No more to do. I 'am done. Tutto finito. Vet inte vad jag ska göra nu. Det kliar i fingrarna, faktiskt. Vill börja om, ha ett nytt kul mål. I did it känslan har inte infunnit sig ännu. För what did I exactly do, egentligen.
Låt mig veta. Vad är vitsen med mål. Att det sen är över, eller att det blir en ny början? Jag är rädd för att mitt mål var vägen dit. Inte rädd men misstänker. En ny början har jag inte sett ännu. Låt se om jag lyckas ha muskler nog att dra mig upp på toppen. Om jag lyckas ställa mig upp där på den lilla toppen och göra 700 segertecken. Få känna sergersmaken i munnen. Men har jag förresten inte redan nått målet? Eller......... ramlar jag snart neråt......*iiiiiiiiiiiiiidunk* Merda. Upp och leka gås.
Följer upp detta längre fram. När jag sett ljuset. Alternativt blivit en gås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag brukar sträva efter att ha vägen som målet. I mitt nya mindfulness-tänk passar det mycket bra. Jag försöker tänka att allt flyter...(guu vad jag är duktig, det är inte så jag menar, men vi lever alla så olika liv. Och mitt är ett stilla liv numera). Kram!
Anna- instämmer att vägen ska vara målet, det man uppnår på vägen till målet. Målet är bara, ett mål... Det bara kändes, så konstigt, det är liksom klart, vart är alla känslorna, jo de är on the road :)
Skicka en kommentar