Det ringer på vår hemtelefon: -Pronto.
Det ringer på min jobbmobil: -Hi, yes I can take the call now...
Det ringer på min fasta jobb v.o.i.p svenska telefon: Hej......
Det är måndag och ringer och ringer och ringer, tillslut svarar jag bara med mitt namn, lyssnar in vilket språk jag förväntas svara på och det slår slint. Jag pratar italienska med en svensk kund, jag pratar engelska när lilla H:S kompis mamma ringer och vill ta hem H, på hemtelefonen. Och jag kan inte sluta skratta åt kundens kommentar när jag babblade iväg på italienska in a pregnent confused moment: -Hola, qui parla bonjour!? Tja, så kan man ju också blanda språken...
Nu är det dags att sluta jobbdagen. Fast jag bara bockat av hälften på min lista idag. Så går det när man är ute och shoppar mat hysteriskt målmedvetet och envist, hela förmiddagen.
måndag, maj 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
ha ha. Och smart där att svara med ditt namn...;D
Ankie - Ibland blir man för en sekund ett geni ; D
Berikande kortslutningar, antar jag?
Språklig mångfald är avundsvärd.
Hahaha. Underbart att det finns fler med hjärnsläpp. Kram!
Anna -Jo att kunna flera språk är rätt lovely men det blir kortslutning :)
Rana - Jepp I am in the gang :D Kram!
Du gav mig kvällen skratt! Tack söta du! Kram på dig
Sunflower - (varje gång vill jag skriva girasole:)!!! Niente ha ha. Kram tillbaka
Skicka en kommentar