segaråttan

Taskigt att kalla sin dotter för råtta kanske. Men segråtta, det är ju godis, sött och färglatt och ....segt.

Hon kommer hem till onsdagens lunch och haltar.

- Vad har hänt?
-Äsch inget. Faktiskt. Inget speciellt.
-Det säger du bara för att du har skridskoåkning i eftermiddag, säg nu, vad har hänt.
-Det tänker jag inte säga. Jo ok. Efter skridskoåkningen!

Så slinker hon iväg i pannkaksoset med sin väninna, jag hör hur dörren stängs. Hon är en seg liten råtta och jag lär inte få veta förrän efter skridskoåkningen. Hon känner väl efter själv tänker jag, om hon klarar att halta runt där på isen. Antagligen tänker jag så för att jag själv hade insisterat på att få försöka i alla fall. Den där envisheten är nog nedärvd.