Imorgon kommer svärmor på besök fast maken, han kommer hem på fredag. Det fick mig att minnas hur jag och maken for runt som irra höns första året då vi bodde i Italien sötaste Cernobbio (Como). Gästerna avlöste varandra. Vi blev till hotell. Vi servade. Makens frukostar är nu kända i vår vänkrets, vi handlade kylskåpet fyllt, vi bäddade sängar. Och om och om och om igen. Vi räknade till 27 olika besök, det första året.
Sen sa vi stopp. Hotellet stängde. Det är svårt att säga nej ni kan inte komma, till vänner. Familj är alltid välkomna. Vänner är varmt välkomna, men vi står inte längre och vinkar på trappen för att några dagar senare krama om nya anländande.
Farmor hämtar vi på stationen. Hon är inte purung längre. Men helt klart en "krutgumma", trots det oroar jag mig en aning för att hon kommer lite vilse. Men hon ville komma just den dagen, just den då vi inte kunde hämta på flygplatsen. So be it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Bed and breakfast förstår jag är jobbigt att driva i sitt eget hus på ideell basis - i längden! Farmor klarar sig säkert galant!
Klart farmor grejar det, de brukar vara duktiga på att få hjälp! Min mamma åkte härifrån iförrgår - hon hade stoppat taxi på gatan (varken jag eller Y kunde vara hemma), klarat incheckning, byta plan på kort tid i Wien (hon han t o m köpa Mozart-kulor!!) och var nu hemma helskinnad. Och så länge hon har era telefonnummer så är det lugnt!
man förstår ju att folk ville komma och hälsa på! Comosjön! Och din mans frukost (har du inte beskrivit den någon gång?). Men det är klart ett oavlönat hotell vill man ju inte driva...
Jessika - Jag B&B fast med helpension : )
Karin - Hej! Kul att du lämnar avtryck :) Åh, det går säkert bra, tack för övertygelse ;)
Petra - tro mig jag saknar maken efter 5 dagar men nästan mer hans ljuvliga frukostar ; )
Oj! Men visst bjöd väl gästerna ut er på mat och handlade själva ibland ??
Jessika - absolut! Det var mest det där med att laga god mat, bädda och aldrig ha vardag :O
Skicka en kommentar