Cara ti manqua dja! Jag saknar dig redan. I morse vinkade vi av lilla H 7 1/2 år och förväntansfull och glad i hågen. Lite nervös men mest glad. De satte sig nästan längst bak i bussen småtjejerna. De sa hej hej till en ledare och klev sonika på. Där fick de sitta ett tag. En liten kille ville inte med. Men tillslut bestämde även han sig för att kliva på. Vi håller tummarna för att de får en urfin och rolig vecka och härliga barndomsminnen!
Stolta är vi. Lite lite oro finns men det känns som om hon är i goda händer. Det jag oroar mig för är att hon kan bli sjuk. Lillebror har legat i 40 graders feber i 2 dagar. En liten halvannonym bild på tjejerna tryckta mot rutan som ritar hjärtan och skickar dramatiska slängkyssar ; )
4 kommentarer:
Visst är man orolig men samtidigt så otroligt stolt för att de vågar släppa taget *ler*.
Vår son var väldigt tveksam till att lämna oss under många år efter allt det som hänt med lillebror. Ingen fick lämna boetm varken vi el han själv ;) Men så till slut vågade han släppa taget o åkte med våra vänner till Åre på sportlovet, en hel vecka! Hade knappt tid att prata med oss i tel. Helt underbart var det både för honom o för oss.
Kramar
Dubbelö- Ja just så! Orolig och kan nästan känna hennes känslor, lite orolig för att skidåkningen och att hon ska hitta sina skidor och så sa hon nyligen då hon ringde. samtidigt så stolt, hon drar ut navelsträngen ; )
Förstår er son och det är dubbelmodigt... Om det ordet nu finns :) Jag håller tummar och tår att hon ringer glad i hågen imorgon eftermiddag, att natten och dagen varit bra och kul!
Vad duktig hon är! Klart att du ska vara stolt!
Sara : Jag spricker snart!! *S*
Skicka en kommentar