På lunchen idag (då barnen äter hemma på onsdagar) bestämde vi oss för att göra läxorna direkt efter vi ätit klart. Lilla H har aldrig läxor, den flinka lilla damen, så då skriver hon och jag svenska istället. Snart sitter uttalet på alla vokalerna, så långt har vi kommit.... Läser gör hon perfekt även på svenska. Det är det där med stavningen, den är låt oss säga, rent av italiensk.
Lilla H-Varför gör vi detta mamma?
Jag-För att det är viktigt att kunna skriva på svenska med.
Lilla H (O spetsar öronen) - Varför då?
Jag- Om vi flyttar till Sverige igen t ex. Och börjar skolan där.
Lilla H- Absolut inte mamma. Jag bor här.
Och jag ser det så tydligt. Lilla H bor här med hjärta och själ. Hon är den som är mest integrerad. No doubt. Och no doubt sitter vi parents i skiten, om vi ska flytta barnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Just precis, exactemente!!!
*skrattar*
*gulp och magknip* "Det var lättare när de var pyttesmå och inte uttryckte så mkt" ; )
Jag ar en riktig mes vad det galler Silvia och svenskan. Maste battra mig, men haromdagen nar vi satt och drack juice och hon sa duktigt papekar att det ar "succo peja" fragade jag om hon visste vad pere heter pa svenska och ungen svarar "pajon"!!!!!
Stolt mamma.
Ps. fragade senare vad mela heter pa svenska, svar: pajon. Men det spelar ju mindre roll......
Ciao S - Ha ha, ja äpplen som päron :) Jag är häxmamma, rättar och rättar annars får jag ina i länklistan på mig ; )
Skicka en kommentar