I lördags stod vi i Knuds (danskskalle, som alla andra skandinaver är här. För att vara tydlig så störtdiggar vi danskskallar) kök, barn och vuxna minglade i huset. Knuts svärmor är Spanjorska. Hon pratar inte italienska, men förstår. Jag har ju läst spanska 2 år så tänkte jag, jag erbjuder mig att laga barnmaten med henne. Det är då det händer. De här underbara kulturkrockarna.
-Yo hjälper dig senora, med barnmaten. Ler.
-Ah, informera mig då vem som är ansvarig här nu. Hon ler stort och ser ut som en typiskt spansk tanta. Svensk som jag är svarar jag:
-Låt mig, jag lagar den gärna! (såklart, hjälper vi gärna till!)
En liten glimt i ögat av förvåning. Då inser jag. Hon erbjöd mig "hennes" kök som en gest, som man normalt avböjer. Då givetvis senora Espagnas mat är godare än min!
Senora Espagna är fantastisk i köket. Hon kluver en lök i handen direkt ovanför pannan i de finaste små bitar, utan att skära sig det minsta, med den vassate kniv. Fler trick visade hon mig där i köket. Ganska snabbt "gav" jag henne hennes kök tillbaka. Hon ledde, jag följde. Med alla gester och spanska ord jag kunde komma på visade jag min uppskattning. Och den var ärlig. För att återställa min tidigare oförskämda stil att komma där och tro att jag minsann kan laga en tonno, tomato (på spanska, visst?), alio etc etc pasta....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oooopppss säger jag bara... Det var tur du kunde hantera matronan på rätt sätt annars hade du kanske fått onda ögat på dig för evigt *asg*
Kram
Dubbelörnen- det var nära !*pffewtorkarpannan*
Kulturkrock! Som du klarade av på ett bra sätt. Låter jättespännande att få lära sig matlagning av en spansk matrona!
Petra - Hej, hur var Blondie? Ja det var spännande. Men jag vågar inte hacka löken i handen :O
Skicka en kommentar