Tänk om allt var just så. Men annourlunda ekvationer stärker. Jag har ju vana med. Det måste väl räknas in i den nya ekvationen bebis och jobb?
Att likt många andra vara mammaledig, dra en vagn, gå på stan och fika. När man driver eget bolag blir det inte likadant. 16 veckors mammaledighet har man rätt till här. Men som egen kan man ju skita i vilket. Man är ju ändå inte ledig. Men samtidigt, jag gillar lite kaos. Jag gillar att vara egen. Jag gillar att jobba. Mycket. Fast vissa tycker man är en dålig morsa då, som jobbar samtidigt. I så fall får jag vara det. Egetbolag ger så mycket flexibilitet och mer tid för barnen i långa perioder. För mig. Och tycker man pappor är lika dåliga som pratar jobb i mobilen när de drar barnvagn?
Men så härligt det ska bli! Att få en liten bebis som får två lite äldre syskon som längtar precis som vi. Att bli en större familj som vi önskat. Ekvationer löser sig ju alltid till slut. Får vi hoppas :) Jag talar nu bara om första tiden, för att vara tydlig. Då man ammar och då man hela tiden vill vara nära sin nyfödda. Första guldtiden. Sen delar vi på mamma pappa ledighet i bästa samförstånd och samarbete. Ja det blir lite samarbete. Men man ska ju inte glömma att vi båda gärna är just föräldralediga. Med stolthet och ett leende.
Imorgon reser jag till Stockholm för några mötesdagar och familjehelg. Det vankas syskonbarn när som helst. Faktiskt igår för att vara precis. Nästa vår reser jag och bebisen på jobbmöten. Jag får fortsätta bygga mitt bolag, barnen får tid med mormor och morfar. Vilket inte tillhör vanligheten för de små utladssvenska barnen.
Och ja, jag har en make. Och vi är så jämställda vi klarar av. Annars hade ekvationen inte fungerat. Men han kan ju inte amma. Så är det ju bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag tycker det låter sunt. Ekvationen kommer att fungera - det är jag säker på :) Bebbelycka!
Jessika - ja det kommer att funka! Och faktiskt känns det sunt och tom lite lyxigt. Bara lite annorlunda. Fast då generaliserar jag åt två håll, att männen alltid småjobbar och att mammalediga kvinnan inte gör det. Så ser ju inte verkligheten heller ut såklart.
Åh! Stor grattis!
Jag har inte hängt med i svängarna här riktigt märker jag.
Vad roligt med ett nytt litet liv mitt i ditt "vanliga" liv.
Att hitta den perfekta balansen för ditt eget liv kan ju bara du göra, och du kommer göra det så bra! Girlpower kan ju se ut på en massa vis, och alla mammor är bäst för sina egna barn. Och pappor med för den delen:)
P.S Boken har jag fått i retur, så det blir personlig överlämning!
Nu så. Är jag äntligen här. Böjer mig i översvämmad ödmjukhet inför frökens fina bloggning. Hade ju hört en del från somliga om din förmåga att fängsla...och nu har jag äntligen bekräftat själv:-) Även om jag inte är den mest frekventa bloggerskan för stunden kommer jag att återvända - var så säker! Tycker att du verkar klara den svåra ekvationen alldeles galant. Bara att vara medveten om att det inte är ett hopplöst läge tyder på en stor intelligens:-) Tjo så länge
Zäta - Tack !!
Anna - Ja och ärligen hittade jag balansen först när jag blev egen...Nä men! Så bra!
Smartasmia - Rodnar coh blev alldeles lycklig av din fina kommentar! Varmt välkommen!
Jag är säker på att det kommer att ordna sig. Alldeles säker. :-)
Rana - Åh nu blev jag med säker :D
Skicka en kommentar