Vad hände. Med manuset jag skrev när jag var 19 år. Det som bara kom, orden som blev till meningar som blev till rader som blev till ca 100 sidor. Det är helt redigerat, omskrivet och nästan ett litet kärleksbarn. Det är ett kärleksbarn. 3 kapitel kvar. Och det är ju som bekant rätt korta kapitel i en barnbok. Sen är det färdig redigerat. Hjälp. Detta var ju min terapi, min avslappning. Att skriva. Om det blir klart, vad ska jag då hitta på?
"Så trulade Alma lite där hon låg. Ja imorgon skulle hon till lekparken igen och försöka det som Pjirr sagt. Att se glad ut och säga hej och börja gunga och ha kul alldeles själv. Det var kul att trula kände Alma. Men att tvivelura det var verkligen inte roligt. Det fick man bestämt ont i magen av. Kanske även i huvudet, ja nästan hjärnskakning fick man av att tvivelura! Kanske kunde man förbjuda det tänkte Alma. Hon satte sig på golvet med ett nytt papper framför sig. Där skrev hon: ”Forbjuet at tvivelyra” med stora bokstäver. Den skulle hon absolut sätta upp på dörren till sitt rum. "
onsdag, januari 16, 2008
How many halleluljas?
Jag har inte joggat idag, som tänkt. Det regnar ju ute!
Hur och hur mycket ska en 35 åring träna månne? Jag är inget hälsofreak eftersom jag alltid varit smal och kunnat pilla mig i naveln och äta ett kilo godis utan problem, sett till midjemått då. Men man mår ju bra och sånt, och det vill "man" ju göra. Så vad är vettigt? Någon hälsofreak där ute?
Tillägg: Vad gör man med en pilatesboll? Måste man glo på dvd samtidgt a la Jane Fonda? (ok jag vet, jag är grymt efter i denna "trend"...
Hur och hur mycket ska en 35 åring träna månne? Jag är inget hälsofreak eftersom jag alltid varit smal och kunnat pilla mig i naveln och äta ett kilo godis utan problem, sett till midjemått då. Men man mår ju bra och sånt, och det vill "man" ju göra. Så vad är vettigt? Någon hälsofreak där ute?
Tillägg: Vad gör man med en pilatesboll? Måste man glo på dvd samtidgt a la Jane Fonda? (ok jag vet, jag är grymt efter i denna "trend"...
Just so I never forget it
Jag kör alltså 200 meter rakt upp för berget varje dag. Smala vägar, 17 kurvor. Vattnet på ena sidan, eller ett räcke då, berget på den andra. Möte med stora bussar och lastbilar. Man undrar vad de gör på dessa vägar. Backar för att vi ska kunna få plats bredvid varandra, i kurvorna kan man inte mötas, jo i den ena kan man det. Backar alltså nedför med ett tunt räcke på sidan av mig och sen stup. Jag gör det utan att tänka numer. Jag vet vilka kurvor man precis kan möta andra bilar i, vart man stannar för möten. Det är en konst att köra upp för detta berg. Nåväl. För en höjdrädd person är det det. Men jag är rätt botad. Faktiskt. Vana botar. Eller lindrar.
tisdag, januari 15, 2008
Lille O
Jag och O framför brasan igår kväll ätandes tortillini med överdrivet mycket parmesan på, slötittandes på TV (ja usch he he TV middag, när katten är borta....).
Jag: O vem leker du mest med i skolan.
O: Åh mamma du vet ju, Noah har flyttat så jag leker med post med tjejerna.
Jag: Post, vad kul!
O: Ja, du vet tjejerna är bäst, de pratar liksom inte bara om fotboll eller är barnsliga. Alla killar i min klass är barnsliga. 2 är bästisar med varandra, de andra 3 leker mycket tillsammans. Jag har inte så kul med dem.
Jag: Men är du ensam då tycker du?
O: Va JAG ensam. Nä nä. Men Kevin tycker jag om. Men han är på semester i Spanien. Där har han varit jättelänge.
Jag: Vill du bjuda hem Tomaso eller någon av killarna vars föräldrar jag känner?
O: Nej tack mamma. Men gärna Jessica.
Jag: Då bjuder vi hem Jessica.
Det är inte alltid lätt att var en liten klass på 9 personer. Lyxigt sett till uppmärksamhet ifrån läraren, men kompisurvalet är mindre. Lille O klickar verkligen inte helt med de andra killarna. Han leker mycket mer de de äldre barnen på skolgården eller med två killar han har gått på dagis med. Även fast han har fina tjejkompisar önskar jag att det börjar en kille till i den klassen, en som Noah var för honom, någon man längtar efter att leka med. Men tjejerna är urfina och de släpper gladeligen in honom i lekarna. Men som mamma undrar man ju hur länge de gör det. Men nu är jag kanske hönsig, eller rent av barnslig...
Men nu läser jag igenom vad jag skrivit. Jag är uberglad för att han har fina tjejkompisar. Jag skiter i vilket kön han leker med. Vad är det jag skriver! Det måste vara Noah flytten som spökar, att han måste ersättas med en annan kille är ju urdumt. Tänk om någon av mina italienska väninnor läste detta. De tycker att jag är en radikal feminist. Ha ha. DÅ skulle de "fått mig" ; ) Deras killar leker inte med tjejer. Basta. Däremot leker de andra "internationella barnen" med bägge könen obehindrat. Tänk. Att de är så trångsynta. Och att jag med lät som om jag är det. Kanske var jag tom det när jag skrev detta. Eftersom mina tankar handlade om att han måste finna en ny killkompis.
Jag: O vem leker du mest med i skolan.
O: Åh mamma du vet ju, Noah har flyttat så jag leker med post med tjejerna.
Jag: Post, vad kul!
O: Ja, du vet tjejerna är bäst, de pratar liksom inte bara om fotboll eller är barnsliga. Alla killar i min klass är barnsliga. 2 är bästisar med varandra, de andra 3 leker mycket tillsammans. Jag har inte så kul med dem.
Jag: Men är du ensam då tycker du?
O: Va JAG ensam. Nä nä. Men Kevin tycker jag om. Men han är på semester i Spanien. Där har han varit jättelänge.
Jag: Vill du bjuda hem Tomaso eller någon av killarna vars föräldrar jag känner?
O: Nej tack mamma. Men gärna Jessica.
Jag: Då bjuder vi hem Jessica.
Det är inte alltid lätt att var en liten klass på 9 personer. Lyxigt sett till uppmärksamhet ifrån läraren, men kompisurvalet är mindre. Lille O klickar verkligen inte helt med de andra killarna. Han leker mycket mer de de äldre barnen på skolgården eller med två killar han har gått på dagis med. Även fast han har fina tjejkompisar önskar jag att det börjar en kille till i den klassen, en som Noah var för honom, någon man längtar efter att leka med. Men tjejerna är urfina och de släpper gladeligen in honom i lekarna. Men som mamma undrar man ju hur länge de gör det. Men nu är jag kanske hönsig, eller rent av barnslig...
Men nu läser jag igenom vad jag skrivit. Jag är uberglad för att han har fina tjejkompisar. Jag skiter i vilket kön han leker med. Vad är det jag skriver! Det måste vara Noah flytten som spökar, att han måste ersättas med en annan kille är ju urdumt. Tänk om någon av mina italienska väninnor läste detta. De tycker att jag är en radikal feminist. Ha ha. DÅ skulle de "fått mig" ; ) Deras killar leker inte med tjejer. Basta. Däremot leker de andra "internationella barnen" med bägge könen obehindrat. Tänk. Att de är så trångsynta. Och att jag med lät som om jag är det. Kanske var jag tom det när jag skrev detta. Eftersom mina tankar handlade om att han måste finna en ny killkompis.
Lilla H
Sov borta i natt. Så längtar jag genast efter att klockan blir 16.15 och man får sno till sig en puss och har man tur även en kort kram.
Lille O och jag hade mysmiddag framför TV'n, tände brasan, han läste högt för mig i en barnbok. Han läser bra och han lyser över den nyfunna knäckta koden.
Sen gick vi och la oss i dubbelsängen vid 8, jag tog upp boken Fågelbovägen 32. Så läste jag den från början till the bitter end. A perfect evening för en bokmal. Maken är som det kanske redan framgått "utomlands". I Sverige. Om Sverige nu är utomlands.
Lille O och jag hade mysmiddag framför TV'n, tände brasan, han läste högt för mig i en barnbok. Han läser bra och han lyser över den nyfunna knäckta koden.
Sen gick vi och la oss i dubbelsängen vid 8, jag tog upp boken Fågelbovägen 32. Så läste jag den från början till the bitter end. A perfect evening för en bokmal. Maken är som det kanske redan framgått "utomlands". I Sverige. Om Sverige nu är utomlands.
måndag, januari 14, 2008
Livet på en pinne
Att vakna både lördag och söndag av att lilla H gjort frukost. Skurit bröd, frukt, värmt mjölk på spisen (!) och tryckt på doppio espresso på vår maskin. Lille O hade ist roat sig med att göra pilar ända från vårt sovrum till frukostbordet : )
Att efter sendragen frukost ta på sig underställ och kasta in våra skidjackor och byxor i bilen. Lyssna på bra musik (Anna Tantangelo helt ok) i bilen i en timme. Barnen gamear i baksätet, när de inte sjunger med Anna då.
Att komma fram till strålande sol, goda vänner och sen stå i backarna mellan 12 och 16. Att se barnen njuta av skidåkningen lika mycket som vi gör. Livet på en pinne.
Att efter sendragen frukost ta på sig underställ och kasta in våra skidjackor och byxor i bilen. Lyssna på bra musik (Anna Tantangelo helt ok) i bilen i en timme. Barnen gamear i baksätet, när de inte sjunger med Anna då.
Att komma fram till strålande sol, goda vänner och sen stå i backarna mellan 12 och 16. Att se barnen njuta av skidåkningen lika mycket som vi gör. Livet på en pinne.
fredag, januari 11, 2008
Hallelulja 2
I did it again. Jag kom ut för andra gången denna vecka. Jag har faktiskt träningsvärk i benen (uppförsbackarna?) och sprang idag längs Lago Maggiore, 5 kilometer. Men jag blev så trött efter 2.5 att jag gick en bit. Ja ja, bättre att fullfölja än att avbryta helt.
Det var så vackert. Och kallt. Underställ och joggingkläder över, toppluva och vantar. Ändå var det kallt till en början. Vattnet speglade de höga bergens vita toppar, det var grått men bedårande vackert. En kall vacker vy och jag känner mig stolt som en tupp. Av bara bragden att jag ger mig ut. Jag är lättimpad när det handlar om mig själv och jogging. Verkligen, liksom redan stolt före dess att jag faktiskt börjat jogga. Kanske säger det en del om min målvision, ha ha ha, just det, den finns liksom inte. Det är bra nog att snöra på sig joggingskorna. Nåväl, jag har ändå denna vecka sprungit 8 kilometer tillsammans, ok, en kilometer var säkert snabb gång, men ändå.
Ringde min storebror. Han tyckte jag var minst lika duktig. Han och jag delar usel kondidtion. Trots att vi båda tränat en hel del. Men det känns som i ett tidigare liv. Han slutade samtalet med att säga: ta inte ut dig bara!!!! HA HA HA. Nej då brorsan, no worries!
Det var så vackert. Och kallt. Underställ och joggingkläder över, toppluva och vantar. Ändå var det kallt till en början. Vattnet speglade de höga bergens vita toppar, det var grått men bedårande vackert. En kall vacker vy och jag känner mig stolt som en tupp. Av bara bragden att jag ger mig ut. Jag är lättimpad när det handlar om mig själv och jogging. Verkligen, liksom redan stolt före dess att jag faktiskt börjat jogga. Kanske säger det en del om min målvision, ha ha ha, just det, den finns liksom inte. Det är bra nog att snöra på sig joggingskorna. Nåväl, jag har ändå denna vecka sprungit 8 kilometer tillsammans, ok, en kilometer var säkert snabb gång, men ändå.
Ringde min storebror. Han tyckte jag var minst lika duktig. Han och jag delar usel kondidtion. Trots att vi båda tränat en hel del. Men det känns som i ett tidigare liv. Han slutade samtalet med att säga: ta inte ut dig bara!!!! HA HA HA. Nej då brorsan, no worries!
onsdag, januari 09, 2008
Hallelulja
Jag klarade det. Efter 3 dagars pepping och bortförklaringar kom jag ut till slut. Med galet hög musik i ipoden (hittar inte volym knappen, är man oteknisk då?!) joggade jag min gamla terräng runda. Shit, det var grymt jobbigt. Men ack så skönt att iaf inbilla mig att jag nu kommit igång igen. Min kondis mäktar knappt med (måste gå efter andra branta backen, den långa) 3 kilometers terräng löp. Men det är gott nog för mig. Om jag nu bara kommer ut inom kort igen....
tisdag, januari 08, 2008
Strega
Betyder häxa. Jag är bordsskickshäxan!!!
Jag trycker på lilla H:s rygg så att hon sitter rakt. Man pratar inte med mat i munnen, man hostar eller nyser i armvecket (inte i handen!!!). Man har servetten i knät. Man dukar och dukar undan, man använder rätt bestick. Man sjunger inte vid bordet. Man visslar inte vid bordet. Man sitter mitt på stolen med fötterna pekande mot golvet. Inga armågar på bordet. Man tackar ordentligt den som lagat mat. Man hjälper dessutom till med att laga mat om man inte har bättre saker för sig. Man dukar fint, dvs inte kastar upp porslinet, lägger kniv och gaffel rätt osv. Skär maten och nåde den som petar i maten med fingrarna woahaha. Jag är en HÄXA!
Jag har ingen aning varifrån häxeriet kommer ifrån. Jag AVSKYR dåligt bordsskick. Att se någon prata med mat i munnen, som hänger över bordet och slafsar i maten. Som inte kan hålla sin egen rygg rak. WOAHAHA.
Moderna skrev så roligt om vad D trodde bordsskick är. För mina barn betyder nog det ordet en hel del. Typ mamma är en häxa och jag måste sitta ordentligt. Men när jag ser våra barn äta vid ett bord tillsammans med andra barn ser jag att det inte lönar sig nämnvärt att vara häxa. Jag ser ingen skillnad. Åtminstonde inte i Italien/Ticino. Det jag såg som skillnad i Sverige var frågande ögon när man inte erbjuds nya tallrikar för en ny rätt. Att först ha ätit spagetti med sås och sen bli serverad sallad på SAMMA tallrik tycker lille O är så äckligt att han hellre avstår salladen. Ha ha min häx ättling ; ) Ok, jag tror de lägger en servett i knät per automatik med. Och ber att få saker skickade till sig. Samt dukar de alltid av sin egen tallrik.
Undra vems häxättling jag är, har nog förträngt det......
Jag trycker på lilla H:s rygg så att hon sitter rakt. Man pratar inte med mat i munnen, man hostar eller nyser i armvecket (inte i handen!!!). Man har servetten i knät. Man dukar och dukar undan, man använder rätt bestick. Man sjunger inte vid bordet. Man visslar inte vid bordet. Man sitter mitt på stolen med fötterna pekande mot golvet. Inga armågar på bordet. Man tackar ordentligt den som lagat mat. Man hjälper dessutom till med att laga mat om man inte har bättre saker för sig. Man dukar fint, dvs inte kastar upp porslinet, lägger kniv och gaffel rätt osv. Skär maten och nåde den som petar i maten med fingrarna woahaha. Jag är en HÄXA!
Jag har ingen aning varifrån häxeriet kommer ifrån. Jag AVSKYR dåligt bordsskick. Att se någon prata med mat i munnen, som hänger över bordet och slafsar i maten. Som inte kan hålla sin egen rygg rak. WOAHAHA.
Moderna skrev så roligt om vad D trodde bordsskick är. För mina barn betyder nog det ordet en hel del. Typ mamma är en häxa och jag måste sitta ordentligt. Men när jag ser våra barn äta vid ett bord tillsammans med andra barn ser jag att det inte lönar sig nämnvärt att vara häxa. Jag ser ingen skillnad. Åtminstonde inte i Italien/Ticino. Det jag såg som skillnad i Sverige var frågande ögon när man inte erbjuds nya tallrikar för en ny rätt. Att först ha ätit spagetti med sås och sen bli serverad sallad på SAMMA tallrik tycker lille O är så äckligt att han hellre avstår salladen. Ha ha min häx ättling ; ) Ok, jag tror de lägger en servett i knät per automatik med. Och ber att få saker skickade till sig. Samt dukar de alltid av sin egen tallrik.
Undra vems häxättling jag är, har nog förträngt det......
Kulturkrock nummer..kan det vara 32?
Jag kryssade i en ruta i betygsböckerna att jag ville ha möte med deras respektive fröknar. När jag hämtade igår vart jag mer eller mindre påhoppad av fröknarna.
Fröknarna unisont: -Men senora L dina barn är jätteduktiga i skolan, båda två de är verkligen jättebra på allt förutom möjligtvis viss rättstavning men det har ju mest med ordförrådet att göra. Varför vill du ha möte?
Jag:- Öh, är det inte normalt att man vill veta vad barnen ska göra denna termin, lite allmänt om klassen etc?
De unisont:- Senora då SÄGER man det till oss, så ordnar vi ett sådant möte. När man har synpunkter på lärarna eller skolan eller barnens inlärning eller betygen DÅ kryssar man i betygsboken.
Jag:-Jaha, ursäkta en stranieri som såg chansen att utan att behöva anstränga sig mer än att sätta ett kryss och få ett skolmöte som något positivt. Jag log. De log snett. Men skrattade sen.
Jag har gjort bort mig igen... And I dont give a shit. Tänk var nervös/orlolig jag skulle vara om jag hade den läggningen, att jag tycker sånt är jobbigt/pinsamt, har man det ska man i den mån man kan undvika utlandsflyttar (frivilliga då).
Jag har satt ett avtryck i betygsboken, för mig som svenska betyder det noll, för en Schweizare/Italienare betyder det trubbel. I had no clue. At all. (bredvid den rutan jag kryssade i fanns en ifrån läraren att kryssa om de vill möta föräldrarna, få se om det blir 1-1 nästa termin *S*)
Fröknarna unisont: -Men senora L dina barn är jätteduktiga i skolan, båda två de är verkligen jättebra på allt förutom möjligtvis viss rättstavning men det har ju mest med ordförrådet att göra. Varför vill du ha möte?
Jag:- Öh, är det inte normalt att man vill veta vad barnen ska göra denna termin, lite allmänt om klassen etc?
De unisont:- Senora då SÄGER man det till oss, så ordnar vi ett sådant möte. När man har synpunkter på lärarna eller skolan eller barnens inlärning eller betygen DÅ kryssar man i betygsboken.
Jag:-Jaha, ursäkta en stranieri som såg chansen att utan att behöva anstränga sig mer än att sätta ett kryss och få ett skolmöte som något positivt. Jag log. De log snett. Men skrattade sen.
Jag har gjort bort mig igen... And I dont give a shit. Tänk var nervös/orlolig jag skulle vara om jag hade den läggningen, att jag tycker sånt är jobbigt/pinsamt, har man det ska man i den mån man kan undvika utlandsflyttar (frivilliga då).
Jag har satt ett avtryck i betygsboken, för mig som svenska betyder det noll, för en Schweizare/Italienare betyder det trubbel. I had no clue. At all. (bredvid den rutan jag kryssade i fanns en ifrån läraren att kryssa om de vill möta föräldrarna, få se om det blir 1-1 nästa termin *S*)
Senora Paganetti
Jag hör maken ringa Senora Paganetti. Jag hör honom helt ok föra ett samtal på italienska med henne. Men vad BRA han är!!!!!!!
Go H go!
Senora Paganetti som dessutom är en knepig och trist dam, jag hör att hon skrattar. Bara naturbegåvningar får trista krångliga gamla damer att skratta. Måste komma ihåg att fråga vad de har gemensamt :)
Go H go!
Senora Paganetti som dessutom är en knepig och trist dam, jag hör att hon skrattar. Bara naturbegåvningar får trista krångliga gamla damer att skratta. Måste komma ihåg att fråga vad de har gemensamt :)
måndag, januari 07, 2008
Imorse
Mammapepp inför första skoldagen detta år. Till en extremt trött liten O.
Jag: O, jag är verkligen stolt över dig (jag ler åt hans tonårsaktiga uppsyn, trots sina 6 år), din maestra har verkligen sagt att du är en härlig kille och att det går bra i skolan, att du är en fin kompis. Jag blinkar till honom, han brukar normalt blinka tillbaka.
Lille O: Mamma, jag vet. Jag är superbra. Jag vet redan det. Jag är verkligen bra. Sen blinkar han.
Fan vilket självförtroende. Tänk om sånt kunde smitta, då skulle jag fråga om han hade lust att andas på mig en hel dag, mot betalning!
Var det jobba jag höll på med? Blogga är iaf tidsfördriv. Jättebra när man har massor att göra och kunder som pockar på uppmärksamhet. Fast jag har skämt bort dem i mellandagarna. Så idag skämmer jag bort mig själv. Typ. Ah, jag älskar bortförklaringar, när de är mina egna alltså.
Jag: O, jag är verkligen stolt över dig (jag ler åt hans tonårsaktiga uppsyn, trots sina 6 år), din maestra har verkligen sagt att du är en härlig kille och att det går bra i skolan, att du är en fin kompis. Jag blinkar till honom, han brukar normalt blinka tillbaka.
Lille O: Mamma, jag vet. Jag är superbra. Jag vet redan det. Jag är verkligen bra. Sen blinkar han.
Fan vilket självförtroende. Tänk om sånt kunde smitta, då skulle jag fråga om han hade lust att andas på mig en hel dag, mot betalning!
Var det jobba jag höll på med? Blogga är iaf tidsfördriv. Jättebra när man har massor att göra och kunder som pockar på uppmärksamhet. Fast jag har skämt bort dem i mellandagarna. Så idag skämmer jag bort mig själv. Typ. Ah, jag älskar bortförklaringar, när de är mina egna alltså.
Fördel och nackdel och total okoncentration
Jag till maken :- Det känns inte som idag är en bra dag att jobba på.
Maken ler:- säger du det så.
Jag: - Nej, jag kommer inte tillskott, det blir liksom bara små saker, lika bra att lägga ner.
Maken:- Lägg ner då.
Jag:- Ska du inte peppa mig.
Maken:- Nej.
Jag: -grymmfff
Jag:- Livet på en pinne, jag bestämmer själv så härligt att vara egen! Idag är inte en jobbdag!
Maken:- Försöker du övertyga någon så har du gjort det.
Jag:- Ok. Hejdå, jag går och handlar lite.
Maken tittar upp förvånat:- Du hatar att handla.
Jag:- Konstigt, för idag har jag lust att göra vadsomhelst men inte sitta framför datorn.
2 timmar senare säger maken:- Har du gått än?
Jag:- Nej, du hade rätt, jag hatar att handla. Jobba är mycket bättre tidsfördriv.
Maken ler:- säger du det så.
Jag: - Nej, jag kommer inte tillskott, det blir liksom bara små saker, lika bra att lägga ner.
Maken:- Lägg ner då.
Jag:- Ska du inte peppa mig.
Maken:- Nej.
Jag: -grymmfff
Jag:- Livet på en pinne, jag bestämmer själv så härligt att vara egen! Idag är inte en jobbdag!
Maken:- Försöker du övertyga någon så har du gjort det.
Jag:- Ok. Hejdå, jag går och handlar lite.
Maken tittar upp förvånat:- Du hatar att handla.
Jag:- Konstigt, för idag har jag lust att göra vadsomhelst men inte sitta framför datorn.
2 timmar senare säger maken:- Har du gått än?
Jag:- Nej, du hade rätt, jag hatar att handla. Jobba är mycket bättre tidsfördriv.
Dagens nyheter och gamla minnen
Läser om RS-viruset i Svd, som det förvisso skrivs om varje år. Minns mig själv som ett spöke slutet av 2001, lille O 5 veckor gammal och extremt dålig. Han orkade inte ens suga på bröstet till slut. Jag svimmade av trötthet, vi vakade dag och natt. Lilla H hade insomningssvårigheter denna period. Maken gick och drog barnvagn fram till 03.00 på nätterna kring söders höjder. När han kom in med sovande dotter, var han helt slut. Men jag tiggde om lite sömn. Så väckte han mig före dess att han inte orkade längre. Han hade precis startat eget företag. Vi hade även köpt hus men att packa och ringa dagis etc hade vi inte ens en tanke på. Vi hade en äggklocka, vi sov tillslut galet nog bara 45 minuter i sträck var, vi hade nått vår botten av vad man mäktar med.
En dag mitt i allt detta, när jag gick till sjukhuset för att lille O skulle andas syrgas och slemlösande, svimmade jag när jag väl kom fram. Tror vi vakat i en vecka då. Då las vi in. En ängel till sjuksköterska viskade mjukt till mig och smekte mig över huvudet väl inne på enisoleringssal. Jag vet än idag inte vem hon är. Men jag tänker på henne ibland. Som en ängel.
Hon sa:- Amma honom, om han orkar suga själv. Annars hämtar jag pump och matar honom med tesked. Jag har två barn som ska hämtas ifrån dagis om 2 timmar. Jag slutar jobba nu men jag stannar här hos dig. Jag får inte stanna inne i en isoleringssal i tjänsten, man kommer när man ringer. Men du behöver någon här. Så jag stannar här hos dig. Oroa dig inte, jag väcker dig om han behöver dig. Jag pumpade och somnade i full tillit. Jag hade heller inget val.
Hon väckte mig 2 timmar senare, sa att hon var tvungen att gå. Att få sova två hela timmar i sträck var underbart. Jag var så enormt sleepdeprived och nervös för andningstopp och vaknade hela tiden irädsla för att maken inte skulle orkat vaka. Lejonmorsa. Men lille O hade mång andingsstopp, han blev blå flera gånger. Han hostade som om han var 99 och skulle dö. Det var verkligen fruktansvärt läskigt. Ändå bad vi knappt om hjälp. Vi dorg istället ut jacket för vi orkade inte kommunicera med omvärlden. Omvärlden var nog rätt ovetande om allvaret. Förutom sjukhuset då. Som hade fullt på alla avdelningar och lille O 5 veckor gammal var ett av de äldre barnen. Helt overkligt. Vi gick fram och tillbaka till Sachska, två gånger om dagen för att få andingshjälp och andingsmassage. Otroligt att det fick gå till så. Men då, då ifrågasatte vi inte något. Vi gick som i trans och var drogade av oro.
Tack du fina ängel som hjälpte mig då. Om jag visste ditt namn, om jag där och då i slutet av 2001 hade orkat reflektera över att fråga efter ditt namn, hinna skicka blombud mellan vakning av bebis och passning av 1 årig storasyster så hade du fått ett stot fång med vackraste rosor. Djupt röda, för det är med kärlek jag minns denna händelse. 2 timmar tänker ni kanske, inte så mycket. Men det var det. Det var en evighet.
En dag mitt i allt detta, när jag gick till sjukhuset för att lille O skulle andas syrgas och slemlösande, svimmade jag när jag väl kom fram. Tror vi vakat i en vecka då. Då las vi in. En ängel till sjuksköterska viskade mjukt till mig och smekte mig över huvudet väl inne på enisoleringssal. Jag vet än idag inte vem hon är. Men jag tänker på henne ibland. Som en ängel.
Hon sa:- Amma honom, om han orkar suga själv. Annars hämtar jag pump och matar honom med tesked. Jag har två barn som ska hämtas ifrån dagis om 2 timmar. Jag slutar jobba nu men jag stannar här hos dig. Jag får inte stanna inne i en isoleringssal i tjänsten, man kommer när man ringer. Men du behöver någon här. Så jag stannar här hos dig. Oroa dig inte, jag väcker dig om han behöver dig. Jag pumpade och somnade i full tillit. Jag hade heller inget val.
Hon väckte mig 2 timmar senare, sa att hon var tvungen att gå. Att få sova två hela timmar i sträck var underbart. Jag var så enormt sleepdeprived och nervös för andningstopp och vaknade hela tiden irädsla för att maken inte skulle orkat vaka. Lejonmorsa. Men lille O hade mång andingsstopp, han blev blå flera gånger. Han hostade som om han var 99 och skulle dö. Det var verkligen fruktansvärt läskigt. Ändå bad vi knappt om hjälp. Vi dorg istället ut jacket för vi orkade inte kommunicera med omvärlden. Omvärlden var nog rätt ovetande om allvaret. Förutom sjukhuset då. Som hade fullt på alla avdelningar och lille O 5 veckor gammal var ett av de äldre barnen. Helt overkligt. Vi gick fram och tillbaka till Sachska, två gånger om dagen för att få andingshjälp och andingsmassage. Otroligt att det fick gå till så. Men då, då ifrågasatte vi inte något. Vi gick som i trans och var drogade av oro.
Tack du fina ängel som hjälpte mig då. Om jag visste ditt namn, om jag där och då i slutet av 2001 hade orkat reflektera över att fråga efter ditt namn, hinna skicka blombud mellan vakning av bebis och passning av 1 årig storasyster så hade du fått ett stot fång med vackraste rosor. Djupt röda, för det är med kärlek jag minns denna händelse. 2 timmar tänker ni kanske, inte så mycket. Men det var det. Det var en evighet.
Hjälp
Läste igår igen igenom betygsboken noga och bad att få möte med fröknarna. För att förstå vad de gör nu denna termin, alltid bra att veta tycker en lejonmorsa wohahaha. (här är det inte samma information som svenska skolan har, här väljer man skola och sen litar man respektfullt på att skolan rapporterar och bokar möten OM det behövs).
Det var så mycket text i O:s betygsbok och jag har nog förstått men för säkerhets skull mi ajouto! (blandar ihop det där, mi ajouto, mi ajouta vem är vem du eller jag som ber haha)
"Le sua partecipazione alle tematiche di ambiente è generalmente attiva e positiva sopratutto per lo sviluppo di piccole discussione in classe." Står det: Hans delaktihet i ? e generellt positivt i synnerhet ? då det uppstår små diskussioner i klassen?
" Ha seguito con piacere e con facilitá il programma svolto finora." Detta var matten står det: har lärt sig gladeligen och med lätthet programmet ? .
Grazie mille!
Det var så mycket text i O:s betygsbok och jag har nog förstått men för säkerhets skull mi ajouto! (blandar ihop det där, mi ajouto, mi ajouta vem är vem du eller jag som ber haha)
"Le sua partecipazione alle tematiche di ambiente è generalmente attiva e positiva sopratutto per lo sviluppo di piccole discussione in classe." Står det: Hans delaktihet i ? e generellt positivt i synnerhet ? då det uppstår små diskussioner i klassen?
" Ha seguito con piacere e con facilitá il programma svolto finora." Detta var matten står det: har lärt sig gladeligen och med lätthet programmet ? .
Grazie mille!
söndag, januari 06, 2008
Ur ytisbarnamun i ingenmansland
Lille O: -Mammá!
Jag:- Ja.
Lille O:- Vart är vi i Sverige, Schweiz eller Italien?
Ja:- I luften, vet ej exakt.
Lille O:- Om jag vill ha mjölk, hur säger jag det då till värdinnan som serverar, ehm senoran, på svenska eller italienska. Eller vad heter mjölk på engelska, milk va?
Jag:- Ja.
Lille O:- Vart är vi i Sverige, Schweiz eller Italien?
Ja:- I luften, vet ej exakt.
Lille O:- Om jag vill ha mjölk, hur säger jag det då till värdinnan som serverar, ehm senoran, på svenska eller italienska. Eller vad heter mjölk på engelska, milk va?
Flygplans konversation
Jag sitter mellan barnen på planet från Sverige till Italiens Bergamo, en stund, vi fyra har en tendens att byta platser med varandra titt som tätt. Säkert rätt irreterande. Men ibland vill man ju prata med maken, ibland vill barnen spela spel tillsammans och ja ni fattar. Vi byter som vi behagar. Ehm.
Jag: -Hurni vilket språk tycker ni är enklast att prata och förstå, är det någon skillnad?
Lilla H: - Jag föredrar det språket man pratar i Sverige, det är enklast. Men skriva och läsa på italienska.
Lille O: - Jag med, eller menar du Svedese lilla H?
Lilla H: -Ja just det svedese.
Jag:-Svenska alltså enklare för er?
Lille O:-Nej då, ibland glömmer jag svenskan ha ha, jättetokigt. Och nu när vi varit i Svezia så har jag glömt italienskan ha ha.
Jag:-Känns det så att du glömt bort allt?
Lilla H:- Ja man liksom byter språk, tja, en dag ett en dag ett annat.
Jag.-Men ni pratar ju bägge spårk varje dag. I skolan italienska och hemma svenska.
Tyst ett litet tag.
Lille O: -Gör vi? Det har jag inte tänkt på.
Jag inser att jag inte bör ha denna konversation med mina små tvåspråkiga barn, som talar ett språk hälften dagen och ett annat andra hälften. De tänker ju inte ens på att de växlar. Då är man ju tvåspråkig. Jag blir bara ibland så nyfiken på om de ens tänker på det och isf vad de tänker. Men de tänker ju inte på det. Uppenbarligen.
Lilla H efter ett tag:- Mamma nu när du lär mig att skriva på svenska, om du nu ska det ha ha ehm jag vet inte men i alla fall om du vill så kan jag lära dig att prata italienska men jag orkar inte översätta hela tiden, det är jättesvårt, det är lättare att bara förstå men att förklara allt hela tiden och liksom hitta alla ord på alla språk (alla? ha ha) samtidigt det är liksom ehm hur ska jag säga jo ibland svårt och ibland sådärsådär. Tja ibland kommer inte orden bara. Om du kan förstå?
Jag:- Ler stort, jag förstår. Jag har fortfarande svårt att finna direkta översättningar ifrån svenska till engelska, men lättare tvärtom. Så min svenska är nog bättre trots allt.
Lilla H: - Ja men mig frågar ingen om vad det heter på svenska, det hade varit kul!
Och plättlätt!
Vi landar på italiensk mark. I högtalarna på flygplatsen hörs såklart italienska. Som i en handvänding byter barnen språk emellan sig. De har pratat svenska emellan sig i över en vecka, vi har varit på svensk mark. Men där och då böt de till italienska. Så himla intressant!
Jag: -Hurni vilket språk tycker ni är enklast att prata och förstå, är det någon skillnad?
Lilla H: - Jag föredrar det språket man pratar i Sverige, det är enklast. Men skriva och läsa på italienska.
Lille O: - Jag med, eller menar du Svedese lilla H?
Lilla H: -Ja just det svedese.
Jag:-Svenska alltså enklare för er?
Lille O:-Nej då, ibland glömmer jag svenskan ha ha, jättetokigt. Och nu när vi varit i Svezia så har jag glömt italienskan ha ha.
Jag:-Känns det så att du glömt bort allt?
Lilla H:- Ja man liksom byter språk, tja, en dag ett en dag ett annat.
Jag.-Men ni pratar ju bägge spårk varje dag. I skolan italienska och hemma svenska.
Tyst ett litet tag.
Lille O: -Gör vi? Det har jag inte tänkt på.
Jag inser att jag inte bör ha denna konversation med mina små tvåspråkiga barn, som talar ett språk hälften dagen och ett annat andra hälften. De tänker ju inte ens på att de växlar. Då är man ju tvåspråkig. Jag blir bara ibland så nyfiken på om de ens tänker på det och isf vad de tänker. Men de tänker ju inte på det. Uppenbarligen.
Lilla H efter ett tag:- Mamma nu när du lär mig att skriva på svenska, om du nu ska det ha ha ehm jag vet inte men i alla fall om du vill så kan jag lära dig att prata italienska men jag orkar inte översätta hela tiden, det är jättesvårt, det är lättare att bara förstå men att förklara allt hela tiden och liksom hitta alla ord på alla språk (alla? ha ha) samtidigt det är liksom ehm hur ska jag säga jo ibland svårt och ibland sådärsådär. Tja ibland kommer inte orden bara. Om du kan förstå?
Jag:- Ler stort, jag förstår. Jag har fortfarande svårt att finna direkta översättningar ifrån svenska till engelska, men lättare tvärtom. Så min svenska är nog bättre trots allt.
Lilla H: - Ja men mig frågar ingen om vad det heter på svenska, det hade varit kul!
Och plättlätt!
Vi landar på italiensk mark. I högtalarna på flygplatsen hörs såklart italienska. Som i en handvänding byter barnen språk emellan sig. De har pratat svenska emellan sig i över en vecka, vi har varit på svensk mark. Men där och då böt de till italienska. Så himla intressant!
Almanackan 2008
Som en tradition skriver vi i januari ner alla månader som året har,
barnen maken och jag skriver åtminstonde en var,
de kan dem alla på italienska och på svenska sisådär,
men vilken dag är det nu du är född lilla H var det den där eller den här?
Tänk hon kan aldrig minnas det!
Fast det är klart hon vet, nummer 11, i år en söndag, i juli,
att minnas det är så himla struligt!
Lille O som älskar fira födelsedag minns den 29:e november så bra så,
och i år på en lördag en stor fest undrar han då!?
Jajemen den ena vill ha mer och mer och den förstfödda hon bryr sig föga om ting,
tänk att två så lika och så olika,
den ena envis som synden den andra ger lätt vika,
det är inte viktigt för henne om det är hennes eller hans ring.
Den ena läser som en prinsessa den andra räknar som en prins,
den ena skriver som en gud och den andra subtraherar tyst och levererar höga tal utan minsta avslöjande tankeljud.
Betygen var båda bra, trist att de ska ha de så tidigt men ändå bra,
de vet vi vet och man kan ju tidigt uppmuntra,
lilla H att skriva mer på italienska (nu är det mest svenska!) och inte i viktigheter strunta,
Lille O att läsa mer och få ihop orden så där plätt lätt som lilla H kan,
som tur är vet det att ingen vann,
de fick fina betyg och det bästa hade lilla H där det stod att hon nu tar för sig så bra så,
debatterar (!) och tar sin plats som de jobbat på,
lille O som trots sitt visslande då han tänker visar så stort intresse för att lära,
ja det är tufft att som ytisparnets barnens inlärning bära,
vi kan ju hjälpa föga med italienska, vår är rutten som en sill,
vi jobbar istället på att bygga kamratskap och självförtroende, att de kan om de vill,
då det är viktigare för oss, deras betyg till trots.
De verkar gott förstå att betyg inte är en tävling,
så små så kloka och mamman behöver inte hugga systemet som en ilsken grävling.
Hu vilket uselt rim, vi ska åka skridskor i solen och jag har nog tappat rimtalangen, julen är slut och rimmen ska ut!
barnen maken och jag skriver åtminstonde en var,
de kan dem alla på italienska och på svenska sisådär,
men vilken dag är det nu du är född lilla H var det den där eller den här?
Tänk hon kan aldrig minnas det!
Fast det är klart hon vet, nummer 11, i år en söndag, i juli,
att minnas det är så himla struligt!
Lille O som älskar fira födelsedag minns den 29:e november så bra så,
och i år på en lördag en stor fest undrar han då!?
Jajemen den ena vill ha mer och mer och den förstfödda hon bryr sig föga om ting,
tänk att två så lika och så olika,
den ena envis som synden den andra ger lätt vika,
det är inte viktigt för henne om det är hennes eller hans ring.
Den ena läser som en prinsessa den andra räknar som en prins,
den ena skriver som en gud och den andra subtraherar tyst och levererar höga tal utan minsta avslöjande tankeljud.
Betygen var båda bra, trist att de ska ha de så tidigt men ändå bra,
de vet vi vet och man kan ju tidigt uppmuntra,
lilla H att skriva mer på italienska (nu är det mest svenska!) och inte i viktigheter strunta,
Lille O att läsa mer och få ihop orden så där plätt lätt som lilla H kan,
som tur är vet det att ingen vann,
de fick fina betyg och det bästa hade lilla H där det stod att hon nu tar för sig så bra så,
debatterar (!) och tar sin plats som de jobbat på,
lille O som trots sitt visslande då han tänker visar så stort intresse för att lära,
ja det är tufft att som ytisparnets barnens inlärning bära,
vi kan ju hjälpa föga med italienska, vår är rutten som en sill,
vi jobbar istället på att bygga kamratskap och självförtroende, att de kan om de vill,
då det är viktigare för oss, deras betyg till trots.
De verkar gott förstå att betyg inte är en tävling,
så små så kloka och mamman behöver inte hugga systemet som en ilsken grävling.
Hu vilket uselt rim, vi ska åka skridskor i solen och jag har nog tappat rimtalangen, julen är slut och rimmen ska ut!
onsdag, januari 02, 2008
2008
Om vi kastar ut vårt nät längre ut, vill du komma då?
Nyårsfrun sa att att detåt oss fanns gott om fisk i sjön,
å då skull vi allt må,
men man kan väl varken så i sand eller antal rönn.
Nyårsfrun sa att att detåt oss fanns gott om fisk i sjön,
å då skull vi allt må,
men man kan väl varken så i sand eller antal rönn.
Snöflinga i tät dimma
Ute är det som en vacker vit dimma,
ögonen följer ivrigt ödet för en dalande snöflinga,
nyårsafton firades med barn och vänner, champagne och rom!
den första aftonen på året bjöd Ascona på en fyverkerishow där det upplevdes som om finalen gick om och om och om...
Det slår allt vi sett i form av pyroteknik vi undrade efter 30 minuter är det möjligt med dessa kreationer och mönster, liksom how?
helt ofattbart läckert och det sätter guldkant på nya året, man står och tänker wow,
I två dagar har vi enkom slappat hemma, låtit tiden rusa,
imorgon ska vi ner för backarna susa,
i 3 dagar ska vi fyra lyxa oss och sova kvar,
lite semester där vi inte runt far,
bara skidar och gör som vi vill,
antar att lilla H kommer skrika: sisten ner är en rutten sill!
Jag borde nog sluta rimma, har liksom fastnat, som om jag körde bil och det vore en tät dimma. Måste stanna i detta ett tag, kanske bara en till dag. Rimmen kommer från ingenstans med hiskelig fart, svårt att stoppa, och annan textform blir mera bart. Rim är mer slöjtäckta ord, de liksom leker kurragömma, rätt bra när man inte orkar det verbala skafferiet tömma.
ögonen följer ivrigt ödet för en dalande snöflinga,
nyårsafton firades med barn och vänner, champagne och rom!
den första aftonen på året bjöd Ascona på en fyverkerishow där det upplevdes som om finalen gick om och om och om...
Det slår allt vi sett i form av pyroteknik vi undrade efter 30 minuter är det möjligt med dessa kreationer och mönster, liksom how?
helt ofattbart läckert och det sätter guldkant på nya året, man står och tänker wow,
I två dagar har vi enkom slappat hemma, låtit tiden rusa,
imorgon ska vi ner för backarna susa,
i 3 dagar ska vi fyra lyxa oss och sova kvar,
lite semester där vi inte runt far,
bara skidar och gör som vi vill,
antar att lilla H kommer skrika: sisten ner är en rutten sill!
Jag borde nog sluta rimma, har liksom fastnat, som om jag körde bil och det vore en tät dimma. Måste stanna i detta ett tag, kanske bara en till dag. Rimmen kommer från ingenstans med hiskelig fart, svårt att stoppa, och annan textform blir mera bart. Rim är mer slöjtäckta ord, de liksom leker kurragömma, rätt bra när man inte orkar det verbala skafferiet tömma.
måndag, december 31, 2007
Flyga
Tiden flyger och så gör vi. Flyger fram och tillbaka till oss och ifrån ni.
Fast ni är oss och vi är ni är vi samtidigt i en egen tid som är bara vår och annorlunda,
här är semester och jobb och vardagen mitt i, svår att helt imunda,
utomlandslivet är lika enkel att leva som den är svår,
skillnaden är att den bara är vår.
På gott och på ont, då vi är hemma och njuter av allas sällskap,
för att sedan flyga tillbaka till bergens djupa gap,
där vi pratar ett annat språk och där vi har mycket mer att förstå,
leker detta livet så mycket mer ändå,
jag vill hem!: skriker en del av min själ,
samtidigt stoppar jag i stöveln min häl,
kliver på flyget med ett leende som samtidigt är ärligt min,
vaknar i Locarno av att solen värmer mitt skinn,
barnen är lika glada där som här,
hoppas de känner att de lika berikade är,
att ha två länder man känner och vänner däri,
att vi själva väljer i vilket land vi skålar in det nya året i.
AUGURI!!!!!!!!!!!!!
Fast ni är oss och vi är ni är vi samtidigt i en egen tid som är bara vår och annorlunda,
här är semester och jobb och vardagen mitt i, svår att helt imunda,
utomlandslivet är lika enkel att leva som den är svår,
skillnaden är att den bara är vår.
På gott och på ont, då vi är hemma och njuter av allas sällskap,
för att sedan flyga tillbaka till bergens djupa gap,
där vi pratar ett annat språk och där vi har mycket mer att förstå,
leker detta livet så mycket mer ändå,
jag vill hem!: skriker en del av min själ,
samtidigt stoppar jag i stöveln min häl,
kliver på flyget med ett leende som samtidigt är ärligt min,
vaknar i Locarno av att solen värmer mitt skinn,
barnen är lika glada där som här,
hoppas de känner att de lika berikade är,
att ha två länder man känner och vänner däri,
att vi själva väljer i vilket land vi skålar in det nya året i.
AUGURI!!!!!!!!!!!!!
torsdag, december 20, 2007
Kul jul och
grått nytt hår,
skrev jag på julkorten när jag var yngre men nu känns det som om man inte längre får,
stråna grånar och åren går,
att ha kul är väl sånt man ändå själv sår?
Jag önskar alla nya stolta gråa hårstrån
(att åldras med värdighet ska man vara mån)
ett kul nytt 2008,
själv ska jag ut ur min grotta, (inte en gay grotta menas då utan en drömgrotta jag trängs med andra men snart blir de få)
Tänka på att skratta mycket
och gapa stort och svälja hela stycket!
Ho ho snart kommer tomtefar och nyårsfrun,
jag ska öppna små klappar och bada i drömmens rosa dun!
P.S årets nyårslöfte är detsamma som förra och förrförra året,
kicka jante hårt i skrevet långt ut i drevet,
Ibland är det dock på håret!
Om han ändå bestämmer sig för att sätta sig på min axel,
leker jag gås, kraxel kraxel ; )
Merry merry och happy happy till alla!!!
skrev jag på julkorten när jag var yngre men nu känns det som om man inte längre får,
stråna grånar och åren går,
att ha kul är väl sånt man ändå själv sår?
Jag önskar alla nya stolta gråa hårstrån
(att åldras med värdighet ska man vara mån)
ett kul nytt 2008,
själv ska jag ut ur min grotta, (inte en gay grotta menas då utan en drömgrotta jag trängs med andra men snart blir de få)
Tänka på att skratta mycket
och gapa stort och svälja hela stycket!
Ho ho snart kommer tomtefar och nyårsfrun,
jag ska öppna små klappar och bada i drömmens rosa dun!
P.S årets nyårslöfte är detsamma som förra och förrförra året,
kicka jante hårt i skrevet långt ut i drevet,
Ibland är det dock på håret!
Om han ändå bestämmer sig för att sätta sig på min axel,
leker jag gås, kraxel kraxel ; )
Merry merry och happy happy till alla!!!
tisdag, december 18, 2007
Tidens under
Att ha tid är ju livsfarligt. Man kan ju bli uberkreativ! I LOVE tid kring juletid.
Idag: Gjort egna snygga julkort, efter att ha handlat härligt material.
Skrivit skrivit skrivit. Också gjort mig några macchiatto med :)
Thats it!
Idag: Gjort egna snygga julkort, efter att ha handlat härligt material.
Skrivit skrivit skrivit. Också gjort mig några macchiatto med :)
Thats it!
Juletid i Domodossola
"För där bor Pjirr och där bor Pjorr
Små trularna som lagar hål, men inte med borr,
de hälsar på hos lilla Alma
och försöker henne "calma" ,(lugn på italienska ho host)
De finns bara i fantasins värld
och storyn lider nu mot sin sista färd,
bokstäver redigeras och äventyr beskrivs
tänk om ett förlag någongång med storyn så pass trivs,
att den skulle förvandlas till en liten hård färgglad bok
det skulle Alma gilla och trulbröderna tycker inte det finns tid att spilla,
nu måste jag skynda att med kapitlen trixa och fixa,
Pjorrarna är inte nådiga allt för mycket vill de berätta om allt deras tok,
Om hålen de fyller, om ensamma små,
hur tokigt det är att tvivelura och vad man istället gör då!
En blåmärksbok det måste man ju ha, att modigheter fylla i var da.
Har ni inte en modigsak?
Nej nu ska storyn skrivas, så fram blir fram och bak blir bak!"
Små trularna som lagar hål, men inte med borr,
de hälsar på hos lilla Alma
och försöker henne "calma" ,(lugn på italienska ho host)
De finns bara i fantasins värld
och storyn lider nu mot sin sista färd,
bokstäver redigeras och äventyr beskrivs
tänk om ett förlag någongång med storyn så pass trivs,
att den skulle förvandlas till en liten hård färgglad bok
det skulle Alma gilla och trulbröderna tycker inte det finns tid att spilla,
nu måste jag skynda att med kapitlen trixa och fixa,
Pjorrarna är inte nådiga allt för mycket vill de berätta om allt deras tok,
Om hålen de fyller, om ensamma små,
hur tokigt det är att tvivelura och vad man istället gör då!
En blåmärksbok det måste man ju ha, att modigheter fylla i var da.
Har ni inte en modigsak?
Nej nu ska storyn skrivas, så fram blir fram och bak blir bak!"
måndag, december 17, 2007
Coro Calicantus
När vi kom fram till piazzan igår kväl,l lille O maken och jag, var den full. Alla köade för att komma in i kyrkan. Vi var där 30 minuter före kyrkan öppnade. Mamma mia skrattade vi. Skämtade om att barnen inne i kyrkan lika gärna kunde vara Madonna sett till publikstorlek. Det knuffades, skrattades och stämningen var hög. Vi fick ok platser trots allt. 700 personer satt inne kyrkan, och stod, det fanns ju bara 600 platser att sitta på. Lille O satte sig lägst fram med ett leende mot dem som skuffade sig åt sidan, typiskt lille O...
Vilken show. Vilken musiklärare. Går bara att säga wow. Fattar inte hur han fått 150 barn i olika åldrar att kunna så mycket, sjunga med sådan glädje och med mycket lek, miner och gester. D e t v a r f a n t a s t i s k t!!! Lilla H sken som en sol på scenen. De sjöng så vackert stundom att vi torkade tårar. Wow säger jag bara. Och vi insåg att så mycket hänger på läraren. Ett litet glädje knippe som lyckades dirigera 150 små näsor samtidigt i kanon. NU hajjar vi varför lilla H älskar körsång. Kunde jag sjunga skulle jag också vilja vara med without any doubt!
Vilken show. Vilken musiklärare. Går bara att säga wow. Fattar inte hur han fått 150 barn i olika åldrar att kunna så mycket, sjunga med sådan glädje och med mycket lek, miner och gester. D e t v a r f a n t a s t i s k t!!! Lilla H sken som en sol på scenen. De sjöng så vackert stundom att vi torkade tårar. Wow säger jag bara. Och vi insåg att så mycket hänger på läraren. Ett litet glädje knippe som lyckades dirigera 150 små näsor samtidigt i kanon. NU hajjar vi varför lilla H älskar körsång. Kunde jag sjunga skulle jag också vilja vara med without any doubt!
Fyra korta dagar kvar
tills vi fyra till Sverige far,
paket ska packas med snören om
en till dig och två till mig viskar jag till maken som
försiktigt undrar vad årets klapp ska vara,
allt jag kommer på som svar då jag har redan tänkt och handlat till en hel barnaskara,
egna klappar känns inte längre viktigt
bara julen blir så där på riktigt
med alla små barn förväntasfulla om vart tomten nu är
medan de lussebullskransen skär,
hunden som ivrigt tomte gröten tömmer och vuxna tisslandes och tasslandes om vart den röda dräkten sig nu gömmer...
Varför två till dig och bara en till mig undrar maken med konstig min,
samtidigt sms:ar han med sin guddotter om tröjstorleken sin,
För att jag vill ha en av dem jag köpt till dig,
och funderar på hur du ska vilja ge den tillbaka till mig!
tills vi fyra till Sverige far,
paket ska packas med snören om
en till dig och två till mig viskar jag till maken som
försiktigt undrar vad årets klapp ska vara,
allt jag kommer på som svar då jag har redan tänkt och handlat till en hel barnaskara,
egna klappar känns inte längre viktigt
bara julen blir så där på riktigt
med alla små barn förväntasfulla om vart tomten nu är
medan de lussebullskransen skär,
hunden som ivrigt tomte gröten tömmer och vuxna tisslandes och tasslandes om vart den röda dräkten sig nu gömmer...
Varför två till dig och bara en till mig undrar maken med konstig min,
samtidigt sms:ar han med sin guddotter om tröjstorleken sin,
För att jag vill ha en av dem jag köpt till dig,
och funderar på hur du ska vilja ge den tillbaka till mig!
onsdag, december 12, 2007
Lurenisse
Ring Lasse Majas dektektivbyrå säger lilla H. Vi letar vidare säger lille O. De glömmer att morsan har grym ordning bland alla pinaler och lådor efter 29 flyttar och två utlandsflyttar på 2 år. Den bara finns inte. Igen.
Vi lämnade Como med världens härligaste jullåda. Där varje gotländsk tomte var noga vald efter längden på skägg. Där alla farmors virkade tomtar bäddats ner i små askar. Den lådan försvann i flytten. Märkligt nog. Vi såg på när flyttfirman tömde huset, vi såg på när de lastade av, vi körde efter dem hit.
Förra året köpte vi allt nytt, inte lika fint och det skulle inte bringa tillbaka lika många minnen att packa upp tomatrna i år insåg jag. Tydligen så ville nissarna inte packas upp kanske av den anledningen. Lådan var borta. Lådan är borta. Det finns ingenstans kvar att leta. Föra årets tomar och kulor har rymt!
IKEA har fina julprylar de med. Jag har lagt alla tomteval på hyllan, försöker minnas alla farmors då jag inte har dem kvar. IKEA som sagt, de med har fina julprylar. I år är det IKEA för hela slanten. Nästa år? Vem vet, jullådan lär inte återfinnas då heller om jag får gissa
Vi lämnade Como med världens härligaste jullåda. Där varje gotländsk tomte var noga vald efter längden på skägg. Där alla farmors virkade tomtar bäddats ner i små askar. Den lådan försvann i flytten. Märkligt nog. Vi såg på när flyttfirman tömde huset, vi såg på när de lastade av, vi körde efter dem hit.
Förra året köpte vi allt nytt, inte lika fint och det skulle inte bringa tillbaka lika många minnen att packa upp tomatrna i år insåg jag. Tydligen så ville nissarna inte packas upp kanske av den anledningen. Lådan var borta. Lådan är borta. Det finns ingenstans kvar att leta. Föra årets tomar och kulor har rymt!
IKEA har fina julprylar de med. Jag har lagt alla tomteval på hyllan, försöker minnas alla farmors då jag inte har dem kvar. IKEA som sagt, de med har fina julprylar. I år är det IKEA för hela slanten. Nästa år? Vem vet, jullådan lär inte återfinnas då heller om jag får gissa
Livslång problemlösning
När man har ett problem som man väl känner till. Som man valt att inte se i många år. Vad gör man då när man plötsligen ser det? Att ta bort symptomen är ju inte helt komplicerat, efter att ha vänt och vridit och sett klart. Först trodde jag symtomen var problemet, så naivt. Att ta bort roten till symtomen är ju skitsvårt. Hur gör man det? Vilken formel ska jag tillämpa, det verkar finnas en uppsjö men ingen som passar in. Känns som om jag sitter på universitetet och ska finna en statistsk formel som ännu inte uppfunnits.
Problemlösning och helhetssyn är jag ju stark inom säger alla tester jag utsatts för genom åren i min bransch. Men det går inte att tillämpa, mina skills ligger på zero inom detta. Jag flunkar detta problem. Jag tror jag sitter fast och har ingen tråd att dra i. Jag ser och bara undrar hur man gör för att inte bara se men även röra, vidröra,röja, trassla upp. Men viljan är väl en stor del, optimismn en annan. Jag sitter nog inte fast helt, jag har nog börjat sakteligen trassla ur mig. Eventuellt.
Jag är inte deppig, om inlägget tolkas så. Ganska realistisk för att vara känslomänniska, tror jag. Jag vill fråga hela världen hur man gör, hur man tar sig framåt och ur det. Men kan inte. För jag vet inte hur frågan ska lyda. Så därför får jag försöka vända på problemet ett par varv till antar jag. Tills jag vet vad jag ska fråga efter.
Problemlösning och helhetssyn är jag ju stark inom säger alla tester jag utsatts för genom åren i min bransch. Men det går inte att tillämpa, mina skills ligger på zero inom detta. Jag flunkar detta problem. Jag tror jag sitter fast och har ingen tråd att dra i. Jag ser och bara undrar hur man gör för att inte bara se men även röra, vidröra,röja, trassla upp. Men viljan är väl en stor del, optimismn en annan. Jag sitter nog inte fast helt, jag har nog börjat sakteligen trassla ur mig. Eventuellt.
Jag är inte deppig, om inlägget tolkas så. Ganska realistisk för att vara känslomänniska, tror jag. Jag vill fråga hela världen hur man gör, hur man tar sig framåt och ur det. Men kan inte. För jag vet inte hur frågan ska lyda. Så därför får jag försöka vända på problemet ett par varv till antar jag. Tills jag vet vad jag ska fråga efter.
Trappsteg
Solen skiner som en propp. Maken och jag har rest om varandra i snart 2 månader. Sent ikväll kommer han hem. Vi har 4 små barnamagar att mätta och dito många famnar att krama de närmsta 5 dagarna. Vänner på semester och vi har planerat mys och lek. Barnen glada, storkok på spisen och strumprona trängs vid öppna spisen.
På fredag har vi tagit en ledig dag. Jobbet trappar både upp och ner, ner i tempo för snart är det jul, upp i storlek och antal kunder. Ser ut som 2008 blir ett spännande år. Det känns spännande och som att allt kan hända, mer elle rmindre. På fredag ska maken och jag ensamma åka skidor i våra fantastiska alper. Barnen hämtas av andra och vi kommer lite senare med pizzor. Ska bli otroligt härligt.
Jag försöker administrera årets backlog, det slutar med att jag efter 10 minuter blir proaktiv istället. Admin är en akilleshäl jag har. Djup suck. Att ha strukturerat pärmar känns som en bragd. Att nu föra in i min databas etc känns som en brant trappa som jag kommer krypa upp för sakta sakta :)
Lyssnar på Josh Groban och Anna Tantangelo om vart annat. Läser Varulvsvalsen framför brasan om kvällen efter att ha avslutat Smuts, drickandes te och ätandes lite halvtorr lussebulle. Slötittandes på TV', på låg volym och pillar på granbarr som ramlat ner. Det är jultider och trots solsken och ljus är stämingen hög.
På fredag har vi tagit en ledig dag. Jobbet trappar både upp och ner, ner i tempo för snart är det jul, upp i storlek och antal kunder. Ser ut som 2008 blir ett spännande år. Det känns spännande och som att allt kan hända, mer elle rmindre. På fredag ska maken och jag ensamma åka skidor i våra fantastiska alper. Barnen hämtas av andra och vi kommer lite senare med pizzor. Ska bli otroligt härligt.
Jag försöker administrera årets backlog, det slutar med att jag efter 10 minuter blir proaktiv istället. Admin är en akilleshäl jag har. Djup suck. Att ha strukturerat pärmar känns som en bragd. Att nu föra in i min databas etc känns som en brant trappa som jag kommer krypa upp för sakta sakta :)
Lyssnar på Josh Groban och Anna Tantangelo om vart annat. Läser Varulvsvalsen framför brasan om kvällen efter att ha avslutat Smuts, drickandes te och ätandes lite halvtorr lussebulle. Slötittandes på TV', på låg volym och pillar på granbarr som ramlat ner. Det är jultider och trots solsken och ljus är stämingen hög.
fredag, december 07, 2007
Venerdi!
6 flygresor och 8 möten senare är jag hemma igen, givetvis med halsont, murphys law att man får det när man flyger ju, inget oväntat för mig som nog har för stora bakterieälskande halsmandlar ; )
Ikväll är det julfest med jultomten och S:t Nicolau på besök, kul för barnen främst. Själv vill jag helst bädda ner mig i soffan och glo på idol :O
Imorgon är det tjejlunch i Como och lite julshopping (till mig!?, jag har ju köpt alla andras!) sen har lilla H skridskouppvisning tema lejonkungen, ska bli roligt att se, hon fullkomligen älskar att gå på sin konståkning. De slår sig ju rätt rejält ibland och jag har mest magknip där på läktaren, men hon skiner så mammahjärtat får allt vänja sig som det verkar. Lilla H har förresten hittat två saker hon älskar, skridskor och sång. Hon sjunger körens sånger hela dagarna, hon sjunger förvisso fint tycker jag men ibland har jag lust att söka efter off knappen av den anledningen att hon aldrig är tyst ha ha!
Lille O leker med sina födelsedagspresenter, han fick en hög med lego, ingen lik den andra och det byggs och han ljudeffekter är väl andra stämman till lilla H:s sång :O Han har likaså funnit simningen, det är tufft tempo, den små 6 åringarna simmar bröst, rygg, crawl och det är få pauser på den hela timmen de är i vattnet. Han simmar fort, mest i förhoppning om att det snart ska få dykas och plocka saker ifrån botten: ) Denna vecka har lille O inte haft en enda läxa. Han har lärt sig läsa, det är första terminens "mål" han räknar plus och minus upp till 10, då är det slut på läxor meddelar han stolt. Han ljudar så där underbart som nybörjare gör sssssssssnnnnnnnnnnnn sn aaaaaaaarrrrrrrrrr snar sssssssssnnnnnnnnaaaaaaaaarrrrrrrtttttt = det står snart mamma! :)
Buon week end!
Ikväll är det julfest med jultomten och S:t Nicolau på besök, kul för barnen främst. Själv vill jag helst bädda ner mig i soffan och glo på idol :O
Imorgon är det tjejlunch i Como och lite julshopping (till mig!?, jag har ju köpt alla andras!) sen har lilla H skridskouppvisning tema lejonkungen, ska bli roligt att se, hon fullkomligen älskar att gå på sin konståkning. De slår sig ju rätt rejält ibland och jag har mest magknip där på läktaren, men hon skiner så mammahjärtat får allt vänja sig som det verkar. Lilla H har förresten hittat två saker hon älskar, skridskor och sång. Hon sjunger körens sånger hela dagarna, hon sjunger förvisso fint tycker jag men ibland har jag lust att söka efter off knappen av den anledningen att hon aldrig är tyst ha ha!
Lille O leker med sina födelsedagspresenter, han fick en hög med lego, ingen lik den andra och det byggs och han ljudeffekter är väl andra stämman till lilla H:s sång :O Han har likaså funnit simningen, det är tufft tempo, den små 6 åringarna simmar bröst, rygg, crawl och det är få pauser på den hela timmen de är i vattnet. Han simmar fort, mest i förhoppning om att det snart ska få dykas och plocka saker ifrån botten: ) Denna vecka har lille O inte haft en enda läxa. Han har lärt sig läsa, det är första terminens "mål" han räknar plus och minus upp till 10, då är det slut på läxor meddelar han stolt. Han ljudar så där underbart som nybörjare gör sssssssssnnnnnnnnnnnn sn aaaaaaaarrrrrrrrrr snar sssssssssnnnnnnnnaaaaaaaaarrrrrrrtttttt = det står snart mamma! :)
Buon week end!
måndag, december 03, 2007
Vara antal....
Tänk så fort det går, att ifrågasätta språket. Som utlandssvensk.Det är ju ett faktum trots svensk TV, svenska böcker och resor till Sverige att ens språk förändras. Oundvikligt. Imorse tittade jag på maken och sa att det är ju faktiskt konstigt att vara antal istället för att ha antal.
Morfars M frågade lille O för ett tag sen: "Men hur gammal är du nu då?"
Svaret kom i ett skratt: "Men jag är inte GAMMAL" : )
På italienska har man år, man frågar hur många år man har. I Sverige frågar man hur GAMMAL man ÄR. En liten tankeställare fick jag då, man frågar små barn hur gamla de är, det måste låta ganska lustigt för alla våra invandrare att man kopplar ihop ordet gammal med ålder på även unga : )
Så igår sa O stolt "NU HAR JAG 6 ÅR" högt och tydligt. Vi svarade " Du är 6 år ja och lilla H är 7" för att förtydliga att man är år. Man slutar aldrig försöka vara tydlig. Jag undrar hur det egentligen är för barn som talar 2 språk varje dag, halva dagen italienska som i vårt fall och andra halva svenska. Om man jämför med där man har 2 föräldrar som talar olika språk och ett stöd i bägge hemifrån. Lilla H har börjat visa stort intresse för svenska i skrift och hon läser bra, med lite italienskt uttal men verkar förstå ng etc nu, å, ä, ö har nästan klarnat. Bara det att å låter som italienskans o och ibland blir det förvirrande när hon läser. Jag känner instinktivt att det är min och makens uppgift att lära dem skriva och läsa på svenska lika bra som de kan på italienska. Det måste vi ta tag i ordentligt. De behöver "tyvärr" lära sig lika bra på två språk. Det blir tufft kanske, iaf tuffare än för de svenska barn vi känner, men en gåva ändå.
I jul ska det köpas svenskaböcker för ettagluttare och om någon har tips på bra böcker där man tar upp svenska traditioner och varför man firar dem så vill jag ha !: ) Som är skriva för barn då.
I dag reser jag till Sverige. Först Stockholm sen Göteborg och sen Stockholm igen. Jobb jobb jobb, kommer tillbaka på torsdag. Längtar redan efter barnen men tiden kommer gå snabbt. Jag har som alltid bokat så många möten en dag kan innehålla varje dag (minus flygresor) så att jag inte behöver åka så snart igen.
Ciao e a dopo!
Morfars M frågade lille O för ett tag sen: "Men hur gammal är du nu då?"
Svaret kom i ett skratt: "Men jag är inte GAMMAL" : )
På italienska har man år, man frågar hur många år man har. I Sverige frågar man hur GAMMAL man ÄR. En liten tankeställare fick jag då, man frågar små barn hur gamla de är, det måste låta ganska lustigt för alla våra invandrare att man kopplar ihop ordet gammal med ålder på även unga : )
Så igår sa O stolt "NU HAR JAG 6 ÅR" högt och tydligt. Vi svarade " Du är 6 år ja och lilla H är 7" för att förtydliga att man är år. Man slutar aldrig försöka vara tydlig. Jag undrar hur det egentligen är för barn som talar 2 språk varje dag, halva dagen italienska som i vårt fall och andra halva svenska. Om man jämför med där man har 2 föräldrar som talar olika språk och ett stöd i bägge hemifrån. Lilla H har börjat visa stort intresse för svenska i skrift och hon läser bra, med lite italienskt uttal men verkar förstå ng etc nu, å, ä, ö har nästan klarnat. Bara det att å låter som italienskans o och ibland blir det förvirrande när hon läser. Jag känner instinktivt att det är min och makens uppgift att lära dem skriva och läsa på svenska lika bra som de kan på italienska. Det måste vi ta tag i ordentligt. De behöver "tyvärr" lära sig lika bra på två språk. Det blir tufft kanske, iaf tuffare än för de svenska barn vi känner, men en gåva ändå.
I jul ska det köpas svenskaböcker för ettagluttare och om någon har tips på bra böcker där man tar upp svenska traditioner och varför man firar dem så vill jag ha !: ) Som är skriva för barn då.
I dag reser jag till Sverige. Först Stockholm sen Göteborg och sen Stockholm igen. Jobb jobb jobb, kommer tillbaka på torsdag. Längtar redan efter barnen men tiden kommer gå snabbt. Jag har som alltid bokat så många möten en dag kan innehålla varje dag (minus flygresor) så att jag inte behöver åka så snart igen.
Ciao e a dopo!
torsdag, november 29, 2007
Tanti Auguri caro!!!!!!!!!
För 6 års sen, mamma mia, vart tar tiden vägen? Tänk om den faktiskt samlades någonstans så man kunde åka tillbaka till den där första kontakten man fick med sina barn. Att igen få njuta av att kika in i de små visa mörkblå ögonen..... Hela veckan har det varit kalasnerver här, nu bådas tårta!
torsdag, november 22, 2007
Svensk italienska skrivet med kärlek
Kolla in denna meningen från våra barn i går kväll! Detta låg under huvudkudden tillsammmans med ett stort fint ritat rött hjärta och 5 vackra blå och bruna blommor:
”Mamma jag elscar die iete muche o jag cienner ditt ieta. Pappa jag elscar die ocizo iete muche. "
Wunderbar :)
"jag känner ditt hjärta" säger man ju inte på svenska men så fint att det skrevs just så
”Mamma jag elscar die iete muche o jag cienner ditt ieta. Pappa jag elscar die ocizo iete muche. "
Wunderbar :)
"jag känner ditt hjärta" säger man ju inte på svenska men så fint att det skrevs just så
tisdag, november 20, 2007
November moll
Som en väninna myntade. November har dock lysts upp av tjejresa till Prag. Det var lyxdagar, att bara strosa, skratta, prata i oändlighet. Tror vi blev mer eller mindre "utkastade" eller iaf ombedda att betala notan varje gång vi satte oss ner. Vi pratade i oändlighet uppenbarligen, för oss kändes det som en kort minut :)
Väl hemma, mycket jobb men det går framåt. Jag blickar alltid framåt, även när jag lever i nuet, åtminstonde upplever jag att jag gör det. Grotta in och ner sig klarar jag inte, trots november moll. Snart kommer Lucia och lyser upp december mörkret. Vi har 4 november födelsedagar att fira, inte minst nästsista dagen då lille O blir 6 år "stor".
Lilla H ska ut på resa med pappa H på lördag. Till farmor i Estland. Pappa ska jobba men lilla H ska på operan och en massa galej. De kommer hem dagen före lille O:s grymt efterlängtade födelsedag. Han börjar redan få ont i magen att de 365 dagarnas längtan snart är till ända, för att sedan börja om igen ; )
Väl hemma, mycket jobb men det går framåt. Jag blickar alltid framåt, även när jag lever i nuet, åtminstonde upplever jag att jag gör det. Grotta in och ner sig klarar jag inte, trots november moll. Snart kommer Lucia och lyser upp december mörkret. Vi har 4 november födelsedagar att fira, inte minst nästsista dagen då lille O blir 6 år "stor".
Lilla H ska ut på resa med pappa H på lördag. Till farmor i Estland. Pappa ska jobba men lilla H ska på operan och en massa galej. De kommer hem dagen före lille O:s grymt efterlängtade födelsedag. Han börjar redan få ont i magen att de 365 dagarnas längtan snart är till ända, för att sedan börja om igen ; )
onsdag, november 14, 2007
Aktivitetsonsdag och restorsdag
Sen länge tillbaka har jag bestämt med 2 vännior att vi ska ut och resa lång helg. Det blev Prag och det blir denna helg! Vi möts på flygplatsen och ja ni fattar, vi ska ha jäkligt kul! :)
Idag är det konståkning för lilla H, efter kören that is. Lille O ska gå på simning för första gången. Inte för att lära sig simma, det kan han ju, men ja ni hajjar en simskola för de som vill fortsätta lära sig simma :) Onsdagarna är aktivitetsdagar. Jag hämtar 11.45, vi kör hem med kompis till lilla H och lagar lunch. Kycklingklubba och ris beställde lilla H imorse vars tur det var att få önska lunch. Jag har så urbota dålig fantasi om det inte hanldar om att baka så jag blir överlycklig av att de önskar något speciellt.
14.00 kör någon av oss tjejerna till kören. 15.00 hämtar jag och kör 3 små tjejer till konståkning i 45 minuter. Lille O leker i skateboard ramperna invid med de stora killarna när han inte hänger med mig .) Direkt efter konståkningen slutat kör jag mina till lille O:s simning. Sen är vi hemma vid 18.30 och det är dags att natta mer eller mindre direkt efter middagen. Aktivitetsonsdag alltså.
Imorgon drar morsan och blir bara "R" i några dagar med A och L, see you after Prag!
Idag är det konståkning för lilla H, efter kören that is. Lille O ska gå på simning för första gången. Inte för att lära sig simma, det kan han ju, men ja ni hajjar en simskola för de som vill fortsätta lära sig simma :) Onsdagarna är aktivitetsdagar. Jag hämtar 11.45, vi kör hem med kompis till lilla H och lagar lunch. Kycklingklubba och ris beställde lilla H imorse vars tur det var att få önska lunch. Jag har så urbota dålig fantasi om det inte hanldar om att baka så jag blir överlycklig av att de önskar något speciellt.
14.00 kör någon av oss tjejerna till kören. 15.00 hämtar jag och kör 3 små tjejer till konståkning i 45 minuter. Lille O leker i skateboard ramperna invid med de stora killarna när han inte hänger med mig .) Direkt efter konståkningen slutat kör jag mina till lille O:s simning. Sen är vi hemma vid 18.30 och det är dags att natta mer eller mindre direkt efter middagen. Aktivitetsonsdag alltså.
Imorgon drar morsan och blir bara "R" i några dagar med A och L, see you after Prag!
tisdag, november 13, 2007
Största möjliga......
tysssssstnad. Ikväll ska vi fira. Jag har köpt biljetter till Cirkus Knie, stor och bra sådan :)
Möjligtvis är det bara galna oansvarliga morsor som köper cirkus biljetter till en tisdag kväll klockan 20.15. Men so be it, vi SKA fira och cirkus ska det vara!
Så när mörkret lagt sig ikväll ska vi smita iväg, i fina cirkus kläder och varsinn godispåse i handen ska vi kika på akrobater, lejon och clowner.....
Möjligtvis är det bara galna oansvarliga morsor som köper cirkus biljetter till en tisdag kväll klockan 20.15. Men so be it, vi SKA fira och cirkus ska det vara!
Så när mörkret lagt sig ikväll ska vi smita iväg, i fina cirkus kläder och varsinn godispåse i handen ska vi kika på akrobater, lejon och clowner.....
Kära goda godheten...
Är hos oss. Lille O har opererats, han var tapper och det gick bra. Han var faktiskt glad tillochmed både före och efter operationen. En tumör togs bort och den har visat sig vara godartad. Det är vi evigt tacksamma för.
Igår togs de sista stygnen bort på huvudet, lille O var mäkta stilla då de tog bort små metall krokar. Det gjorde inte ont meddelade han. Och med detta känns detta nu oerhört skönt att börja kunna lägga bakom sig.
Igår togs de sista stygnen bort på huvudet, lille O var mäkta stilla då de tog bort små metall krokar. Det gjorde inte ont meddelade han. Och med detta känns detta nu oerhört skönt att börja kunna lägga bakom sig.
torsdag, november 01, 2007
En liten pust
Vi har varit på en kort resa. Ätit fantastiskt gott i Verona, druckit det godaste vinet. Njutit. Barnen har lekt, vi har bott hos vänner på vingård.
Vi tog till Portovenero invid Cinque Terre. Denna pittoreska stad mötte oss i strålande sol och 22 grader i skuggan. Nästa dag regnade det. Vi ställde in vår vandring över de fem städerna. Vi tog till Genova och stort akvarium. Vi körde hem.
Lille O hade sin operation tidigt nästa morgon. Han var en drömpatient. Vi möttes av leende läkare och nästintill lyxvård. Allt gick som på räls. Han är öm, men på benen och leker precis som vanligt. Det är nu en väntan på svar om det de tog bort var av elak karaktär eller inte. Vi håller tummarna och tills dess lever vi som vanligt, har höstlov, jobbar lite och barnen har sovaöverkompisar i natt.
Vi tog till Portovenero invid Cinque Terre. Denna pittoreska stad mötte oss i strålande sol och 22 grader i skuggan. Nästa dag regnade det. Vi ställde in vår vandring över de fem städerna. Vi tog till Genova och stort akvarium. Vi körde hem.
Lille O hade sin operation tidigt nästa morgon. Han var en drömpatient. Vi möttes av leende läkare och nästintill lyxvård. Allt gick som på räls. Han är öm, men på benen och leker precis som vanligt. Det är nu en väntan på svar om det de tog bort var av elak karaktär eller inte. Vi håller tummarna och tills dess lever vi som vanligt, har höstlov, jobbar lite och barnen har sovaöverkompisar i natt.
onsdag, oktober 24, 2007
Tvåspråkiga barn
Jag nattade lilla H och lille O i vår dubbelsäng igår. Som vi ofta gör. Läser en saga, låtsas åker "ballebanbana" genom att spänna fast dem med mina armar, med de små huvuderna på mitt bröst och sedan hoppa så mycket vi kan med kropparna och studsa upp och ner, pussa godnatt och sen somnar de viskandes och fnittrandes ganska fort.
När maken och jag går och lägger oss har vi flyttfirma först, då vi bär in barnen i deras egna rum. Där de egentligen sover bäst och helst. Det är lille O som tycker livet som barn är orättvist, att två vuxna får sova i samma säng fast de inte är mörkrädda. Men så trottar han alltid tillbaka till oss igen vid 2 snåret och som ett statement till denna orättvisa lägger han sig i mitten och kramar om en av oss. Han är en "natt tankare", lille O, bygger på sitt närhetsförråd.
När jag bar över långa lilla H sa hon "dai mamma, lämna mi stare" i sömnen, helt blundandes. När jag la henne tillrätta i hennes säng mumlade hon " Mmm, freddo... skönt" "Mi piace stare qui, per favore, non mi toccare, blablabli blo" Ingen mer svenska kom där i mumlet.
Så ser jag på svenskamammor.com att de har en kurs för föräldrar till tvåspråkiga barn, det är folkuniversitetet som ligger bakom. Den känner jag mig enormt sugen på att läsa (webkurs) för att stötta dem så bra som möjligt. Vi har ju svenska regel här hemma och det har aldrig varit någon issue alls tidigare. Men nu säger de mycket på italienska titt som tätt, mellan dem främst, och det måste ju vara ok tänker jag. De måste få prata vilket språk de vill emellan sig, så länge vi håller på svenskan gentemot oss. Förutom idag på lunchen då vi har andra barn på lunch, då pratar vi alla italienska istället och det är riktigt kul, vi skrattar lite åt det barnen och jag, att vi byter språk då. Eller rättelse, de skrattar åt min italienska som alla säger låter som om jag kom ifrån Sicilien. Hur det nu gick till....
När maken och jag går och lägger oss har vi flyttfirma först, då vi bär in barnen i deras egna rum. Där de egentligen sover bäst och helst. Det är lille O som tycker livet som barn är orättvist, att två vuxna får sova i samma säng fast de inte är mörkrädda. Men så trottar han alltid tillbaka till oss igen vid 2 snåret och som ett statement till denna orättvisa lägger han sig i mitten och kramar om en av oss. Han är en "natt tankare", lille O, bygger på sitt närhetsförråd.
När jag bar över långa lilla H sa hon "dai mamma, lämna mi stare" i sömnen, helt blundandes. När jag la henne tillrätta i hennes säng mumlade hon " Mmm, freddo... skönt" "Mi piace stare qui, per favore, non mi toccare, blablabli blo" Ingen mer svenska kom där i mumlet.
Så ser jag på svenskamammor.com att de har en kurs för föräldrar till tvåspråkiga barn, det är folkuniversitetet som ligger bakom. Den känner jag mig enormt sugen på att läsa (webkurs) för att stötta dem så bra som möjligt. Vi har ju svenska regel här hemma och det har aldrig varit någon issue alls tidigare. Men nu säger de mycket på italienska titt som tätt, mellan dem främst, och det måste ju vara ok tänker jag. De måste få prata vilket språk de vill emellan sig, så länge vi håller på svenskan gentemot oss. Förutom idag på lunchen då vi har andra barn på lunch, då pratar vi alla italienska istället och det är riktigt kul, vi skrattar lite åt det barnen och jag, att vi byter språk då. Eller rättelse, de skrattar åt min italienska som alla säger låter som om jag kom ifrån Sicilien. Hur det nu gick till....
måndag, oktober 22, 2007
Nu skriver jag det ändå
Jag har skrivit några gånger men raderat samma text före dess att jag publicerat det. Det blir så stort på något sätt. Men det kanske behöver få ta sin plats. Bokstäver behöver formas till svåra ord. Ja så är det nog.
Lille O är på utredning, vi har vad jag förstått en av världens bästa specialister inom området. De agerar fort. Ibland känns det overkligt uppblåst, därför ägnar jag det inte så mycket tankar. Ibland känner jag mig liten och för rädd för att våga tänka på det. Speciellt då jag läser rädsla i makens ögon.
På onsdag är det träff hos den tredje specialisten. En barnspecialist. Operations dag ska bokas enligt hans sekreterare. Jag är en ytis. Maken är en ytis. Det är svårt att ha eventuellt svårt sjukt barn och hänga med i språket. Det är svårt nog att bara tänka tanken på eventuellt svårt sjukt barn.
Under tiden vill jag tro att allt är ok. Därför kommer jag även att leva efter att allt är ok. Om det är att blunda eller carpe diem har jag inte bestämt mig för ännu. Det är nog jag ialla fall. Skriv fan på väggen först, gör massa research för att ha kött på benen, för att boosta försvaret. Ta sedan fram saneraren, sudda bort fan på väggen tills dess att den är bekräftad. Då är man förberedd men lever mer tacksamt.
Lille O är på utredning, vi har vad jag förstått en av världens bästa specialister inom området. De agerar fort. Ibland känns det overkligt uppblåst, därför ägnar jag det inte så mycket tankar. Ibland känner jag mig liten och för rädd för att våga tänka på det. Speciellt då jag läser rädsla i makens ögon.
På onsdag är det träff hos den tredje specialisten. En barnspecialist. Operations dag ska bokas enligt hans sekreterare. Jag är en ytis. Maken är en ytis. Det är svårt att ha eventuellt svårt sjukt barn och hänga med i språket. Det är svårt nog att bara tänka tanken på eventuellt svårt sjukt barn.
Under tiden vill jag tro att allt är ok. Därför kommer jag även att leva efter att allt är ok. Om det är att blunda eller carpe diem har jag inte bestämt mig för ännu. Det är nog jag ialla fall. Skriv fan på väggen först, gör massa research för att ha kött på benen, för att boosta försvaret. Ta sedan fram saneraren, sudda bort fan på väggen tills dess att den är bekräftad. Då är man förberedd men lever mer tacksamt.
söndag, oktober 21, 2007
Smulorna och kakan
Stockholm bjöd på solsken och fantasiskt spännande och roliga möten. Jag har världens bästa jobb. Jag älskar att göra det jag gör, i egen regi.
Jag har även en dröm som är långt ifrån det jag håller på med dagligdags, långt från det som ger pengar till att driva hushållet. Jag viker även tid till det nu, har slutat skjuta upp. Det känns förlösande kul och svårt.
Jag äter både kakan och smulorna just nu. Girigt suger jag i mig allt. Jag har hoppat ju. Hoppat för högre livskvalité, vågat för att modet fanns att våga misslyckas.
Peppar peppar så har det än så länge gått över all förväntan. Jag har lyckats flirta med stora internationella bolag och de återkommer som kunder. Min svaghet är att våga sälja mig själv. Jag har än så länge sluppit det. En utmaning i taget.....
Jag har även en dröm som är långt ifrån det jag håller på med dagligdags, långt från det som ger pengar till att driva hushållet. Jag viker även tid till det nu, har slutat skjuta upp. Det känns förlösande kul och svårt.
Jag äter både kakan och smulorna just nu. Girigt suger jag i mig allt. Jag har hoppat ju. Hoppat för högre livskvalité, vågat för att modet fanns att våga misslyckas.
Peppar peppar så har det än så länge gått över all förväntan. Jag har lyckats flirta med stora internationella bolag och de återkommer som kunder. Min svaghet är att våga sälja mig själv. Jag har än så länge sluppit det. En utmaning i taget.....
tisdag, oktober 16, 2007
Fredag hela veckan
Det började med feber i måndags, bara att hoppa över alla måsten och gå direkt på fredagsmys, fast det var måndag. Det fortsatte med feber idag, bara att stanna kvar på fredagsmyset med sonen i soffan, te, päron, glass och film.
Imorgon flyger jag till Stockholm. Tjohoo fredag igen. Träffa lillebror och Tyra party myra! På torsdag ska jag gosa med två nya små krabater och luncha med väninnor, se Cendrillon på Operan med mamma, tjohooo fredag igen! På fredag har jag klämt in lunch med fler väninnor Sienna miller klippning samt fredagsmys med familjen! På lördag är det lördag, då flyger jag hem i ottan för att krama mina kära.
Förutom möten så är det fredag hela veckan:) Som ni hör är det inte fantastiskt mycket möten denna resa, tjohoo!
Imorgon flyger jag till Stockholm. Tjohoo fredag igen. Träffa lillebror och Tyra party myra! På torsdag ska jag gosa med två nya små krabater och luncha med väninnor, se Cendrillon på Operan med mamma, tjohooo fredag igen! På fredag har jag klämt in lunch med fler väninnor Sienna miller klippning samt fredagsmys med familjen! På lördag är det lördag, då flyger jag hem i ottan för att krama mina kära.
Förutom möten så är det fredag hela veckan:) Som ni hör är det inte fantastiskt mycket möten denna resa, tjohoo!
torsdag, oktober 11, 2007
Lite färglagt skryt
Igår såg jag och barnen på Un Ponte per Terabithia, en familjefilm, vet ej vad den heter på svenska. Jag följde med jättebra och är så stolt över att det bara var vissa ord som jag inte visste vad de betydde. Barnen svarar mig snabbt när jag stör dem mitt i filmen med " vad betyder giganti" blixtsnabbt svarar de "jättar mamma", tyst nu, lägger de gärna till.
Igår kväll hade barnen vänner på middag, jag pratade italienska hela middagen utan att tänka på att jag gjorde det. Vilken skön känsla det var när jag kom på det*S*, att jag obehindrat berättade saker om min barndom för dem. Som en gammal morsa slog det mig även iofs, men som tur är så är de fortfarande små och tycker det är roligt att höra att deras morfar hällde mjölk över mitt huvud när jag var barn ; )
Och jag har fyllt 35, mamma mia, jag är ju 27! Så borde ändra "om mig", men skiter i det och låtsas ha glömt det.
I december tror jag att jag kan gå den där intensiv kursen, japp, det tror jag iaf, om inte annat finns ju januari, februari ; ) När jag var 32 kunde jag ingen italienska alls. Verkigen inte alls, ag sa tom grazie fel när vi först kom hit. Däremot kunde jag bra franska. Idag känns det som att jag kan bli trespråkig om jag lägger manken till. Svenska, engelska och italienska. Och vem vet, när italienskan bliblablobar "perfekt" kanske franskan vill krypa tillbaka in i mitt språkcentra. Herregud, jag talade ju riktigt bra våren 94 strosandes på Paris gator i mitt kastanjefärgade pageklippta hår. Min strategi att ta bort blondheten fungerade. Jag var trött på att bli tagen för den där blonda och vara target för foliks fördomar om svenskor. Plötsligt med kastanjefärgat hår pratade folk franska med mig och slutade bete sig som xsjghjsagh,.....
Igår kväll hade barnen vänner på middag, jag pratade italienska hela middagen utan att tänka på att jag gjorde det. Vilken skön känsla det var när jag kom på det*S*, att jag obehindrat berättade saker om min barndom för dem. Som en gammal morsa slog det mig även iofs, men som tur är så är de fortfarande små och tycker det är roligt att höra att deras morfar hällde mjölk över mitt huvud när jag var barn ; )
Och jag har fyllt 35, mamma mia, jag är ju 27! Så borde ändra "om mig", men skiter i det och låtsas ha glömt det.
I december tror jag att jag kan gå den där intensiv kursen, japp, det tror jag iaf, om inte annat finns ju januari, februari ; ) När jag var 32 kunde jag ingen italienska alls. Verkigen inte alls, ag sa tom grazie fel när vi först kom hit. Däremot kunde jag bra franska. Idag känns det som att jag kan bli trespråkig om jag lägger manken till. Svenska, engelska och italienska. Och vem vet, när italienskan bliblablobar "perfekt" kanske franskan vill krypa tillbaka in i mitt språkcentra. Herregud, jag talade ju riktigt bra våren 94 strosandes på Paris gator i mitt kastanjefärgade pageklippta hår. Min strategi att ta bort blondheten fungerade. Jag var trött på att bli tagen för den där blonda och vara target för foliks fördomar om svenskor. Plötsligt med kastanjefärgat hår pratade folk franska med mig och slutade bete sig som xsjghjsagh,.....
onsdag, oktober 10, 2007
Gult och rött
Gult och rött faller ned. Blad, de är så stora tänker jag. De regnar ner i hoper. Jag älskar hösten och vill lägga mig ner och göra änglar, insupa färgerna och fylla lungorna med höst. Ronjas vårskrik är mitt höst skrik. Ett tvunget måste.
Det är kanske 14 grader om morgonen , graderna klättrar upp till strax över 20 vissa dagar. Luften smeker inte längre kroppen så där varmt och skönt. Den piggar istället upp. Solen är fortfarande varm men luften skvallrar om höst.
Jag inser att min tid är dyrbar. Jag har mycket jobb. Det går bra och är roligt men kräver fokusering. Jag fokuserar lätt just nu. Jag har massor med energi, idéér och tar mig för. Jag lämnar också sånt som inte driver till maxad fritid. Fri tid. Jag har jobbat ända in på småtimmarna de senaste dagarna, men med glädje. Idag tog jag ledigt. Barnen med vänner till dem och jag tog med oss frukter i alla färger upp på berget bakom oss. Gondolen som går på en lina, den som är i glas. Det kändes som om man satt i ett flygande växthus idag. Färglåda nedanför, himlen ovanför. Vi klev av vid 1000 meter över Lago Maggiore.
Vi sprang runt i de uppställda indantälten och gömde oss för varandra. Gick indianstigar och åt picnicen i litet fantasi slott. Jagade och samlade vackra höst saker. Sen klistrade vi vackra höst saker på papper. Vi såg en ny film, åt godis fast det är onsdag. Tände ljus.
Jag stänger inte ner mina framtida memoarer. Jag fortsätter. Om än mer glest.
Det är kanske 14 grader om morgonen , graderna klättrar upp till strax över 20 vissa dagar. Luften smeker inte längre kroppen så där varmt och skönt. Den piggar istället upp. Solen är fortfarande varm men luften skvallrar om höst.
Jag inser att min tid är dyrbar. Jag har mycket jobb. Det går bra och är roligt men kräver fokusering. Jag fokuserar lätt just nu. Jag har massor med energi, idéér och tar mig för. Jag lämnar också sånt som inte driver till maxad fritid. Fri tid. Jag har jobbat ända in på småtimmarna de senaste dagarna, men med glädje. Idag tog jag ledigt. Barnen med vänner till dem och jag tog med oss frukter i alla färger upp på berget bakom oss. Gondolen som går på en lina, den som är i glas. Det kändes som om man satt i ett flygande växthus idag. Färglåda nedanför, himlen ovanför. Vi klev av vid 1000 meter över Lago Maggiore.
Vi sprang runt i de uppställda indantälten och gömde oss för varandra. Gick indianstigar och åt picnicen i litet fantasi slott. Jagade och samlade vackra höst saker. Sen klistrade vi vackra höst saker på papper. Vi såg en ny film, åt godis fast det är onsdag. Tände ljus.
Jag stänger inte ner mina framtida memoarer. Jag fortsätter. Om än mer glest.
måndag, oktober 01, 2007
Io sono... (jag är)
Idag har Joline sin första italienska lektion. Ville bara dokumentera det. För att sen se hur mycket hon lärt sig den dagen då hon reser hem till Sverige igen:)
Jag skrev just ett långt inlägg om jag vem jag är. Sen kom jag in på debatten "häckla" inom bloggvärlden. Jag skrev att jag tycker det är så förvånadsvärt att så många (och över 30) häcklar bara för att fenomenet blogg tillåter det. Jag skrev något om att jag själv lämnat bloggar jag tidigare gillat för att de häcklar i liten eller stor skara och om deras lilla hejarklack som kommenterar glatt med fniss och skratt och "det tycker jag med." Men sen kände jag att detta om häckling som ju knappast är ett nytt fenomen gjorde min röda tråd i inlägget osynlig. Och att häckling, även om det är dagens debatt i bloggvärlden inte hör hemma i vad min blogg handlar om, normalt. Fast jag fascineras av dessa bloggare som bygger på sin spegelbild genom bloggen. Och förundras, ibland med rädsla. Wow, de har blogg power. Vad nu det är för någonting. Nu talar jag om en liten skala häcklare. Inga andra. För att inte vara det minsta otydlig.
Det jag försökte skriva i blogg inlägget jag raderat var; tack till er som blottat er. Och om att jag startade blogga på osäkra ben, undrandes om jag hörde hemma i bloggvärlden eller inte. Jag står fortfarande på osäkra ben. Ok, detta och häckling hör inte ihop, men det ena ledde till det andra idag.
Jag vill dokumentera livet utomlands med barn, som ytismorsa, kultur krockar etc. Se min egen förändring genom åren. För det vet jag av erfarenhet att varje gång man bor utomlands kommer man hem lite mer "internationell" och lite mindre svensk. Oavsiktligt. Språket ändras till och från det med. Ja allt sånt om barnen främst och om min resa. Ja sa ju upp mig då när vi flyttade, från en rätt ok karriär och tackade i all hast nej till mitt drömjobb. Toppjobb i mina ögon. Vad skulle hända sen visste jag inte. Känslan att tacka nej ringde kvar i mig som ljuv musik. Det var befriande att säga upp sig från press och prestaionsångest där och då. Utan att vilja säga upp min framtida kariärr.
Och jag har inte blivit häcklad, I dont do hasseling myself either. Medan jag funderar på om jag ska fortsätta att blogga eller inte tar jag en liten paus. Jag behöver känna mer än tänka. Inte för att jag är rädd för häckling utan för att jag är osäker på vad jag tycker om bloggande. Så fick jag det sagt. Kanske för att jag är en osäker själ i vissa sammanhang, jag gillar raka puckar men har alltid varit livrädd vad folk och fä tycker. Nej fel, att de missuppfattar mig och tycker något jag inte är eller står för. Det vore ju synd att spela jeopardy där tänker jag ibland :) Till viss del är jag obekväm med att blotta mig som man ändå gör i en blogg. Då vissa saker kan ryckas ur kontexten sas och användas mot mig. Samtidigt funderar jag på hur viktigt det är för mig, att saker och ting kan missuppfattas och att jag ibland ger sken av något som inte är, för att personen tolkade det så. Men summasumarum, jag är ansvarig för mig själv, egen lycka och välbefinnande. Så långt det är möjligt då.
Äsch, nu låter jag som en osäker själ, minst sagt. Jag är nog mer en funderande, balanserande själ. Just nu har jag tappat balansen och funderar på hur jag återtar den :) Läs allt detta med en nypa salt så blir det nog bra.
Over and out i min lilla paus.
Jag skrev just ett långt inlägg om jag vem jag är. Sen kom jag in på debatten "häckla" inom bloggvärlden. Jag skrev att jag tycker det är så förvånadsvärt att så många (och över 30) häcklar bara för att fenomenet blogg tillåter det. Jag skrev något om att jag själv lämnat bloggar jag tidigare gillat för att de häcklar i liten eller stor skara och om deras lilla hejarklack som kommenterar glatt med fniss och skratt och "det tycker jag med." Men sen kände jag att detta om häckling som ju knappast är ett nytt fenomen gjorde min röda tråd i inlägget osynlig. Och att häckling, även om det är dagens debatt i bloggvärlden inte hör hemma i vad min blogg handlar om, normalt. Fast jag fascineras av dessa bloggare som bygger på sin spegelbild genom bloggen. Och förundras, ibland med rädsla. Wow, de har blogg power. Vad nu det är för någonting. Nu talar jag om en liten skala häcklare. Inga andra. För att inte vara det minsta otydlig.
Det jag försökte skriva i blogg inlägget jag raderat var; tack till er som blottat er. Och om att jag startade blogga på osäkra ben, undrandes om jag hörde hemma i bloggvärlden eller inte. Jag står fortfarande på osäkra ben. Ok, detta och häckling hör inte ihop, men det ena ledde till det andra idag.
Jag vill dokumentera livet utomlands med barn, som ytismorsa, kultur krockar etc. Se min egen förändring genom åren. För det vet jag av erfarenhet att varje gång man bor utomlands kommer man hem lite mer "internationell" och lite mindre svensk. Oavsiktligt. Språket ändras till och från det med. Ja allt sånt om barnen främst och om min resa. Ja sa ju upp mig då när vi flyttade, från en rätt ok karriär och tackade i all hast nej till mitt drömjobb. Toppjobb i mina ögon. Vad skulle hända sen visste jag inte. Känslan att tacka nej ringde kvar i mig som ljuv musik. Det var befriande att säga upp sig från press och prestaionsångest där och då. Utan att vilja säga upp min framtida kariärr.
Och jag har inte blivit häcklad, I dont do hasseling myself either. Medan jag funderar på om jag ska fortsätta att blogga eller inte tar jag en liten paus. Jag behöver känna mer än tänka. Inte för att jag är rädd för häckling utan för att jag är osäker på vad jag tycker om bloggande. Så fick jag det sagt. Kanske för att jag är en osäker själ i vissa sammanhang, jag gillar raka puckar men har alltid varit livrädd vad folk och fä tycker. Nej fel, att de missuppfattar mig och tycker något jag inte är eller står för. Det vore ju synd att spela jeopardy där tänker jag ibland :) Till viss del är jag obekväm med att blotta mig som man ändå gör i en blogg. Då vissa saker kan ryckas ur kontexten sas och användas mot mig. Samtidigt funderar jag på hur viktigt det är för mig, att saker och ting kan missuppfattas och att jag ibland ger sken av något som inte är, för att personen tolkade det så. Men summasumarum, jag är ansvarig för mig själv, egen lycka och välbefinnande. Så långt det är möjligt då.
Äsch, nu låter jag som en osäker själ, minst sagt. Jag är nog mer en funderande, balanserande själ. Just nu har jag tappat balansen och funderar på hur jag återtar den :) Läs allt detta med en nypa salt så blir det nog bra.
Over and out i min lilla paus.
fredag, september 28, 2007
Qui sei?
Det är fler som kikar in här nu, jag är van och bekväm med att här läser mina gamla trogna "läsare", ca 50 ögonpar, familjen och så några andra som hittat hit, mest troligt för att jag lämnat kommentarer hos dem. Men nu har det gått upp. Vem där?
Exilmamman bloggen, där var det flera hundra per dag tillslut. Det var b.la därför jag la ner den. Jag blev skitskraj *S* Så blotta er :D!
(per favore)
Exilmamman bloggen, där var det flera hundra per dag tillslut. Det var b.la därför jag la ner den. Jag blev skitskraj *S* Så blotta er :D!
(per favore)
torsdag, september 27, 2007
Stumt
Jag får beröm för min italienska. Jag pratar skitdåligt. Enkom på gehör. Jag klarar mig, jag för konversationer men låter som en riktig tölp. Ofta blir det stumt. Jag orkar försöka, kommer en bit in i diskussionen, men inser snart att ordförrådet är kasst, det går liksom bara inte. Orden rullar av tungan, det blir stumt.
Nu ska jag läsa tidningen varje dag. Eller ett magasin. Jag lyssnar på radion hela dagen, alltid något. (När jag inte lyssnar på James Blunt that is).
Hinnner inte med en kurs just nu, för jag SKA skriva. Japp det ska jag. Tack för pepp B.B! Jag är på G och svarar snart på mail :)
Nu ska jag läsa tidningen varje dag. Eller ett magasin. Jag lyssnar på radion hela dagen, alltid något. (När jag inte lyssnar på James Blunt that is).
Hinnner inte med en kurs just nu, för jag SKA skriva. Japp det ska jag. Tack för pepp B.B! Jag är på G och svarar snart på mail :)
Vad tänkte jag på
Jag avskyr att frysa. Jag fryser hemskt lätt. Vad tänkte jag på när jag köpte en bil utan tak.
Ur barnamun
-Mamma (italienskt uttal) dové mina kalsonger?
-Där du la dem min skatt.
-Nej DÄR var de inte ska du veta!
-Mystiskt... (läser bok, halvintresserad av att springa och leta kalsonger)
-Var la du dem då lille O?
-I tvättmaskinen och NU är den tom!!!!!! Han slår ut med armarna i en typiskt italiensk jätte gest.
Verkligen mystiskt......
-Där du la dem min skatt.
-Nej DÄR var de inte ska du veta!
-Mystiskt... (läser bok, halvintresserad av att springa och leta kalsonger)
-Var la du dem då lille O?
-I tvättmaskinen och NU är den tom!!!!!! Han slår ut med armarna i en typiskt italiensk jätte gest.
Verkligen mystiskt......
Abrakadabra
Lille O älskar skolan. Lite motsägelsefullt, vi var oroliga för att han inte ville gå. Vi undrade om han inte skulle få gå på "5 års" ett år till då han är född så sent på året. I Sverige hade han ju fått ett år till på sig. Han är 6 i slutet av november, han går i ettan, i italiensk skola. Han kunde skriva sitt namn före skolstart, thats it, när det handlar om bokstäver.
Igår läste han 4 ord för mig. Ljudade varje bokstav noga och perfekt. Ta mig fn han läste perfekt. Han har gått 3 veckor i skolan och de har lärt sig ljuda vokalerna. Trodde jag.
Igår läste han 4 ord för mig. Ljudade varje bokstav noga och perfekt. Ta mig fn han läste perfekt. Han har gått 3 veckor i skolan och de har lärt sig ljuda vokalerna. Trodde jag.
onsdag, september 26, 2007
Du & jag
Brukar maken säga. Som Emil till Alfred. Eller var det Alfred till Emil. Jag har inte bestämt mig om jag känner mig som Emil eller Anton när han säger det. Skulle han rufsa mig i håret samtidigt hade jag helt klart varit Emil. Fast ibland är jag nog Alfred, den där lugna som med lite list räddar Emil ur snickarbon.
Maken ringer ifrån London, där strålar solen idag, här ösregnar det. Jag fick en längtan efter London, att strosa där med min make, att överge mitt kaosiga skrivbord.
Vore jag där idag skulle jag flyga över Trafalgar Square som Mary Poppins, för att undvika fågelbajs på de italienska skorna. Vidare runt Big Ben fast som Peter Pan, för att få lite "gamla England" känsla, kanske leka lite med visarna, vara Emil, han kunde nog klassas som en behörig vild pojke till Peters följe. En eftermiddags scones på Harrods drickandes Princess Di´s dedikerade te kan passa efter att ha blivit jagad av mina medbritter i hög svart hatt för att ha tjuvat tiden. Avslutar eftermiddagen med att sitta som en vaxdocka på teatern, still av fascination. Kan vi sedan smälta vaxen och röra lederna hade jag tagit min Du i handen och genast bytt ut Emil och Alfred till att vara huvudpersonerna i Nottinghill, för en drink. Jag tror nu när jag talar om min dag i London att vi i natt chekar in här, så att vi kan vinka godnatt till prins W!
Vad gör ni ikväll? ; )
Maken ringer ifrån London, där strålar solen idag, här ösregnar det. Jag fick en längtan efter London, att strosa där med min make, att överge mitt kaosiga skrivbord.
Vore jag där idag skulle jag flyga över Trafalgar Square som Mary Poppins, för att undvika fågelbajs på de italienska skorna. Vidare runt Big Ben fast som Peter Pan, för att få lite "gamla England" känsla, kanske leka lite med visarna, vara Emil, han kunde nog klassas som en behörig vild pojke till Peters följe. En eftermiddags scones på Harrods drickandes Princess Di´s dedikerade te kan passa efter att ha blivit jagad av mina medbritter i hög svart hatt för att ha tjuvat tiden. Avslutar eftermiddagen med att sitta som en vaxdocka på teatern, still av fascination. Kan vi sedan smälta vaxen och röra lederna hade jag tagit min Du i handen och genast bytt ut Emil och Alfred till att vara huvudpersonerna i Nottinghill, för en drink. Jag tror nu när jag talar om min dag i London att vi i natt chekar in här, så att vi kan vinka godnatt till prins W!
Vad gör ni ikväll? ; )
Mega importante iaeou
Lovade O att skriva i min dagbok att igår 26 september hade lille O 5 år och 10 månader sin första riktiga läxa. Det betyder en läxa som man måste öva på, jobba med och inte bara rita och bygga (hans ord). Han var stolt och tog sin läxa på högsta allvar. Det var en ny min han hade där han satt och ljudade med sin pappa (som fö inte har en aning om hur italienska vokaler låter...).
Lille O har en sträng fröken och han avgudar henne, hennes ord är viktigare än mina, precis som det ska vara när man börjar skolan. Min mamma sa lite på skämt men med allvar att lille O behöver nog en sträng fröken. Jag kan instämma. Han är en charmör, han lär sig snabbt och har en vilja av stål. Så när oviljan slår på är det bara att försöka charma, skoja som fungerar. Om man inte är hans fröken då, hon verkar stå i en högre rang. Höjer jag rösten så slutar det med att hans vilja byggts på flera meter och murarna tar år att smälta ner. För evigt är t ex potatis hans värsta fiende *S* (fast han gillade det veckan innan).
J kikar på barnens läxor, det är ett perfekt sätt att lära sig italienskan på, att ha ettans läxor. Vilket slår mig att jag ska fråga skolan om hon får vara med på förmiddagarna i någon vecka. För att hon vill det, för att få höra språket mycket, för att jag stödjer idén.
Italienskan har slopat för mig självklar vokal i de språk jag kan, j, inget j. Som lilla H sa heter i:lungo och som inte behövs i italienskan. Nähä. Vår lilla piratessa är ibland som en liten uppslagsbok, utan att veta om det. Sånt kommer ut mellan två stopp sas. I hoppet, mellan mattan och soffan. Som man fö inte får hoppa på, men dock till, kom hon på. K behövs inte heller, man skriver C, det uttalas som K det med, när hon sa det satt hon på mattan och gjorde konstiga böjningar med ryggen. Tänk att jag kan minnas hur det kändes när "skelettet hela tiden ville rymma" och det var omöjigt att vara stilla en enda sekund.
Lille O har en sträng fröken och han avgudar henne, hennes ord är viktigare än mina, precis som det ska vara när man börjar skolan. Min mamma sa lite på skämt men med allvar att lille O behöver nog en sträng fröken. Jag kan instämma. Han är en charmör, han lär sig snabbt och har en vilja av stål. Så när oviljan slår på är det bara att försöka charma, skoja som fungerar. Om man inte är hans fröken då, hon verkar stå i en högre rang. Höjer jag rösten så slutar det med att hans vilja byggts på flera meter och murarna tar år att smälta ner. För evigt är t ex potatis hans värsta fiende *S* (fast han gillade det veckan innan).
J kikar på barnens läxor, det är ett perfekt sätt att lära sig italienskan på, att ha ettans läxor. Vilket slår mig att jag ska fråga skolan om hon får vara med på förmiddagarna i någon vecka. För att hon vill det, för att få höra språket mycket, för att jag stödjer idén.
Italienskan har slopat för mig självklar vokal i de språk jag kan, j, inget j. Som lilla H sa heter i:lungo och som inte behövs i italienskan. Nähä. Vår lilla piratessa är ibland som en liten uppslagsbok, utan att veta om det. Sånt kommer ut mellan två stopp sas. I hoppet, mellan mattan och soffan. Som man fö inte får hoppa på, men dock till, kom hon på. K behövs inte heller, man skriver C, det uttalas som K det med, när hon sa det satt hon på mattan och gjorde konstiga böjningar med ryggen. Tänk att jag kan minnas hur det kändes när "skelettet hela tiden ville rymma" och det var omöjigt att vara stilla en enda sekund.
Glimten
Idag regnar det. Imorse åkte maken till London. Lite senare på morgonen åkte barnen iväg till skolan med J. Vi är fem nu och det är förvånandsvärt enkelt, vant och riktigt mysigt. Barnen gillar J skarpt och jag har fått en bit hjärta till. Det är lätt att känna för J.
Regnet öser ner, jag jobbar, barnen i skolan halva dagen, J hämtar dem även så jag hinner med mitt före lunch möte. Fabulous. No more sitta till 01.00 och sköta dagens admin.
Jag har lovat pannkakor till lunch, jag har lovat 2 mammor att ta hem deras barn till oss Jag har lovat att köra lilla H och lilla C till kören. Jag ska köpa mer lus shampoo. Ah, kanske blir det lite senkväll admin trots allt, men for the better. Onsdagarna är mysiga, att ha så mycket mitt i veckan tid med barnen. Balansen finns och jag är rätt ok på att gå balansgång.
Regnet öser ner, jag jobbar, barnen i skolan halva dagen, J hämtar dem även så jag hinner med mitt före lunch möte. Fabulous. No more sitta till 01.00 och sköta dagens admin.
Jag har lovat pannkakor till lunch, jag har lovat 2 mammor att ta hem deras barn till oss Jag har lovat att köra lilla H och lilla C till kören. Jag ska köpa mer lus shampoo. Ah, kanske blir det lite senkväll admin trots allt, men for the better. Onsdagarna är mysiga, att ha så mycket mitt i veckan tid med barnen. Balansen finns och jag är rätt ok på att gå balansgång.
tisdag, september 25, 2007
Avlusning
Allvarligt. Löss. Har aldrig hänt oss förr. Och det är nog bara jag som med skräckblandad förtjusning kammar ut och studerar dessa små blodsugande varelser ur min dotters långa blonda hår. Hon delar min äckelpassion och ler och säger yack! Sen fortsätter vi att kamma i oändlighet.....
Nackdelen med hemmakontor...
är fördelen med. Maken och jag jobbar båda hemifrån. Ok vissa dagar ser vi inte varandra, telefonerna bara ringer. Andra dagar är lyxdagar med massor av tid. Älskar att vi är kungar över vår egen tid, att flexibiliteten finns. Även fast vi givetvis viker mycket tid till jobb emellanåt.
Dagens nackdel:
Maken lägger på telefonen: - åh har du joggat?
Jag stolt :-ja, på bra tid med! (som värsta joggarnissanörden).
Maken: - Mm, men du jag ligger före dig, kom igen när du springer 1.5 mil med att prata bra tid HA HAHA. Han ler overkligt stort och godmodigt. Ögonen glittrar av retglädje.
Jag trotsigt: - Jag är 5 år yngre än dig, jag har alltså 5 år på mig eftersom du började jogga i år.
Maken tyst för sig själv:- jag glömmer jämt bort det där, att hon har 5 år på sig....
Jag på väg nerför trappan: - I can HEAR you!
Maken: - Yeah yeah. Lyssna nu då: 1-5 mil på en timme!!!!!
Ashole och fan vad bra han är, från storrökare till joggarnisse på ett år. Så himla duktig. Jag låter honom glänsa, han råkar vara värd det. : )
Dagens nackdel:
Maken lägger på telefonen: - åh har du joggat?
Jag stolt :-ja, på bra tid med! (som värsta joggarnissanörden).
Maken: - Mm, men du jag ligger före dig, kom igen när du springer 1.5 mil med att prata bra tid HA HAHA. Han ler overkligt stort och godmodigt. Ögonen glittrar av retglädje.
Jag trotsigt: - Jag är 5 år yngre än dig, jag har alltså 5 år på mig eftersom du började jogga i år.
Maken tyst för sig själv:- jag glömmer jämt bort det där, att hon har 5 år på sig....
Jag på väg nerför trappan: - I can HEAR you!
Maken: - Yeah yeah. Lyssna nu då: 1-5 mil på en timme!!!!!
Ashole och fan vad bra han är, från storrökare till joggarnisse på ett år. Så himla duktig. Jag låter honom glänsa, han råkar vara värd det. : )
måndag, september 24, 2007
Var dags glimten...
Jag stänger dörren efter mig, joggar iväg. Har med flit mina mörkaste solglasögon på. Där runt krönet är det. Det stora bygget. Liggandes mitt på min rutt, mitt i uppförsbacken. Bygget innebär visslingar, hejarop och allmänt stohej varenda gång jag springer förbi där. För att italienare är sådana. Glada hejjarop, trevliga, uppskattande. Dilemmat är att jag är svenska. Jag har inte lärt mig hantera ens icke personligt smicker (detta är ju obligatoriskt stohej när en kvinna lubbar förbi). Så jag ler genant och ofrivilligt varje gång, till deras stora nöje. En italienska ler inte, tror jag. Här skulle jag behöva input av italienskor. Än idag, efter drygt två år i bella Italia och bella Svizzera rodnar jag varje gång jag får en kommentar på gatan. Och italienarna är som bekant väldigt generösa med sådant. Stort tillägg, understrycket tillägg: på ett extremt icke påhoppande sätt utan gentilt gentlemannamässigt smicker.
Även kvinnor är titt som tätt generösa med smicker till okända. Ok, bortsett från norra italien.
Även kvinnor är titt som tätt generösa med smicker till okända. Ok, bortsett från norra italien.
Skön känsla
Det där att övervinna. Jag har aldrig haft den där grundkondisen så många andra verkar ha. Som bara kan snöra på sig joggingskorna efter 2 års uppehåll och ändå utan problem kan lubba 5 kilometer. Jag har aldrig fattat hur det är möjligt. För mig har det inte varit det.
Sedan jag fick ont i ryggen ofta och mycket insåg jag att jag behöver jogga just, enligt massageterapeut. Det hon sa stämmer, det bygger för mig rätt muskler, speciellt terräng löpning. Jag har lyckats. Knäcka den där första "detärnästanomöjligtattorkaochvilja". Jag springer nu 3.5 kilometer i uppförsochnedförsbackar här på berget (brant tro mig) i samma takt. Det tog mig idag 20 minuter. Jag känner magmusklerna jobba både uppåt och nedåt. Jag har klarat att springa minst en gång i veckan, som flest 4, men det hände bara en vecka *S*. Summasumarum det är skönt. Och springer jag på plattmark orkar jag utan probelm 7 kilometer, sen tar det emot igen. Men, resonerar jag, varför skulle jag vilja springa längre än 7 kilometer?
Sedan jag fick ont i ryggen ofta och mycket insåg jag att jag behöver jogga just, enligt massageterapeut. Det hon sa stämmer, det bygger för mig rätt muskler, speciellt terräng löpning. Jag har lyckats. Knäcka den där första "detärnästanomöjligtattorkaochvilja". Jag springer nu 3.5 kilometer i uppförsochnedförsbackar här på berget (brant tro mig) i samma takt. Det tog mig idag 20 minuter. Jag känner magmusklerna jobba både uppåt och nedåt. Jag har klarat att springa minst en gång i veckan, som flest 4, men det hände bara en vecka *S*. Summasumarum det är skönt. Och springer jag på plattmark orkar jag utan probelm 7 kilometer, sen tar det emot igen. Men, resonerar jag, varför skulle jag vilja springa längre än 7 kilometer?
Mentalt foto
När min kamera tänker sluta vara restnoterad så kanske jag igen kan fånga detta:
Liten arm tillhörande liten 7 åring runt liten snart 6 åring högt läsandes en bok liggandes i liten soffa. Fotot skulle även kunna fånga skrattet och allvaret i att läsa en saga för sin lillebror. Lillebrors nöjda look av att bli så ompysslad av storasyster. Storasysters stolta blick att kunna läsa så bra att lillebror nöjt ligger kvar och delar den knäckta koden att kunna läsa utan stopp och hack.
Skulle man vända kameran skulle man få kort av stolta morsan som intensivt lyssnar för att hänga med i den italienska storyn.
Liten arm tillhörande liten 7 åring runt liten snart 6 åring högt läsandes en bok liggandes i liten soffa. Fotot skulle även kunna fånga skrattet och allvaret i att läsa en saga för sin lillebror. Lillebrors nöjda look av att bli så ompysslad av storasyster. Storasysters stolta blick att kunna läsa så bra att lillebror nöjt ligger kvar och delar den knäckta koden att kunna läsa utan stopp och hack.
Skulle man vända kameran skulle man få kort av stolta morsan som intensivt lyssnar för att hänga med i den italienska storyn.
Half/half and a little bit of all the halves
Halv engelska, halv svenska, ytismorsa = jag. Gift med halvsvensk, halvest, ytisfarsa .
Barn: ser supersvenska ut (ok mörkblåa ögon istället för ljus ljus blå), orkar inte räkna ut deras trefjärdedelsenheter, beter sig italienskt med svensk touch. Equals our family.
Barn: ser supersvenska ut (ok mörkblåa ögon istället för ljus ljus blå), orkar inte räkna ut deras trefjärdedelsenheter, beter sig italienskt med svensk touch. Equals our family.
Bella Settembre
Det är dags att signa in mig på en italienska kurs igen. Nu pratar jag italienska, förvisso, men skulle jag skriva ett CV idag skulle där stå god förståelse och medioker (=halvusel?) i tal. Kan man förändra det till att jag stolt kan skriva god förståelse i tal och skrift bör man väl göra det. Hoppas på att det finns en kurs 2 dagar i veckan, någon timme per gång. Som kan ge den där grammatiska säkerheten.
När man ligger i sin bikini på en ljusblå filt på stranden och datumet är 23:e september, barnen badar i det glittrande Maggiore och maken busvisslar utifrån hopptornet för att försäkra sig om att alla ser när han gör bomben, så kan man enkom konstatera att "sei fortunata".
Att sen ta en pizza utomhus vid 18.00 med solen gassande och svettas trots tunt linne får mig som svenska att le, istället för att klaga på värmen. Bella Settembre!
När man ligger i sin bikini på en ljusblå filt på stranden och datumet är 23:e september, barnen badar i det glittrande Maggiore och maken busvisslar utifrån hopptornet för att försäkra sig om att alla ser när han gör bomben, så kan man enkom konstatera att "sei fortunata".
Att sen ta en pizza utomhus vid 18.00 med solen gassande och svettas trots tunt linne får mig som svenska att le, istället för att klaga på värmen. Bella Settembre!
lördag, september 22, 2007
Rotsystem
Om jag skulle ha bokmärkt hur många gånger jag har skrivit om rötter och känslor kring det skulle detta inlägg säkert heta rotsytem 7.
Först nu har jag insett att rotsystemet är internt. Alltså inuti människan. Det handlar om minnen. Känslominnen. Bildminnen. Hemska minnen. Underbara minnen. Det ytliga är inte rotsystem, det är rekvisita. Jag minns doften i farmors gamla hus. Jag minns månen boendes i Etiopien. Jag minns vinden i håret när jag lärde mig cykla i Viksjö. Jag minns känslan i första kärleken. Jag minns alla hus och länder jag har bott i, och de vrån av de hus och länder som betydde mest för mig. Om det var ett knakande golv eller en doft av bullar i köket, havet i Australien eller smala gränder i Paris. All rekvisita syns när jag minns. Att bo på samma ställe är inte ens rotsystem. Mina minnen, min glädje och lärdom utav dem, det är mina rötter.
Först nu har jag insett att rotsystemet är internt. Alltså inuti människan. Det handlar om minnen. Känslominnen. Bildminnen. Hemska minnen. Underbara minnen. Det ytliga är inte rotsystem, det är rekvisita. Jag minns doften i farmors gamla hus. Jag minns månen boendes i Etiopien. Jag minns vinden i håret när jag lärde mig cykla i Viksjö. Jag minns känslan i första kärleken. Jag minns alla hus och länder jag har bott i, och de vrån av de hus och länder som betydde mest för mig. Om det var ett knakande golv eller en doft av bullar i köket, havet i Australien eller smala gränder i Paris. All rekvisita syns när jag minns. Att bo på samma ställe är inte ens rotsystem. Mina minnen, min glädje och lärdom utav dem, det är mina rötter.
fredag, september 21, 2007
Moviestar
Min pappa är det. I alla fall kan vi låtsas att han är det. Han blev en dag uppraggad handlandes mat i sin vanliga lilla affär inne i stan. Så har "hans" film premiär ikväll. Det är för underbart att sånt händer. Det var galapremiär i måndags. Lysande recensioner. Tänk att vi numer har en moviestar i familjen, ha ha. Flera gånger har han tagit ledigt från jobbet och filmat. Ha ha. Jag har så svårt att föreställa honom tacka ja till denna förfrågan. Alltså hur han såg ut och vad han kände. Men sa man nej vore man ju knäppt trist : )
Tuppen
Jag är stolt som en tupp. Lilla H har gått utanför vad hon normalt vågar. Jag färglägger inte när jag skriver hur hon växte där och då, hela hon bytte nästan färg och fick en ny min : )
Helt på eget bevåg gjorde hon flera saker hon aldrig tidigare skulle ha gjort.
1. Hon kröp under en låst grind alldeles själv(det gör man bara inte i hennes värld)
2. Hon bad hennes mamma langa över simryggan (även det är olagligt i fröken ordentligs värld)
3. Hon puttade upp en tung glasdörr och mellan oss var nu en låst grind och en tung glasdörr, hon kikade över axlen och såg så liten ut bland alla tonåringar därpåandrasidan *gulp ska hon ändr sig nu*
4. Hon gick och fann ett omklädningsrum, som hon senare berättade var fullt med "stora barn".
5. Hon gick in i simhallen för att leta efter sin fröken
6. Hon var med i en helt ny grupp där hon inte kände någon. På tisdagarna är det med en annan grupp.
Lilla H måste älska att simma!
Hon kom ut först av alla, lilla 7 åringen som simmar med de mellan 8-10 år. Rufsig i håret, ljusgråajeans och jackan över axeln, ryggan på ryggen, med stolt kropps språk skakade hon hand med sin simfröken som rufsade henne i håret. Sen satte hon fart mot mig på andra sidan staketet med det största leendet och glittrande ögon, iklädd en helt ny färg.
Jag slog ihop boken jag läste och rufsade lille O i håret som satt bredvid och kikade i sin bok. Lilla H kom fram och sa:
- Mamma, simma är verkligen superkul. Crawl är bäst.
Sen hoppade hon på cykeln och vinglade hela vägen till bilen. Jag och lille O på skatescootern tillsammans bredvid.
Helt på eget bevåg gjorde hon flera saker hon aldrig tidigare skulle ha gjort.
1. Hon kröp under en låst grind alldeles själv(det gör man bara inte i hennes värld)
2. Hon bad hennes mamma langa över simryggan (även det är olagligt i fröken ordentligs värld)
3. Hon puttade upp en tung glasdörr och mellan oss var nu en låst grind och en tung glasdörr, hon kikade över axlen och såg så liten ut bland alla tonåringar därpåandrasidan *gulp ska hon ändr sig nu*
4. Hon gick och fann ett omklädningsrum, som hon senare berättade var fullt med "stora barn".
5. Hon gick in i simhallen för att leta efter sin fröken
6. Hon var med i en helt ny grupp där hon inte kände någon. På tisdagarna är det med en annan grupp.
Lilla H måste älska att simma!
Hon kom ut först av alla, lilla 7 åringen som simmar med de mellan 8-10 år. Rufsig i håret, ljusgråajeans och jackan över axeln, ryggan på ryggen, med stolt kropps språk skakade hon hand med sin simfröken som rufsade henne i håret. Sen satte hon fart mot mig på andra sidan staketet med det största leendet och glittrande ögon, iklädd en helt ny färg.
Jag slog ihop boken jag läste och rufsade lille O i håret som satt bredvid och kikade i sin bok. Lilla H kom fram och sa:
- Mamma, simma är verkligen superkul. Crawl är bäst.
Sen hoppade hon på cykeln och vinglade hela vägen till bilen. Jag och lille O på skatescootern tillsammans bredvid.
torsdag, september 20, 2007
Ibland.....
Fattar jag inte hur vi hamnade här. Om det är en dröm. Hur drömmen blev verklighet. Om den nu är det. Hur gick det liksom till. Att vi bara packade och drog låter ju galet.
Vi är inne på vårt 3:e år utomlands nu och har inga planer på att flytta hem inom kort. Max 3 år sa vi då när vi flyttade ut. Minst 1 år till säger vi nu.
Vi är inne på vårt 3:e år utomlands nu och har inga planer på att flytta hem inom kort. Max 3 år sa vi då när vi flyttade ut. Minst 1 år till säger vi nu.
Wow!
- Bravi! bravissimi! hörde jag mig själv ropa igår kväll, sittandes mitt i salongen på Teatro Dimitri. Det är inte ofta man klappar så länge och hårt i händerna att det kliar och sticker i dem. Igår klappade jag hysteriskt och vi fick 3 extra nummer.
På scen var en violinist, en pianist, en cellist och Nina Corti. Nina Corti som idag måste vara 55. Dessa fyra personer var så duktiga att inte en enda tanke vandrade iväg ifrån salongen en endaste sekund. Jag var trollbunden, de var makalöst fantastiskt begåvade. Nina Corti har en kropp som en 25 åring och måste vara smidigheten personifierad. Tror hon är på turne och kommer till kungliga operan i Sverige inom kort. Tyckte jag läste det där.
Att bo så nära världskända Teatro Dimitri har nu fått mig att inse att jag ska försöka gå dit ofta. Nästa gång ska vi på pantomin med barnen. För er som inte har hört talas om Dimitri känner nog igen honomom jag säger clownen med gluggen och den raka luggen . På teatern fick jag en glimt av studenterna som kommer ifrån hela världen för att gå denna kända teater/pantomin/akrobatik skola och beundrar dessa människor som lever sin dröm. Vill man bli clown hos Dimitri tar det 4 år före dess att man får sin examen...
På scen var en violinist, en pianist, en cellist och Nina Corti. Nina Corti som idag måste vara 55. Dessa fyra personer var så duktiga att inte en enda tanke vandrade iväg ifrån salongen en endaste sekund. Jag var trollbunden, de var makalöst fantastiskt begåvade. Nina Corti har en kropp som en 25 åring och måste vara smidigheten personifierad. Tror hon är på turne och kommer till kungliga operan i Sverige inom kort. Tyckte jag läste det där.
Att bo så nära världskända Teatro Dimitri har nu fått mig att inse att jag ska försöka gå dit ofta. Nästa gång ska vi på pantomin med barnen. För er som inte har hört talas om Dimitri känner nog igen honomom jag säger clownen med gluggen och den raka luggen . På teatern fick jag en glimt av studenterna som kommer ifrån hela världen för att gå denna kända teater/pantomin/akrobatik skola och beundrar dessa människor som lever sin dröm. Vill man bli clown hos Dimitri tar det 4 år före dess att man får sin examen...
onsdag, september 19, 2007
Teatro Dimitri Sociale
-Would you like to come for a very famous play at the Dimitri theatre with me?
Löd frågan från en mamma på skolan, en italienska.
-Si cerito, molto gentile, log jag då för två veckor sedan.
Det är ikväll, ska bli spännande att umgås med italienska som jag inte känner, roligt och då Dimitri är så känd teater ska det bli roligt att uppleva den med.
Löd frågan från en mamma på skolan, en italienska.
-Si cerito, molto gentile, log jag då för två veckor sedan.
Det är ikväll, ska bli spännande att umgås med italienska som jag inte känner, roligt och då Dimitri är så känd teater ska det bli roligt att uppleva den med.
tisdag, september 18, 2007
Kärlek
Jag älskar barnböcker. Jag blir lycklig när jag får strosa i en barnboksaffär. Det luktar sagor, alla bilder ger inblick i ens egen fantasivärld. Jag vill inget hellre än att sätta mig ner på en kudde på golvet och bläddra.
Tre, bara tre kom jag ut med. Jag höll hårt i fingrarna. "La Svizzera in un libro", superbra för mig med, om Schweiz helt enkelt. Barnen frågar jämt om olika länder och vi kör ofta en lek där man ska säga saker om ett speciellt land.
De andra två var "Max & Lara Investigatori privati" I Diamanti scomparsi" samt "Mistero in albergo" alltså Martin Widmarks Lasse-Maja böcker! Tyckte det var ok och rätt finurligt att Lasse och Maja blev Max och Lara. Om Lasse nu är ok med att Lara är en tjej och Maja med att Max är en kille :) Andra namn kunde ju annars vara Ludovigo och Maya *S*
Tre, bara tre kom jag ut med. Jag höll hårt i fingrarna. "La Svizzera in un libro", superbra för mig med, om Schweiz helt enkelt. Barnen frågar jämt om olika länder och vi kör ofta en lek där man ska säga saker om ett speciellt land.
De andra två var "Max & Lara Investigatori privati" I Diamanti scomparsi" samt "Mistero in albergo" alltså Martin Widmarks Lasse-Maja böcker! Tyckte det var ok och rätt finurligt att Lasse och Maja blev Max och Lara. Om Lasse nu är ok med att Lara är en tjej och Maja med att Max är en kille :) Andra namn kunde ju annars vara Ludovigo och Maya *S*
Utmärkelse
Oscars och guldknappar släng er i väggen. Jag har nämligen fått min egen utmärkelse, som en klar överraskning och med motiveringen : X du har fått en utmärkelse av oss här på XXX att du är Europas bästa xxxxxxxx inom xxxx! Tjohoo!!!! Egoboost. :)
Men var är min staty!? FÅR man inget, som lille O skulle ha sagt. Bara äran!!?? Inte ens en liten påse Ahlgrens bilar med posten?......Dai :)
Men var är min staty!? FÅR man inget, som lille O skulle ha sagt. Bara äran!!?? Inte ens en liten påse Ahlgrens bilar med posten?......Dai :)
Hopp i generationer
Visst är det så. Att mycket hoppar en generation. T ex min mamma målar jättefint, jag kan inte måla för mitt liv. Hon sjunger jättefint med. Jag kan enkom kraxa. Lilla H hon kan sjunga fint, lille O har musik i blodet. Lilla H och O älskar att måla och rita och pyssla. Jag handlar spännande material och pennor, de kreerar. Jag tycker det är häftigt att se. Jag den hopplösa i detta fall *S*
Var dags glimten
Nej, det kändes inte så bra idag att lämna lille O. Han såg inte glad ut, utan att han klagade. Dessutom frågade maestran om han trivdes bra. Ja sa jag, av vad han berättar. Och vad är din uppfattning undrade jag vidare. Jo bra sa hon, han är lite snackig bara. Jaha sa jag, han är ju 5 år fortfarande så inte så konstigt i min värld. Det svarade hon inte på. Typiskt mig att alltid köra helt raka puckar. Ska verkligen förhöra mig ikväll, om lille O är på svara på frågor humör.
Lättnad...
Jag har sen ett tag sedan klippt av mig håret. Numer är det en lång page fast mer happening/vild än så. Jag trivs så bra och inser att detta är "min look", lite mer sportig, lite mer intesåfemininsomlångtlångt. Det är jag, så här såg jag alltid ut förr och trivs bäst i. Är det inte konstigt att en frisyr kan få en mer i balans med sig själv :)
måndag, september 17, 2007
Språk injektion
Minns så väl lille O:s kommentar en dag efter det att han gått på dagis i Italien i en vecka.
-Mamma de HÖR inte på vad jag säger!!!
Han talade ju svenska såklart, något annat visste han ju inte...
Lille O nu känner jag något liknande, om än mycket senare....:
-Jag orkar inte HÖRA italienska mer. Same but different.
Förvånade mig själv över hur jag suckade när jag slog på radion nyss, italiano italiano. Frustation av att inte hänga med.... Även om jag förstår så mycket har jag långt kvar.
Barnen ler åt oss när vi pratar italienska. Min grammatik verkar ok i stort men lilla H säger -Mamma du låter som en proprio svenska när du pratar italienska! Men..... jag ÄR ju det. Bara för att du kan vara språk kameliont utan att det är den minsta ansträngning, har man ibland lust att svara :). Jösses, barn har fantastiska förmågor! Man borde introducera flera språk till barn, de klarar det utan minsta frågetecken kring grammatik och får perfekt uttal.
-Mamma de HÖR inte på vad jag säger!!!
Han talade ju svenska såklart, något annat visste han ju inte...
Lille O nu känner jag något liknande, om än mycket senare....:
-Jag orkar inte HÖRA italienska mer. Same but different.
Förvånade mig själv över hur jag suckade när jag slog på radion nyss, italiano italiano. Frustation av att inte hänga med.... Även om jag förstår så mycket har jag långt kvar.
Barnen ler åt oss när vi pratar italienska. Min grammatik verkar ok i stort men lilla H säger -Mamma du låter som en proprio svenska när du pratar italienska! Men..... jag ÄR ju det. Bara för att du kan vara språk kameliont utan att det är den minsta ansträngning, har man ibland lust att svara :). Jösses, barn har fantastiska förmågor! Man borde introducera flera språk till barn, de klarar det utan minsta frågetecken kring grammatik och får perfekt uttal.
Fem
Från och med idag blir vi fem i vår familj... I alla fall ett tag. Barnen förväntansfulla jag känner mig bara lugn och nöjd, men klart lite spännande blir det ju. Hit kommer en tjej vars mamma jag känner, hon är 19 i november, hon har önskat sig att få läsa italienska. Det ska hon göra nu!
torsdag, september 13, 2007
Noterat, tänkt, hört och läst
Lilla H och lille O talar oftare och oftare italienska med varandra. Det verkar gå fortare.
Lilla H och lille O säger aldrig ordet sakna, de säger:
-Mamma jag -"mankar" den.
-Saknar du den?
-Mm, den "mankas" i mitt rum.
-Den finns inte i ditt rum?
-Den MANKAS, ok?
-Den saknas, säger du.
-Mamma, sluta säga snakna, den snaknas, nöjd?
Det får mig att tänka på att de båda säger snappla av, istället för att slappna av. Och att de rabblar alfabetet utan att säga J och K och L. Eller glömmer de bara L:et. Minns inte vilka bokstäver det är nu som italienarna uteslutit förutom åäö såklart, dessa 3 internationella bokstäver. Undra hur länge vi behåller dem i svenskan. Om det blir så framöver att man inte bara mailledes läser angkvist och thastrom. Antagligen långt före italienarna får för sig att ta med åäö i sin vulgäritalienska i alla fall. Jo det heter så, den "moderna italienskan" heter vackert nog (ehm) vulgäritalienska. Så motsägelsefullt namn sett till hur det låter. ; )
Något "mankades" helt klart hos den som döpte italinskan född ur latinet till vulgär.
Lilla H och lille O säger aldrig ordet sakna, de säger:
-Mamma jag -"mankar" den.
-Saknar du den?
-Mm, den "mankas" i mitt rum.
-Den finns inte i ditt rum?
-Den MANKAS, ok?
-Den saknas, säger du.
-Mamma, sluta säga snakna, den snaknas, nöjd?
Det får mig att tänka på att de båda säger snappla av, istället för att slappna av. Och att de rabblar alfabetet utan att säga J och K och L. Eller glömmer de bara L:et. Minns inte vilka bokstäver det är nu som italienarna uteslutit förutom åäö såklart, dessa 3 internationella bokstäver. Undra hur länge vi behåller dem i svenskan. Om det blir så framöver att man inte bara mailledes läser angkvist och thastrom. Antagligen långt före italienarna får för sig att ta med åäö i sin vulgäritalienska i alla fall. Jo det heter så, den "moderna italienskan" heter vackert nog (ehm) vulgäritalienska. Så motsägelsefullt namn sett till hur det låter. ; )
Något "mankades" helt klart hos den som döpte italinskan född ur latinet till vulgär.
Var dags glimten...
idag har jag först skrattat och sen gråtit.
Cara, bli frisk. "Miloner miloner" snabbt.
Cara, bli frisk. "Miloner miloner" snabbt.
Ny medlem i idol juryn
Kommentarer som
-MÄ vad ÄCKLIGT han sjunger!
-Fyy ta bort människan,
-NEJ den är verkligen inte hörbar (*S*)
till:
-Nu räcker det för mig...
har kvalificerat lille super musik intresserade O till en given plats i idoljuryn. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men varje fälld kommentar verkar komma bara, flyger ut, som Khirstis :O
Och precis som Khirsti så ler han ibland stort och säger;
-JEJ certamente en guldbiljett!!!
-MÄ vad ÄCKLIGT han sjunger!
-Fyy ta bort människan,
-NEJ den är verkligen inte hörbar (*S*)
till:
-Nu räcker det för mig...
har kvalificerat lille super musik intresserade O till en given plats i idoljuryn. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men varje fälld kommentar verkar komma bara, flyger ut, som Khirstis :O
Och precis som Khirsti så ler han ibland stort och säger;
-JEJ certamente en guldbiljett!!!
onsdag, september 12, 2007
Rätt nöjd...
Minimalistiskt men lite färg ändå? Ganska ok här inne nu, eller vad tycks? Blev lite trött på bara grått och vitt.
Sitemetern...
försvann när jag uppdaterade min blogg. Suck. Minns inte hur man gjorde för att få dit den igen, har heller inte tid att ta reda på det. Eller lust. Måste köra bil idag, hela dan. Ok, önsketänkande. Efter jobbet då. Ska sluta tjata om min ögonsten. Snart.
tisdag, september 11, 2007
Crazy wasy Io
Jag har köpt en cab.
Frestelsen över prislappen övertog förnuftet.
En andra bil skulle vi ju ha.
Vart annars om inte här? Om man talar Cab alltså.
Inte vilken som helst heller.
HE he.
Jag är TOTALT galen.
Skön känsla faktiskt.
Galenhet känns inte helt fel när vinden susar i håret och läpparna dras bakåt i ett konstant leende. Jante flyger bort i vinden. Enormt bra.
Iallafall gjorde han det idag.
Host host.
BRRRRRRRRUUUUUM
Frestelsen över prislappen övertog förnuftet.
En andra bil skulle vi ju ha.
Vart annars om inte här? Om man talar Cab alltså.
Inte vilken som helst heller.
HE he.
Jag är TOTALT galen.
Skön känsla faktiskt.
Galenhet känns inte helt fel när vinden susar i håret och läpparna dras bakåt i ett konstant leende. Jante flyger bort i vinden. Enormt bra.
Iallafall gjorde han det idag.
Host host.
BRRRRRRRRUUUUUM
måndag, september 10, 2007
Memorylane
Här gick jag som barn, en stund. Världen är stor och ska upptäckas fick jag lära mig, det har jag efterlevt *S* Blodad tand, på gott och ont heter det. Vad är det onda med att "ta del av" flera delar av världen egentligen?
I teorins värld just nu, skulle våra barn kunna bli elever vid samma skola, jag som inte har några rötter kan ändå kanske sy ihop några?
Rötter är för mig inte så viktigt har jag insett, annat har ersatt viktigheten i det, jag tillhör ändå.
"Tänk, det finns folk som bott i samma hus hela sin uppväxt" slog det mig för 12 år sedan när jag träffade maken som är född och uppvuxen i samma lägenhet mitt i Stockholm. Han skrattade åt min spontanta kommentar, det är ju liksom självklart. Men ändå, i min värld, så udda.
I teorins värld just nu, skulle våra barn kunna bli elever vid samma skola, jag som inte har några rötter kan ändå kanske sy ihop några?
Rötter är för mig inte så viktigt har jag insett, annat har ersatt viktigheten i det, jag tillhör ändå.
"Tänk, det finns folk som bott i samma hus hela sin uppväxt" slog det mig för 12 år sedan när jag träffade maken som är född och uppvuxen i samma lägenhet mitt i Stockholm. Han skrattade åt min spontanta kommentar, det är ju liksom självklart. Men ändå, i min värld, så udda.
Omkullkastning
Fast ändå så känns det inte, det känns som en kombination av möjlighet och stor omställning, så känns det.
Vi har fått en ny fråga, out of the blue. Kan vi tänka oss att bo i England eller USA from hösten 2008?
En miljon tankar och känslor. Frågan blir hängande till januari och svaret likaså.
Vi har fått en ny fråga, out of the blue. Kan vi tänka oss att bo i England eller USA from hösten 2008?
En miljon tankar och känslor. Frågan blir hängande till januari och svaret likaså.
fredag, september 07, 2007
Jaha....
Vad ska jag skriva idag då?
Liten glimt inåt: -Jag känner mig glad!!! För allt och inget speciellt :)
Lille O verkar gilla att vara skolbarn, lilla H är stört skön just nu,. Jag är med rätt skön just nu, ha ha : )
Maken är saknad, längtar till lördag kväll.
Barnen och jag har bestämt oss för att gå ut och äta ikväll på Di Vino, hoppa på studsmatta och ta en promis längs vattnet. Domani, barnkalas och bad i Cats pool. Livet är tufft just nu ; )
Liten glimt inåt: -Jag känner mig glad!!! För allt och inget speciellt :)
Lille O verkar gilla att vara skolbarn, lilla H är stört skön just nu,. Jag är med rätt skön just nu, ha ha : )
Maken är saknad, längtar till lördag kväll.
Barnen och jag har bestämt oss för att gå ut och äta ikväll på Di Vino, hoppa på studsmatta och ta en promis längs vattnet. Domani, barnkalas och bad i Cats pool. Livet är tufft just nu ; )
torsdag, september 06, 2007
Bello O
Känslominnen är nog de största av minnen. Lille O såg Davide gråta imorse, han ville inte lämna sin mamma och vara i skolan. Normalt, de är små och han är helt ny, som de fleste i O:s klass. Lille O går fram och säger -ciao amico, voi andare con me? (Hej kompis, vill du gå med mig?)
Davide torkade tårarna. Lille O tog hans hand. Tårarna återkom för lille D när mamman sa hejdå och O sa -Non ti preoccoparti, oggi che gymnastica! (Tänk inte på det tror jag det betyder, idag är det gymnastik!)
Jag, nunnan C och mamman bara log. Jag är stolt lille O och säker på att du minns dina första dagar både på skola 1 och 2.
Davide torkade tårarna. Lille O tog hans hand. Tårarna återkom för lille D när mamman sa hejdå och O sa -Non ti preoccoparti, oggi che gymnastica! (Tänk inte på det tror jag det betyder, idag är det gymnastik!)
Jag, nunnan C och mamman bara log. Jag är stolt lille O och säker på att du minns dina första dagar både på skola 1 och 2.
Lyx
Dunk dunk dunk. Horisontallt läge. Slutna ögon. Svullet och ont.
Det har varit mycket av det sedan början av augusti. Idag igen. Inte van med huvudvärk. Inte heller van att inte kunna justera min syn så att jag kan se och perfekt. 8 augusti gjorde jag det jag drömt om länge. La mig och stirrade i laserstrålen. Vansinne tänkte jag när jag fokuserade på det röda ljuset, när de spolade vatten i ögat och ett ljusspel aldrig igen att skåda uppenbarade sig. Ok det sista var nog det enda positiva med den operationen där och då :)
Jag såg inge på 3 dagar, vilket skrämmer den bäste. Svullen och ont ont. Efter 2 veckor såg jag perfekt på mitt vänstra öga och idag IDAG drygt 4 veckor senare ser jag även perfekt på mitt högra! Finalmente kan jag förstå att huvudvärken kommer att försvinna, att mina ögon är synkade synmässigt, nu är det enkom för hjärnan att inse (ha ha) att jag kan se varje morgon. Bara att kunna läsa av väckarklockan är en gåva. Att se perfekt är lyx...
- jag kan se, tjohoo!
Det har varit mycket av det sedan början av augusti. Idag igen. Inte van med huvudvärk. Inte heller van att inte kunna justera min syn så att jag kan se och perfekt. 8 augusti gjorde jag det jag drömt om länge. La mig och stirrade i laserstrålen. Vansinne tänkte jag när jag fokuserade på det röda ljuset, när de spolade vatten i ögat och ett ljusspel aldrig igen att skåda uppenbarade sig. Ok det sista var nog det enda positiva med den operationen där och då :)
Jag såg inge på 3 dagar, vilket skrämmer den bäste. Svullen och ont ont. Efter 2 veckor såg jag perfekt på mitt vänstra öga och idag IDAG drygt 4 veckor senare ser jag även perfekt på mitt högra! Finalmente kan jag förstå att huvudvärken kommer att försvinna, att mina ögon är synkade synmässigt, nu är det enkom för hjärnan att inse (ha ha) att jag kan se varje morgon. Bara att kunna läsa av väckarklockan är en gåva. Att se perfekt är lyx...
- jag kan se, tjohoo!
onsdag, september 05, 2007
Mamma Pappa
Det slår mig att våra barn säger mamma och pappa på italienskt vis. A:na har ändrats. Pappino och Mammino kommer också ibland, tillsammans med ti voglio tanto bene.
Fler och fler italienska ord smyger sig in i svenskan. Även maken och jag smyger in dem. Sen skärper vi oss och talar perfekt svenska, men så ska man säga något snabbt och då blandar vi patetiskt nog både in engelska och italienska, om vi ska återge någon konversation vi har haft med någon på italienska eller engelska. Inte konstigt egentligen. Men intressant hur språkfiltrerna nu inte är helt separerade utan lägger sig över varandra och pendlar rapidfort mellan engelska/italienska och svenska.
Fler och fler italienska ord smyger sig in i svenskan. Även maken och jag smyger in dem. Sen skärper vi oss och talar perfekt svenska, men så ska man säga något snabbt och då blandar vi patetiskt nog både in engelska och italienska, om vi ska återge någon konversation vi har haft med någon på italienska eller engelska. Inte konstigt egentligen. Men intressant hur språkfiltrerna nu inte är helt separerade utan lägger sig över varandra och pendlar rapidfort mellan engelska/italienska och svenska.
Bye bye and goodmorning
Hej då pappa säger en liten röst ifrån vår dubbelsäng 06.00, med stängda ögon. En timme senare ringer make och försäkrar sig om att vi faktiskt orkade upp ur sängen. Maken på väg till Malpensa och Stockholm.
Undra hur länge till barnen kan gå till skolan i shorts och linne, solen gassar, igår var det 33 grader mitt på dagen. Imorse enkom 17 grader, vi frös i skuggan. Vårt blod måste ha blivit tunnare, mer italienskt ; )
Onsdagar är halvdagar. Igår testades simning. Lilla H har tydligen väldigt bra simteknik i 3 av 4 simsätt och simskolan vill gärna ha henne i ett litet simlag. Lilla H har har inte bestämt sig. Igår frös hon efter 20 minuter och gick sonika upp.
Idag är det kör. Igen lilla H, få se vad hon tycker om det. Tur att man får prova på 3 gånger innan man bestämmer sig. -Och du O, vill du göra något. -Ja, spela fiol. Sen ångrar jag mig hela tiden om allt annat. Och det gör han. Så vi har bestämt oss för att han får önska en aktivitet hett innan han börjar.
Undra hur länge till barnen kan gå till skolan i shorts och linne, solen gassar, igår var det 33 grader mitt på dagen. Imorse enkom 17 grader, vi frös i skuggan. Vårt blod måste ha blivit tunnare, mer italienskt ; )
Onsdagar är halvdagar. Igår testades simning. Lilla H har tydligen väldigt bra simteknik i 3 av 4 simsätt och simskolan vill gärna ha henne i ett litet simlag. Lilla H har har inte bestämt sig. Igår frös hon efter 20 minuter och gick sonika upp.
Idag är det kör. Igen lilla H, få se vad hon tycker om det. Tur att man får prova på 3 gånger innan man bestämmer sig. -Och du O, vill du göra något. -Ja, spela fiol. Sen ångrar jag mig hela tiden om allt annat. Och det gör han. Så vi har bestämt oss för att han får önska en aktivitet hett innan han börjar.
tisdag, september 04, 2007
Var dags glimten
Upptagen, har inte tid, kan inte riktigt lyssna klart, är redan på väg. Antar att det är spännande att vara 7 år :)
måndag, september 03, 2007
Nu inte sen
vill jag veta hur det är att för H vara tillbaka i skolan och lille O att gå sin första dag! Ack jag otåliga morsa...
Lilla H stod redo i hallen före dess att hennes kompisar kommit in, klockan ringde och hon är enormt "lydig" och stannade där och bytte skor etc. Samtidigt trottade Lille O upp hand i hand med Jessica till la prima, maken följde med, kameror blixtrade som om det var röda mattan people :) vilket de är, denna första skoldag konstaterade rektorn.
Hökmamman kikade på väg till ettans klassrum in i tvåans, där satt hon på en rad av 4 längst ut och bredvid en ny tjej, Sabrina. Leendes men man riktigt ser hur försiktig hon är i kontakter i början. Lilla smulan som ändå är en av de starkaste jag känner är så enormt relationsförsiktig med andra barn, även de hon känt nu i ett år.
Lille O smajlade stort. Vi skakade hand med hans fröken och önskade en trevlig dag. Skolan har börjat och det är 25 grader i skuggan, indiansommar frågade jag, nej då senora L, sommaren är bara inte slut fick jag till svar och mindes plötsligt att detta är vår tredje (!) september som utflyttade och alla har varit varma.
Lilla H stod redo i hallen före dess att hennes kompisar kommit in, klockan ringde och hon är enormt "lydig" och stannade där och bytte skor etc. Samtidigt trottade Lille O upp hand i hand med Jessica till la prima, maken följde med, kameror blixtrade som om det var röda mattan people :) vilket de är, denna första skoldag konstaterade rektorn.
Hökmamman kikade på väg till ettans klassrum in i tvåans, där satt hon på en rad av 4 längst ut och bredvid en ny tjej, Sabrina. Leendes men man riktigt ser hur försiktig hon är i kontakter i början. Lilla smulan som ändå är en av de starkaste jag känner är så enormt relationsförsiktig med andra barn, även de hon känt nu i ett år.
Lille O smajlade stort. Vi skakade hand med hans fröken och önskade en trevlig dag. Skolan har börjat och det är 25 grader i skuggan, indiansommar frågade jag, nej då senora L, sommaren är bara inte slut fick jag till svar och mindes plötsligt att detta är vår tredje (!) september som utflyttade och alla har varit varma.
söndag, september 02, 2007
Cyklar och rollerblades
Är det inte lustigt. Hur glad man blir av att för första gången klara av något är en sak som inte går att förringa men ännu större känns det som att det är när ens barn gör det. Man upplever sina egna känslominnen från barndomen och dubbelt upp blir glädjen när ens barn fullkomligen spritter av glädje över det nyvunna. Lille O lärde sig igår att cykla! Han körde iväg och skrattade rakt ut. Han har alltid haft nära till skratt men varje gång slår det hur härligt det är att höra och hur smittsamt det är.
Lilla H mulnade. Man riktigt såg "f*n min lillebror lärde sig före mig" tankarna på hennes min. Men jag måste säga att trots det var hon tapper med beröm. Hon har nästan grejat det. Nästan. Sen att cykla på en cykel utan fotbroms är inte så lätt, speciellt som vi förstod senare att vi glömt berätta att det finns en handbroms.....
Vi drar ofta ner till den stora sportsarenan som är känd här i Schweiz, sprillans ny och en känsla av OS arena, fast utan själva publikplatserna. Den ligger nära oss och har allt man kan önska samt en strand då man sportat färdigt. Vi har blivit rätt sportiga på sistonde, eller senaste året, inte helt självklart för oss som gillat pill i naveln mer. Lilla H rollerbladar (hon är fenomenal på det) med sin pappa. Lille O cyklar och jag lubbar efter och försöker få med picnic och eventuellt parera fallande barn på cykel. Men så kom vi på att rollerblades och halvtaskig cykelförmåga går ihop. Maken bladar med en liten cykel mellan benen och tar emot vid eventuellt fall :) Jag kan alltså jogga eller sätta på mig rollerblades jag med, ah, livet blev "jämlikt" igen *S*
Videokameran är fulladdad, skolväskorna packade, nytvättade barn och kläder ligger i och invid sängen och sussar inför första skoldagen! Förväntansfull ettagluttare somnade tillslut...
Domani, imorgon tror jag att jag ska göra något fullkomligt galet och som jag aldrig förut gjort!
Lilla H mulnade. Man riktigt såg "f*n min lillebror lärde sig före mig" tankarna på hennes min. Men jag måste säga att trots det var hon tapper med beröm. Hon har nästan grejat det. Nästan. Sen att cykla på en cykel utan fotbroms är inte så lätt, speciellt som vi förstod senare att vi glömt berätta att det finns en handbroms.....
Vi drar ofta ner till den stora sportsarenan som är känd här i Schweiz, sprillans ny och en känsla av OS arena, fast utan själva publikplatserna. Den ligger nära oss och har allt man kan önska samt en strand då man sportat färdigt. Vi har blivit rätt sportiga på sistonde, eller senaste året, inte helt självklart för oss som gillat pill i naveln mer. Lilla H rollerbladar (hon är fenomenal på det) med sin pappa. Lille O cyklar och jag lubbar efter och försöker få med picnic och eventuellt parera fallande barn på cykel. Men så kom vi på att rollerblades och halvtaskig cykelförmåga går ihop. Maken bladar med en liten cykel mellan benen och tar emot vid eventuellt fall :) Jag kan alltså jogga eller sätta på mig rollerblades jag med, ah, livet blev "jämlikt" igen *S*
Videokameran är fulladdad, skolväskorna packade, nytvättade barn och kläder ligger i och invid sängen och sussar inför första skoldagen! Förväntansfull ettagluttare somnade tillslut...
Domani, imorgon tror jag att jag ska göra något fullkomligt galet och som jag aldrig förut gjort!
lördag, september 01, 2007
Svenskar i sitt esse
Strålande sol, mjuka kuddar i stora breda utesoffor, bord med frukt och vatten, poolen. Vi turas om att vara sjöbjörnar maken och jag. Barnskratt.
Lätt lunch, det är ju apvarmt, ingen viking kan trycka i sig pasta då. Kepsar på, maken riggar cyklar på biltaket. Här ska ner på platt mark och cyklas. Våra små har bara ett fåtal gånger satt sig på en cykel. Som svensk är det ju hemskt att inte lära barnen att cykla vid 5. Vi är alltså hemska genitori, men som nu har ett helg projekt: cykling.
Ikväll svensk TV och godsaker i magen. Imorgon flyttar våra bästa vänner från Como till Lugano invid oss. Vi ska fira!
Lätt lunch, det är ju apvarmt, ingen viking kan trycka i sig pasta då. Kepsar på, maken riggar cyklar på biltaket. Här ska ner på platt mark och cyklas. Våra små har bara ett fåtal gånger satt sig på en cykel. Som svensk är det ju hemskt att inte lära barnen att cykla vid 5. Vi är alltså hemska genitori, men som nu har ett helg projekt: cykling.
Ikväll svensk TV och godsaker i magen. Imorgon flyttar våra bästa vänner från Como till Lugano invid oss. Vi ska fira!
fredag, augusti 31, 2007
Tillhörighet...
Så känns det nu. Vi har en grupp att identifiera oss med. Det vill säga svenskar. Och detta låter väl knäppt, vi är ju svenskar. Men vi har nu något vi tidigare valt bort och känner en ny tillhörighet. I över ett år har vi varit utan, helt, på alla språk. Komiskt nog handlar den nyfunna tillhörigheten om svensk TV. Barnen sitter i soffan och tittar på bolibompa med stora ögon och lille O skrattar rakt ut. Jag tog datorn hit för att svara på lite strömail och kommer på mig själv att känna tillhörighet och lite lycka över att hajja alla ord TV:n spottar ur sig!
Anledningen ifrån början att skaffa TV igen var inte saknaden utav den, utan ren och skär språkundervisning för våra ytis barn. Eller skyller vi enkom på det!? *S*
Anledningen ifrån början att skaffa TV igen var inte saknaden utav den, utan ren och skär språkundervisning för våra ytis barn. Eller skyller vi enkom på det!? *S*
Glimt 2
Solsken, liten men naggande god trädgård som "hänger på klippan" som att sitta i luften och ha Lago Maggiore 200 meter under sig. Liten trägård som smyckats med två utesoffor med massor av kuddar i, för att bli ett till rum för att nyttjas maximalt. Samt en rund pool, ala större men ändå plast. Make som kommer med överdriven fikabricka, där fanns inget att sakna. Barn som plaskar med småmagar fulla med socker och mjöl. Make som helt plötsligt kastar sig i poolen. Dyngsur "jag" som fick ta spillvågorna. Lovely Friday.
Vardags glimten
Sur morsa lägger sig tillslut i mitten av dubbelsängen och kramar sina barn. Sur fru säger inte godnatt. Ingen är perfekt. Igår kväll, allra minst jag.
Vad hände?
Men jösses. Hans ansikte fullkomligen lös, magen var full med fjärilar och alla hans förväntingar verkade besannas. Han njöt av att hans amore Jessica satte sig bredvid honom på bänkraden. Han tittade storögt på sin nya fröken Maria Gracia. Han målade två teckningar samtidigt som han visslade Zlatan sången, skrev lydigt sitt namn på baksidan och gjorde därefter en namnskylt som han tog god tid på sig att färglägga. När vi nämner la prima (ettan) lyser han och ögonen är stora glada och fulla av förväntan. Vad hände? Vår lille börjar ettan blotta 5 år och 9 månader. Han är stor! Fast han är liten. Mamma Mia. Dubbelmamma till skolbarn.
Lille O ska börja på judo med sin syster i september. Det har önskats i över ett år nu. Han ska även spela fiol med la Jessica. Jag önskar han valt trummor istället efter att i somras se honom gå fullkomligen lös på ett trumset inne i musikaffären på Götgatan. Där var en kille som satt och spelade piano, som pratade italienska med honom efter ha hört honom prata med sin storasyster som stod vid gitarrerna. Denna oförutsägbara händelse har lagt sig i minnensbanken av härliga sammanträffanden. Vi fullkomligen omfamnades i denna musikaffär och togs in i en värld full av musik. Prova barn prova, ropade den äldra mannen i affären. Och de testade en hel del. De jammade såsmåningom tillsammans, pianokillen och lille O. Jag såg en kille som fullkomligen var full av lycka. Han har sån rytm känsla. Han lyssnar på musik i timmar i sitt rum. Blotta 5 år och ett musikfan utav like. Allt från klassiskt till hårdrock. Violino som det heter står dock högst på listan. Lille O är ofta killen som är full av motsägelser och fullkomligt oförutsägbar : )
Lille O ska börja på judo med sin syster i september. Det har önskats i över ett år nu. Han ska även spela fiol med la Jessica. Jag önskar han valt trummor istället efter att i somras se honom gå fullkomligen lös på ett trumset inne i musikaffären på Götgatan. Där var en kille som satt och spelade piano, som pratade italienska med honom efter ha hört honom prata med sin storasyster som stod vid gitarrerna. Denna oförutsägbara händelse har lagt sig i minnensbanken av härliga sammanträffanden. Vi fullkomligen omfamnades i denna musikaffär och togs in i en värld full av musik. Prova barn prova, ropade den äldra mannen i affären. Och de testade en hel del. De jammade såsmåningom tillsammans, pianokillen och lille O. Jag såg en kille som fullkomligen var full av lycka. Han har sån rytm känsla. Han lyssnar på musik i timmar i sitt rum. Blotta 5 år och ett musikfan utav like. Allt från klassiskt till hårdrock. Violino som det heter står dock högst på listan. Lille O är ofta killen som är full av motsägelser och fullkomligt oförutsägbar : )
torsdag, augusti 30, 2007
Vardags glimten
Detta får bli det nya sättet att fånga dagen. En liten kanske obetydlig men ändock för mig vardagsglimt. Det kommer kanske fler bloggar om dan, men jag ska iaf försöka prestrera "vardags glimten".
En himmel som lyser vitt mitt i natten. Muller som väcker oss alla, pang pang pang pang. Blixt pang blixt pang blixt, bländande, överallt samtidigt. Jag fick stundom blunda hårt för att inte enkom se vita prickar. Vi mötes i den lilla dubbelsängen vi aldrig bytt ut. På 160 cm trängde vi ihop oss då modernatur berättade att inatt var det farligt. Naturen är mäktig, ack så mäktig. I natt visade modernatur att hon besitter enorma krafter. Minst sagt visade hon oss blixtrarna i närbild. En natt att föda barn på kom jag på mig själv att tänka. Eftersom lilla H föddes en minst sagt stormig julinatt. Man kunde misstänka att hon skulle bli en stark upprorisk humörtjej, men hon verkar istället visa sig vara just det naturen visade oss. Ett naturbarn. Jag vet inte hur många gånger folk påpekat det. Hon är ett naturbarn. Leksaker släng er i väggen. Naturen erbjuder det roliga och mest spännande. Som i natt, en show utan like, finns inget som slår en åsk uppvisning. Vi kikade på varandra lilla H och jag, tittade ut, på varandra, nyvakna log vi och sa samtidigt WOW. Sen somnade vi kramandes, såsmåningom...
En himmel som lyser vitt mitt i natten. Muller som väcker oss alla, pang pang pang pang. Blixt pang blixt pang blixt, bländande, överallt samtidigt. Jag fick stundom blunda hårt för att inte enkom se vita prickar. Vi mötes i den lilla dubbelsängen vi aldrig bytt ut. På 160 cm trängde vi ihop oss då modernatur berättade att inatt var det farligt. Naturen är mäktig, ack så mäktig. I natt visade modernatur att hon besitter enorma krafter. Minst sagt visade hon oss blixtrarna i närbild. En natt att föda barn på kom jag på mig själv att tänka. Eftersom lilla H föddes en minst sagt stormig julinatt. Man kunde misstänka att hon skulle bli en stark upprorisk humörtjej, men hon verkar istället visa sig vara just det naturen visade oss. Ett naturbarn. Jag vet inte hur många gånger folk påpekat det. Hon är ett naturbarn. Leksaker släng er i väggen. Naturen erbjuder det roliga och mest spännande. Som i natt, en show utan like, finns inget som slår en åsk uppvisning. Vi kikade på varandra lilla H och jag, tittade ut, på varandra, nyvakna log vi och sa samtidigt WOW. Sen somnade vi kramandes, såsmåningom...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)