Lille O och lilla H hämtas av annan, de stormar in och ropar pannkakor! Ja en viss liten kille har ju namnsdag och öppnade med stor lycka mumsandes på pannkakor en pokémon boll.
Så fick jag storyn ur två munnar. Lille O hade ont i örat i skolan. En kompis till honom gick och hämtade lilla H och sa:
-O gråter, kom kom!
-Vart är han, vart ropade lilla H högt. Hon fann sin bror i kapprummet. Hon tog med sig honom till fröken och sa:
- Jag tar med mig O upp i ert klassrum och läser lite för honom. Han har ont i örat och vill vara med mig. Fröken sa att det kunde ju gå bra såklart.
De gick upp, lilla H läste en bok för honom. Sen bestämde de sig för att gå ner. Hand i hand (som alltid, eller med en arm över den andres axlar) stövlade de ner. Lille O:s öra kändes bättre.
Livligt berättas det för mig. Lille O säger stolt. Hon är bäst min syster.
Och jag blir så lycklig. De hajjar det viktigaste i livet. Att visa kärlek och omtanke när det som bäst behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag blir alldeles tårögd. Sann kärlek.
Vi har en som har namnsdag imorgon. Tror han också vill ha en Pokémonboll. :)
Blir alldeles varm när jag läser... Detta är lycka!!
Kramar
Avundsvärd syskonkärlek. Hoppas den kommer att bestå!
Men åh så gulligt! Och vad bra att det lilla örat blev bättre efter att ha lyssnat på lite högläsning! :D
Så gulligt! Det är nåt visst med storasystrar och lillebröder ändå :)
Sara - jag blir alldeles varm:)
Dubbelörnen - japp:)
Ankie - Det är nog ngt visst med pseuvdotwins.... Hopaps det iaf.
Minna- visst är det komiskt! Han behövde nog lite kärlek bara :)
Jessika - Ja så kanske det är?
Kan kärlek bli mer sann och äkta än så här!? Nope, tror inte det! :) VAckert!
Sunflower - de är rätt magiska när det handlar om att ta hand om varandra :) MEN man får akta sig som förälder, skäller man på den ena ställer sig den andra på dess sida och man får munhugga med 2 ; )
Vilken syskonkärlek! Mina äldre syskon (precis ett år emellan dem) rivaliserade under hela uppväxten, inte så kul...
/Anna
Anna - Hela? eller i perioder? Jag väntar på stormen som säkert kommer en dag. Om inte annat i tonåren? :O
Tyvärr har det varit så hela uppväxten och även i vuxenlivet. Den ena ska hela tiden jämföra sig med den andra och har velat att jag ska välja sida, det har varit jobbigt för oss alla. Numera umgås vi inte längre, det blev resultatet. Så du kan vara glad att dina barn trivs så bra tillsammans och inte ser varandra som konkurrenter!
/Anna
Anna - men så oerhört tragiskt!!! Men du träffar dem väl en och en?
När jag läser ditt inlägg så inser jag vilken tur vi alla har....
Skicka en kommentar