Lille O tidigare i dag:
-Mamma ti ricordi att inatt du höll om mig och jag dig?
-Ja min goding. Du slingrade dig om mig som en kobra ;)(rättar svenskan)
-Mmm, du förstår att em, det tycker jag är så gosigt och varmt! Jag drömde på italienska att min penna stilo var borta i skolan och fröken var arg.
-Så är det därför kastar du in italienska i svenskan och slingrar dig hårt runt mig?
-Nej nej, jag slingrar mig för att det är gosigt. Bara därför.
Så är det extra lilla onda i nacken borta, av de små orden. Undrar hur länge lille O är liten och trasslar in sina ben och armar runt mig om natten....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken förmån dina barn har, att vara tvåspråkiga! Jag drömde om det när jag var liten, att ha någon förälder från ett annat land och att jag kunde byta mellan språken så där coolt som man hörde vissa göra (mest var det jugoslaviska eller spanska då). Men att ha italienskan med sig...avundsjuk!
Jag är själv uppväxt med två språk (engelska) och precis som jag tror våra barn är så tänker man inte alls på det om man är tvåspråkig. Det är så naturligt för dem nu. Kanske även för att här så talar de flesta barn två språk, eller fler! Schweizarna är så otroligt språkbegåvade (pga läget i europa och att de har 4 officiella språk), fast tyvärr inte engelska. Får skicka dem på språkresa till mamma ; )
Man kan jobba på gosigheten, min 14åring - cool kille i målbrottet - gosar gärna med sin mamma. Bäbislukten försvinner aldrig:)
Anna- Det tror jag på. Sanningen är den att vi vaknar 3 ggr per år maken och jag och tror att vår gosing är kidnappad. De nätterna har han inte valt att komma att gosa : )
Skicka en kommentar