Imorse förflyttade jag mig och min väska. Gravid kvinna med tung väska bokade taxi istället för att ta t-bana, buss. Jante försvinner med graviditet hos mig. Jag lagar inte mat när jag slipper, eftersom jag mår illa då, jag tar taxi så jag slipper bli så trött. En riktig pascha, det är jag. Jag gör liv, det tycker jag är prestation nog.
Jag har sagt det så många gånger. Jag blir nipprig av för mycket homogenitet. Jag älskar multikulti. När kulturer möts väcks de mest intressanta diskussioner. Jag lever upp, ser nytt och värderar ibland om.
Jag är ju själv ytis i ett annat land, kanske därför jag älskar att bo utomlands, alla samtal blir intressanta. I taxin som hämtade mig satt en grek, han var 50 plus och hade Gucci glasögon. Bara synen väckte mitt intresse. Jag kände mina fördomar pocka på och ville bekräfta eller döda dem. Borde ha ringt några samtal men när jag väl börjat min lilla försynta intervju om vem han var kom samtalet i full gång. Utanför "the hotel" stod vi i 20 minuter, vi hann inte ens prata klart trots det!
Jag försökte minnas hans namn men grekernas stavning är obekant för mig och bokstäverna som blev till hans namn föll snabtt ur mitt minne. Vi diskuterade Sverige, att leva och bo här och jag insåg, jag har helt andra glasögon på mig när jag värderar Sverige idag, mot när jag reste ut.
Vi viftade både vit med armarna, vi pratade italienska ett tag för skojs skull, han var verkligen språkbegåvad, vi höjde rösterna. Ändå tyckte vi precis likadant.
TIllägg: Vet ni att "Stavros" sa att han tjänar lika mycket idag som på 80-talet, sån fakta lägger jag på minnet samt beloppet som jag ogenerat frågar om för att få en full bild, att taximarknaden är helt överetablerad i Stockholm år 2008 lär jag minnas länge. Att grekernas "vägverket" bara ger tillstånd till bilar med jämna siffror att köra igenom Aten på jämna veckor etc. Jag är faktabög, samlar fakta i nästan varje möte med människor. Fakta törstig så in i. Men så minns jag bara sånt som att det kostar 20 000 Euro att föda barn i Grekland privat. Vad jag nu ska med den kunskapen till. Jag slutar aldrig ställa följdfrågor. Borde kanske blivit interrogator. Ser inget slut på följdråforna. De fortsätter i mitt huvud även när möten tagit slut.
Jag undrar vart i Stockholm hittar jag hem. Där multikulti spirar. Finns den perfekta balansen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vi får skapa den balansen själva tror jag, och den stora anledningen till att vi övergav Bromma var just likriktningen. Jag söker mångfalden, influenserna och mötena. Att handla i Hötorgshallen är ju i så många stycken mycket intressantare än i Östermalmshallen som ett litet exempel. Högt i tak ska det vara:)
Jag fattar inte att det kan va så intressant att portionsvis läsa vad en vilt främmande människa skriver. Men det är det!
Känner hur jag, nästan törstigt slukar dina ord.
Ha en finfin helg!
Låter som en mogen kvinna, som har vissa insikter, talar...
Visst är det spännande med oväntade möten som leder till intressanta diskussioner! Tror att Alexandra Pascalidou nyss har skrivit en bok där hon återger just samtal med taxichaufförer från världens alla hörn. Inbillar mig också att det kan vara påfrestande att bo i ett område där alla på något sätt måste vara stöpta i samma form. Det kan lätt bli kvävande att alla måste tycka lika och ingen får sticka ut.
/Anna S.
PS. Klart att du gjorde rätt som tog taxi, man måste inte vara "duktig" hela tiden!
Anna - det kanske dessutom är en inre och yttre balans, dvs lagom dos av själinsikt, trygghet att vara den man är vart man än bor med samt att få inspireras av andra än enkom "gelikar"? (inser att jag helt tappat innebörden av ordet gelikar på svenska, those alike väl?)
Zäta- åh härligt och jag är smickrad!!
Anna - Kanske : )
"Anna 2" - visst är det spännande! Och fasiken den boken vill jag skriva! :) Men nu ska jag istället se till att läsa den, skriver hon bra? (tack för tips, älskar boktips!
Skicka en kommentar