Det låg en lapp på mitt skrivbord. Vikt, ut ramlade ett tuggummi. Lilla H älskar tuggummin, det kan bara vara hon tänker jag.
Där står "Forlat mamma, jag elscar dei saclart" (byt ut c mot k och a mot å i mot j)
Jag ropar på henne. Förlåt för vaddå vännen?
Jag skrek på dig igår mamma, när jag hade Maria här, att det var ditt fel att jag ramlade på cykeln i vattenpölen, att du var dum som sa att jag skulle cykla på basketplan.
Jag: Det är sant och tack för att du säger förlåt. Men du, säg det gärna till mig istället för att skriva det. Så behöver du inte ge bort tuggummin för att du har dåligt samvete. Ett förlåt räcker längre.
Lilla H: Det är så jobbigt att säga förlåt och titta i ögonen. Jag får ont i hela kroppen av det och jag får väl ge bort vad jag vill?
Jag ser ett evigt brev växlande framöver, speciellt i tonåren? Jag menar ifrån lilla H till mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vi kan ju hoppas på att det förmår förlåt, även i tonåren. Underbar liten människa det där... Spara och rama in brevet kanske?
Ankie- Jag tog genast upp det i papperskorgen och skäms. Klart det ska sparas!! :O (jag är verkligen en fröken kasta inser jag)
ur papperskorgen....
Gör som jag säger, inte som jag gör... tror jag passar här!
Tror jag med, alltså att du har rätt. Jag skriver inte lappar, men ska nu samla dem ; )
Underbara barn!
Märk ambitionen att verkligen ha viljan att be om förlåtelse, om nu ögonkontakten är jobbig.
Jag hade reagerat likadant, med svårighet att njuta av nuet. Ständigt för långt fram och i nya, nu okända, scenarion.
Trevlig helg!
Min yngsta tjej plockar ofta blommor till mig när hon vill säga förlåt :) Har hon gjort ända sedan hon var ett! Men hon kan även se mig i ögonen numera och verkligen säga förlåt, men blommorna hänger kvar... fint.
Ibland är det lättare att uttrycka sina känslor i skrift än i tal. Så har det i alla fall alltid varit för mig.
Fint gjort av lilla H.
Anna - tänk om man fick äta upp sina egna ; ) Dito!
Jessika - vi är ett stolt släkte, men med hjärta :O Vi lär oss!
Sara - För mig med....
Vilken underbar tjej du har. Jag fick tårarna i ögonen när jag tänkte på hennes omtanke.
Skicka en kommentar