Navelsträngen har hoppat Bungy Jump, den sträcks ut och jag längtar tills det där lilla rycket drar till och du kommer studsande tillbaka, om så bara tillfälligt tills nästa äventyr. Att ha barn är som att åka berg och dalbana. Man pendlar mellan skratt och förtvivlan i tvära kast.
Lilla H är just nu och åker skidor i franska Schweiz. Här sitter jag i ett regningt Ticino med lillebror, vi ska gå på bio. Maken är i Zurich. Längtar tills jag fått höra att allt förhoppningsvis är kanonbra i kväll...
Också ska jag träna hela dagen på att inte agera spanska inkvisitionen med 1000 frågor när vi talas vid-allt bra? -sov du gott? -mår du bra? - hur var skidgruppeen?- lärarna? -vännerna? etc etc i evinnerlighet....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du glömde Har du ätit bra? VAD har du ätit? *skrattar*
Dubbelö- JUST DET! : ) Det får jag fråga imorgon, ha ha. Ikväll var hon toppenglad och kvittrade om att alla var snälla, de spelade kort och att hon åkt vilse!!!??? Ge mig en lärare i telefon röt lejonmamman! Nej mamma, det var jag inte dem svarade hon. OCKSÅ hittade jag ju bussen. De väntade ju på mig*mammamagen knyter sig* Fn hon har ärvt mitt lokalsinne, det visste vi redan. Bara hon och jag kan tappa bort oss på en tom parkeringsplats...
Skicka en kommentar