Jag såg henne komma ned för trapporna vid via motta. Hon småsprang. Ett flertal nedfallna Cameliablommor som vackert prydde trappan blev mosade där under hennes vinröda ballerinaskor. Ett blomblad landade på hennes ballerina sko och stannade där, som ett litet smycke.
-Hej Chao Ming, ropade jag. Hon sken upp när hon såg mig och jag såg in i hennes varma glittrande ögon. Där fanns inte så mycket smärta som förut, något var förändrat.
-Vart är du på väg cara? undrade jag. Hon svarade att hon hade bråttom, något positivt hade hänt. Hennes mamma som inte talat med henne sen hon lämnade Taiwan med magen i vädret hade skickat ett brev. Jag såg att Chao Ming höll ett dito i sin vänstra hand.
-Du har svarat sa jag?
-Jag har svarat, sa hon och log. Äntligen fick jag möjlighet att berätta om mitt liv och vad som hänt sen jag flyttat hit. Även om alla nyheter inte är sådana som kommer att glädja min mor. Hej då, ropade jag när hon sprang iväg mot lilla postkontoret som strax skulle stänga för lunch. Vi ses, fick jag till svar.
Någon ny träff har vi inte bokat in. Jag blev nyfiken på hennes mors brev och alla de nyheter Chao Ming måste ha fått i det. Jag undrar när jag träffar henne igen, tänkte jag när jag tog samma trappa upp som Chao Ming sprungit ned för. Försiktigt klev jag över alla vackra Camelior som ramlat av sin buske och inte orkat blomma ut. Jag plockade upp tre starkt rosa som ingen ännu lyckats trampa på. För att lägga i en skål med vatten. Allt är värt en andra chans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Allt vackert är värd en andra chans... Det vackra kan sedan sitta i det yttre el det inre ;)
Varma kramar
Fint skrivet! Om du får ditt manus publicerat hoppas jag att du meddelar oss som läser här vad boken och du som författare heter, så att vi får möjlighet att läsa fler texter skrivna av dig.
/Anna
Härligt med en ny vän mitt i livet :) Ni ses säkert snart igen.
Dubbel - precis ;)
Anna - Gud så rart skrivet! Självklart :)
Jessika - Japp. Men detta möte är ren fiction ; )
Jag har ibland fått för mig att asiater har en annan syn på saker som ligger oss västerlänningar varmt om hjärtat. Jag tycker om att läsa det du skriver och följer er historia som väl utspelas nu?...
Ankie - det tror jag med....Så kul att du tycker om att läsa detta och låt se om det blir fler Chao Ming inlägg! Dessa möten sker mest i mitt huvud nu, alltså de jag skriver om, men känns verkliga, räcker det? : )
Räcker absolut! Nästan ännu bättre!
Du skriver jättebra! Gillar symboliken och hur du syr ihop det på slutet.
Min syster heter Maria Zettervall och bor i Paina, nära Giussano. Ligger nog också ca 50 minuter från Como.
Just nu är hon mammaledig, fick barn i somras. Hon jobbade med de yngre barnen på skolan, kanske 3 till 5-åringar.
Hon finns på kort på vår hemsida:
www.zettervall.se
Under fliken september 2007 finns ett kort som heter nåt i stil med Systrarna Maria och Hanna på promenad. Det är Maria som skjuter barnvagnen.
Du skriver så vackert, att det gör ont i hjärtat, samtidigt som man vill läsa mer och mer. Vilket fantastiskt möte du gjort med Chao Ming. Hon verkar vara en kvinna av stål, med gripande livshistoria. Jag gillar sista meningen, allt är värt en andra chans. Det har nu etsats sig (felstavat?!) fast i min hjärna. Kram
Ankie - vilken tur ;)
Zäta - Tack! Ska kika in!!!
Sunflower - Grazie cara!!!!!!! Jag blir så glad, för nu är Chao Ming ren fiction och sista meningen föll bara på plats. Men där borde kanske stå som Dubbelörnen skrev " allt VACKERT är värt en andra chans" funderar på om det är så eller inte :)
Som du kanske såg så skrev jag med en liten "knorr" ;). Allt vackert är verkligen värt en andra chans, men vad är egentligen vackert?? *ler*.
För mig är nog faktiskt ALLT vackert. Ibland sitter det på ytan, ibland i det inre/själen o ibland i handlingarna... ;)
Kram
Dubbel - you made me thinking, eller utvärdera vad jag tycker, egentligen. Tack: )
VDG - vilken talang du har.
Skicka en kommentar