torsdag, april 03, 2008

En kort glimt

fick jag av henne. En kort sekund varade ögonkontakten. Det jag såg var smärta. Lilla vän kom och värm dig hos mig. Jag tar dig an.

Varför känner man så för vissa. Och andra mindre. Även fast de känns och berörs.

Jag köpte henne en te. Jag satte mig ner. Väldigt burdurst. Att tränga sig på andras privata sfär så. Det var hennes bord. Hennes plats.

Hon log inte. Men ögonen tackade. Jag frågade om jag fick låna tidningen på hennes bord medan jag drack min macchiato. Jag tog mig plats hos henne. Hon sa ja. Hon snuddade min hand. Oavsiktligt. Igen såg hennes ögon in i mina. Vem är du hörde jag mig själv säga på ett främmande språk. Då log hon.

Nu har jag hennes nummer. Imorgon tar vi vår morgon kaffe tillsammans. Hon går dit varje dag. Jag tror mig ha funnit en mer än intressant livshistoria, varje dag kanske jag får en ny glimt av den. Kanske lättar hennes smärta genom att sätta ord på den. Varje dag kanske jag delar min med henne. Eller så inte.

Jag hade rätt. Hon dricker helst te. Imorgon då jag kommer misstänker jag starkt att där redan står en rykande macchiato på vårt bord.

15 kommentarer:

Borsökna Östergård sa...

Nämen åh... är det sant?! Fantastiskt och modigt av dig!

Var dags glimtarn sa...

Ankie - ibland tänker jag inte, bara gör... Det gav så mycket!

Annie - PD sa...

Så jädra bra av dig. Härligt, jag blir rörd over here... :)
kram

Dubbelörn sa...

Tusan så bra du skriver!!... sitter här o bara väntar på mer. Det här kunde vara början på en bok ;)
Kram

Var dags glimtarn sa...

Annie - : ) Men galet, att bara äva fram en te sådär. Kallas kanske instikt, när man tar plats i andras "rum"? kram

Dubbelörnen - tack vännen!!! Kanske blir det det...Hela hon lyser och jag fylls med skrivarlust!

Åsa sa...

Tänk om fler vågade! (och kanon bra skrivet)

sara sa...

Ser fram emot fortsättningen...

Var dags glimtarn sa...

Stumpan - tack Stumpan :)

Sara - Jag med :O

Peace in mind sa...

Genom att våga vinner man. Och när det bara blir, är det ju som bäst...

Solrosfrö sa...

Så ... mänskligt! Jag förstår att det måste ha gett mycket.

Var dags glimtarn sa...

Anna - japp oftast. Om inte annat inte mer än lite stolthet att förlora....

Jessika - : )

C. Meow sa...

Oj, imponerande och modigt. Att se henne och att sätta sig ner där. Det låter som inledningen till en spännande historia :)

Ser fram emot ditt manus, du är så bra på att skriva.

Var dags glimtarn sa...

Camilla - åh stort tack, dt värmer verkligen. Så slås jag av att jag skriver som bäst när jag inte tänker, bara förmedlar....

Anonym sa...

Ja, det låter som inledningen till en bok.

Vera sa...

Livshistorier fascinerar mig oerhört. Spänd förväntan på fortsättningen ...