Min pärla

Jag köpte en bil i höstas. För första gången har vi två bilar. En familjebil och... min pärla. Ni hör hur ägig jag är va. En öppen pärla. Så när vi körde där i Milano igår så bara älskar jag det. Inte bara trafiken och rytmen. Jag roas så av att bucklor hör till. Åh titta en pärla till ropar jag! Men såklart, en lite bucklig pärla. Ungefär som människor. Finns där inga avtryck i ögonen så finns man inte. Om man är en bil i Italien så har man lite avtryck. Milano, Rom, Como, Firenze spelar ingen roll. Är man en bil i italien har man bucklor.Inget man kör till verkstan för direkt.

Så minsann, vi trängde ju in oss på en minificka, backsensorn skrek pip hela tiden. Det gör den ju alltid i Italien. Skriker och skriker fast det faktiskt finns 5 millimeter kvar!När vi kom tillbaka så var där ett avtryck. Min pärla är numer italiensk.