När lille O föddes var han perfekt. Den där stunden av stillhet. Lycka. Kärlek och förundran. Sen följde kaos. Ut kom ett halvt hjärta. Ett perfekt halvt hjärta. En halv moderkaka. Rummet fylldes snabbt. Det skreks och väsnades. Jag minns bara barnmorskans ansikte av alla främlingar, tätt framför mitt, munnen rörde sig. Allt jag såg tydligt var maken och lille O på hans bröst borta vid fönstret. Tills det blev svart.
Ett perfekt hjärta pusslades senare ihop med andra halvan. Som var lika perfekt. Naturen är vacker. Otvivelaktigt. Typiskt tvillingkaka sa de. Så vackert sa de. Titta sa de. Barnmorskan torkade en tår. Men där var ju bara ett barn. Och han är en tvilling. Vår lille O. Jag har ännu inte berättat det för honom. Har inte vetat hur. Alla som känner honom väl ser att han är en tvilling. I själen.
Jag har ett hjärterum för hans tvilling. Ett rum med kärlek. Den kärleken känns svår att flytta. Ett tomrum med kärlek. Barnmorskan sa att det är viktigt att minnas att han är en tvilling. Även om tvillingen vände om före vi hann ses. De låg tätt och delade enrummare längre än vi trott. Har jag läst min journal så slarvigt med flit frågar jag mig idag.
Kanske därför vi gärna vill ha fler barn. Jag vet inte. Finns ingen anledning för oss att analysera. Det räcker ju med att man vill. Vi trodde vi skulle få ett till barn i slutet av sommaren. Men verkligheten ville annorlunda. Vi torkade våra tårar och fick en ny insikt av vad ödmjukhet innebär. Kanske att fylla det där tomrummet med. Lille O:s tvilling som så vackert oegoistiskt gav bort sin kärlek till den som var honom närmast. Och den lill* som vände om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Smärtsamt vackert att läsa. Jag beklagar förlusten. Kram på dig
Vad ledsen jag blir för er skull...
Så otroligt vackert skrivet.
Jag har inte heller berättat för mina barn om min förstfödda flicka som inte fick leva vidare.
Blir ledsen av att läsa om barnet som skulle ha kommit till sommaren.
Skickar en stor kram!
Det är en otrolig gåva att få ett barn. Det är det man inser när allt inte blir som man tänkt.
Du skriver så vackert om det mest smärtsamma i livet. Att mista ett barn, oavsett när förlusten inträffar så är det lika smärtsamt...
Jag är tacksam över att vi fick lära känna vårt ängla- och hjärtebarn. Se vem han blev, hans personlighet. Jag skulle aldrig vilja vara utan den upplevelsen, hur smärtsam den än var. Upplevelsen har format mig till den jag är idag. Ödmjuk och oerhört tacksam till de gåvor vi får här i livet.
Hoppas så att du åter får känna lyckan av en mage...
Varmaste kramen till dig
Barn är en gåva, den rikaste mest värdefulla man kan få. Att känna ödmjukheten inför livet, och att kunna dela den med sin man är underbart. Jag önskar verkligen att du - om du önskar - ska få möjlighet att göra den fantastiska resan igen. Värme till dig!
Vilka historier som kan rymmas i folks hjärtan, och som man får ta del av. Sorg och glädje om vartannat. Mycket vackert skrivet och jag beklagar verkligen sorgen över barnet som skulle ha kommit i sommar.
/gioia
Så vackert du skriver om Os förlorade tvilling och den lill* som vände om. Jag beklagar sorgen över det som inte blev...
Alla - Tack för fina ord.
Skicka en kommentar