. Lille O däremot håller sig på nedre delen av alla kurvor i längd.

Tillbaka till skolan upp för den långa backen. Halvdag för barnen. Vi gick alla tre ner till stan igen. Valde varsinn panini, varsinn dricka och satte oss på en parkbänk. Barnen bläddrade 190 gånger bland sina fotbollsbilder, bytte några.

Vi tog en glass på vägen då vi knatade till frisören i den smala gränden i citta vecchia, gamla stan. Lilla H och jag satte oss på frisörens trapp och gullade med hennes lilla hund, försökte lära henne konster. Det gick sådär trots mutor. Lille O kom ut som en liten stilig kille fast med en liten rakad spindel därbak. Frisören sa att hon inte kunde låta bli, han tjatade så. Jag kan bara le. Han vet vad han vill. Men vilken idé, och vilken talang att kunna raka till en liten spindel. Och jag gav honom fria händer. Det är hans hår. Jag satt ju på trappen och väntade med betalningen bara.

Vi gick och hälsade på deras goda vän Igor i gamla stan, som leker i sina föräldrars restaurang. Vi fick en cola var och gick alla tillsammans till kiosken för att köpa fler fotbollsbilder för deras veckopeng...

Vi flyttade bilen för att inte få parkeringsböter men det hade vi redan fått... Gick sedan till vattnet. Lekte i parken tills det var dags att lämna lille O på kalas. Lilla H cyklade under tiden. Jag fortsatte att promenera och blicka ut över det sagolika vattnet och de trolska bergen. Titt som tätt kikandes mot lägenheten vi nu fått lönelöfte om. Att man kan välja så mycket i livet. Och att det för barnen antagligen påverkar dem för resten av deras liv. En barndom här bland alper och stränder och italienska. En barndom i sydeuropa. Eller en barndom i Sverige bland svenskar och svenskhet.

Nu är vi hemma och fötterna är varma. Solen skiner och nu ska vi bada i poolen på tomten. Tända grillen, röra bland kolen och senare serverar flitiga kockan, korv med bröd. Tills solen går ner. Då kryper vi väl in och såsmåningom i säng. Vi tre tillsammans.