Hon har blivit så stor. Hon hinner inte lyssna. Hon hinner bara vara med kompisar och tänka på sitt. Skolan hinner hon med också. Men att lyssna på sina föräldrar lägger hon inte så stor vikt vid. Vi babblar så mycket, verkar det som.
Efter diverse aktiviteter med hennes pappa möttes vi alla nere i vackra Muralto och beställde middag på ett enkelt litet hak, som ändå har bra mat. Och det bästa, ligger mitt emot lekplatsen. Barnen tränar gå över vägen själva, lite bilar, och föräldrar vid vägkanten. Bra.
Vid middagen berättade jag att lilla bebisen bröt nyckelbenet när den kom ut.
Lilla H: - VA!!!!??? VART ÄR HON, VART ÄR HON!?
Jag: Eh, med sin mamma, pappa och syster såklart.
Lilla H:- Ah, det är inte din bebis, aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhh. Jag hörde inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hahaha!
Jag vet två till som inte riktigt har tid att lyssna på oss längre... ;)
Tack för morgonens första skratt ;)
Typiskt att lyssna på halva yttrandet. Och ta till sig det. Så funkar även en 14-åring:)
Hon hörde i alla fall hälften ;D
Så sant, så sant - tankarna är lite spridda. Däremot ska man själv alltid lyssna och ha uppfattat allt, något annat vore ju otänkbart i vilken situation man än befinner sig! Hoppas att middagen var god - det låter supermysigt att sitta där!
Sara - skönt att höra...
Anna - ah, det blir alltså inte "Bättre" :)
Annie - alltid nåt...
Nässelblom - Ja det var mysigt! Åt en pixxa med mozza, skivad parmesan och ruccola, min favorit :)
Tja, det hade ju varit lite underligt om du hade fött småsyskonet utan att hon vetat om det! Kul med barn och det de säger.
/Anna S.
Skicka en kommentar