Skål amica mia

Var på barnkalas i dag, barnen och jag, maken reste till Sthlm. Det var ett märkligt kalas. Där vann 15 av 20 barn saker i tävlingar, man vann genom slumpen. Att man gissade rätt tal t ex, utan att behöva räkna. 15 barn var glada, 5 grät. Åh vad svensk jag insåg att jag var. I Sverige vinner ju alla! Ser ingen vits med att barn ska lära sig att stora massan är vinnare och en liten klump är förlorare. Speciellt inte att det är slumpen som gör det. Vi var i Italien ska tilläggas. I Schwiez (Ticino)är man ganska svensk sett till barnkultur. Tack kära goda godheten för det. De kan väl få vara barn och vinna allihopa, tro på det fina med livet när de är små, vad för ont kommer av det.

Var redan pissed off när frågan kom. Ok. Irriterad. Inte på humör att försvara svenskheten med att båda jobbar, båda sköter barn etc. Bitsk. Inte ofta jag är det. Men så blev det.

-Varför jobbar du sa du?
-Det sa jag inte, någon annan berättade uppenbarligen det.
-Åh, ja just det, varför jobbar du?
-Frågan ska vara, vad jobbar du med, inte varför men ok nu får du svaret. Jag jobbar för att jag gillar att tänka, stimuleras, resa, bygga både bolag och relationer, intervjua och tjäna pengar. (ni vet det är synd om kvinnor som måste jobba när de har barn, då är mannen misslyckad.)

Så gick svenskan därifrån. Den "stackars" svenska kvinnan som måste jobba för att mannen inte tjänar tillräckligt med pengar. Uppenbarligen inte fotbollsproffs, som maken till frun som så fint ställde frågan.

-Vad sa du till henne undrade min väninna som sett mig upprörd.
Jag berättade.
-Ha ha ha, vet du vem det är?
-Jag skiter i vem det är.
-Alla andra smörar för henne. Och titta! Hennes dotter puttade bort den där ungen så att hon kunde sitta brevid lilla H.
-För att lilla H både skiter i och inte vet vem hon är. Så skrattade vi min tyska väninna och jag, åt situationen. Och kände oss helt malplacé. Fotbollsfrun höjde sitt champagneglas mot mig och log. Vad tänkte hon då tänkte jag. Det var som i Como, som på film. Jag har sen den tiden så mycket underlag till en bok om fotbollsfruar till A/C Milan och Inter spelare. Fast.... Det är mest rätt sorgligt, jag har svårt att se det komiska i det när jag själv inte är inblandad. En såpa skrivare blir jag nog aldrig, även om den skulle vara baserad på fakta : )

Och varför erbjöd ingen mig champagne utan enkom jasminte? Varför har bara jag jeans och t-shirt på barnkalas? Läs allt med humor, för det är ju riktigt komiskt!